Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2
58 NYA TROLLSLÄNDA!*).
gon tiil derefter, att Janson liade öfvertagit
en värdshusrörelse.
— Värdshus I — utbrast. Jönsson, — det
föi-står ban sig icke mer ]>å, än pä
kinesiska.
Annat fick nian icke höra om Janson och
småningom blef ban glömd af folket vid
gatan, — utom
af Jönsson.
Han tänkte
beständigt på
Janson, först,
med bitterhet
och sorg,
sedan med
saknad och
längtan. Ilan
kunde icke
glömma att ban
mistat en god
vän. lian
sågade lika
flitigt som förr,
men hans
goda humör var
borta.
Så gingo två
år och sju
månader, men
heller icke en
dag mer.
Det var en
söndag vid den
tiden då våren
just begynte
hålla sitt intåg.
Regnet sköljde
ned för att
bortsmältaden
sista snön ocli
göra
trottoarerna rena.
Och fastän det
var vår och söndag, var det för den skull icke
mycket folk på gatorna. Mon midt i
stört-regnet gick en man, åtföljd af en genomvåt.,
svart pudel. .Mannen var också genomvåt,
men det tycktes ban ej lägga märke till, så
upptagen var ban af sina tankar. Och att
det ej var glada tankar, det såg man Det
var Janson.
Han hade haft en ihärdig otur. Värds-
husrörelsen hade gått på tok och gifvit
honom idel bekymmer. Arfvet var slut, till
sista slanten, det sista hade prokurator
Knallenberg hjelpt honom al med. Och d;i ban
i går hade varit uppe hos prokuratorn och
klagat sin nöd för honom, hade Knallenberg
icke haft en gnista medlidande med honom,
utan i det
bästa lynne sagt
attjiela
Amerika står er ju
öppet."
Många
gånger under de
förflutna åren
hade han tänkt
på Jönsson,
men aldrig så
mycket som i
dag. Nu, då
lian icke hade
en enda slant
och icke visste
hvad
hanskul-le taga sig till,
nu längtade
ban riktigt
efter sin gamle
väu och
vedskjulet och de
glada dagar
de haft
tillsammans. Nu
först förstod
han huru
o-tacksam och
lumpen arfvet
hade gjort
honom, och ban
önskade att
ban aldrig
hade fått det.
Och tankarna
styrde lians steg, utan att ban riktigt visste
hur det gick tiil.
Sedan lian flyttade från Jönsson hade ban
aldrig varit i den delen af staden, ban hade
blygts att gå dit och kanske möta Jönsson.
Men nu gick den fattige Janson i ösregnet
belt långsamt just till den delen af staden.
Det, var något som drog honom dit, utan
att ban var riktigt medveten derom. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
