Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 7 ILLUSTRERAD TIDNINtl FÖR UNGDOM OCH RARN. 51
med rått andkött. Morgonen kom, ocli det
led ett stycke ]iå dagen Jag hade nu
blifvit viss på att alligatorn var död. lians
kropp tycktes af vattnet, och solvärmen
redan ha svällt upp och det föreföll 111ig, soln
han blifvit flott. Jag kände en rysning af
fruktan och Kopp, ty den tanken slog mig
som en hlist, att jcig här möjligen hade
ett medel att nå räddning. Tänk om
djuret ej allenast flöt utan ock kunde bära en
passagerare på sin rygg. Fli passage
öfver tlodeul Se der min utsigt. Så glad
jag var, att. jag ej sändt änderna mer än
(jet ena skottet.
Mina förväntningar öfverträddes.
Kroppen var uppblåst och flöt lätt, och när jag
profvade fann jag, att den kunde bära en
vida större börda än min obetydlighet. Mitt
hjerta var nu modigt, och sättande 111ig
grcnsle öfver det, vilmjeliga kadavret, rodde
jag försigtigt och långsamt öfver elfven med
min hösskolf som åra. .lag hade kommit
håten nära och skulle just gripa tag i dess
Staf, då jag hörde rop och årslag uppifrån
elfvens krökning. Några olficerarc hade
rest ut för att söka mig, och lika uppriktig
deras glädje var att finna mig, lika stor var
deras förvåning Öfver mitt egendomliga sätt
all färdas.
Jag har varit ute för många farliga
äfventyr, men ej för något obehagligare, än
då jag nödgades till denna ridt på en
alli-gatois rygg.
Jönsson och Janson.
(Atvoräfttliiing.|
UJl
y öiisson A’ Janson det låter inte illa.
Det kunde gerna vara namnet på ett
rikt handelshus och stå ingraveradt mod
snirklar och grannlåter på en blank
messingsplåt på ingångsdörren till ett lilit,
kontor med många fina herrar vid pulpeterna.
Så högt uppsatta voro dock icke Jönsson
och Janson, de voro vedsågare. Deras
affärslokal var ett lider, som vette ut mot
gatan och hvars dörr stod öppen hela dagen,
så att hvar och en kunde se Jönsson och
Janson ^åga ined hvarandra från morgon
till afton, nftr de icke höggo veden eller
I hvilade mellan arbetet. 3 dörren satt deras
hund och höll utkik utåt gatan Det var
en klok, svart pudel, som helte Turk. Om
(|vällarna var deras lider också öppet,
temligen sparsamt upplyst af en lykta, men om
söndagen var det stängdt med hänglås och
.lönsson och Janson spatserade då ut. som
mycket schangtila herrar och Turk gick med
och svansade med sin bästa söndags min.
|le|a gatan kände naturligtvis Jönsson och
Janson och förundrade sig öfver huru flitigt
de kunde bita sågen gå. Tillochmed
småbarnen med sina sköterskor måste alltid
stanna litet i dörren och se Jönsson och
Janson såga, och de hade vanligtvis lust att
stå der mycket längre, än sköterskorna.
Men Jönsson och Janson voro icke blott
till nöje för bela gatan, de voro också till
stor nytta. Ty var det något, som man ville
ha sagt till mjölkniadameu eller stadsbudet
eller postiljonen eller fiskmånglerskan, så
behöfde man blott anförtro det till Jönsson
och Janson, så blef det sagdt, ty de voro
väl bekanta med alla dessa menniskor Och
behöfde man en famn duglig ved eller några
torra sp&nor, så hade man icke långt efter
dem till Jönsson A Jansons affärslokal
Allt detta och mycket annat till gjorde
att de begge vedgiibbarna voro allmänt
omtyckta och ansedda som två mycket
aktningsvärda personer.
Men oaktadt som sagdt alla vid gatan
kände dem, var det likväl högst få, som
visste hvilkendera som var Jönsson och
hvilken Janson. Och det fans egentligen icke
något utmärkande hvarken hos den ena eller
den andra, de liknade hvarandra tvärtom
ganska mycket Visst var Jönsson litet
längre än Janson, men så var Janson i
stället litet rakare iin Jönsson, så det gick på
ett ut. Men denna yttre likhet var icke
det, enda skälet till att man så ofta
förvex-lade dem och blandade deras namn, det kom
sig ännu mer deraf, att nian ständigt såg dem
tillsammans, vid samma arbete, samma
måltider, samma nöjen och förlustelser. De
hade allt gemensamt, från vedskjulet och
sågbocken till den lilla kammaren med
kanariefågeln i fönstret Derför tyckte folk
det icke lönade mödan att lära sig deras
namn, utan ’kallade lika ofta Jönsson till
Janson som Janson till Jönsson. Och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
