Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 7
ILLUSTRERAD TIDNING KÖB UNGDOM OCU HAHN.
53
son, sedan lian en stund väntat att Janson
skulle berätta något.
— Hvad det var? Jo, det var mycket
underligt, — svarade Janson. Mera sade han
ej, men stoll och stirrade på en ved klabb,
som om ban ej varit riktigt klok.
— Hur mycket är det, Janson? — frågade
Jönsson igen.
Åh, sådant brukar man inte sqvallra
om till hvem som helst, inte, —svarade Janson.
— Brakar man ej säga det ens till en
gammal vän och kamrat, som man förr har
delat allting med? — utbrast Jönsson
förargad (iör dig inte till nu, Janson, det
brukar du ju aldrig görn.
Ja, — sadeMansoii en smula förlägen,
ban, Knallen berg sade också, att nu skulle
jag vara riktigt försigtig, för annars kom
nog alla mina bekanta rännande och ville
ha pengar af mig.
— År du sjuk? frågade Jönsson åter.
Nej, det är jag inte, men jag har ärft
pengar af min en slägting, som jag inte
liar tänkt på i många, många år . . .
— Nå ja, det är ju inte något att bli så
förskräckt öfver, - sade Jönsson småleende.
Är det. kanske mycket pengar?
Janson hvisslade och låtsade ej höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
