Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
ILLUSTIIEIIAD TIDNING FÖn UNGDOM OCH BARN.
5
Turk I ruskade efter honom ocli blef allt
våtare och våtare, lian kom allt. närmare
gatan, så nära, att–der säg ban plötsligt
.lonssou gå på den andra trottoaren i den
välbekanta blå süinlagsrocken ueh med
byxorna uppvikta för regnets skull.
Skulle ban gå öfver gatan till Jönsson och
bedja att fii flytta tillbaka till honom ? Han
var viss på, att Jönsson skulle säga ja. Nej,
tänkte ban åter, — nej, ’let vore ändå
för mycket oförskämdt. Hellre ville lian då
låta det vara så eländigt som det var, och
fara till Amerika, som Knallenberg hade
rådt honom. Och lian vände sig hastigt 0111
för att skynda bort och undgå att, möta
Jönsson.
Ilade ban blott i detta ögonblick haft cu
god vän, som tagit honom i armen ocli sagt:
intet krus nu, marsch genast till Jönsson!
Men det hade ban tyvärr icke.
Åh jo, det hade ban! Ty i ott ini hörde
ban ett skall, så ursinnigt gladt, att, ban
måste vända sig om för att se hvad som
stod på. Det var bara Turk, som hade
snusat upp Jönsson, och som nu s|tälde ocli tjöt,
som om hans hjerta ville brista af glädje
öfver återseendet. Han Hög bort öfver
ga-tuu ocli rakt upp på Jönsson, så våt ban
var, ocli hoppade och viftade med svansen
och höll på att rifva ued Jönsson. Och så
satte ban sig tvärt ned pä gatan midt i värsta
slaskputten, och så upp igen, så sniutsvatlnet
yrde kring honom.
Och Janson förstod, att Turks beteende
just betydde: — ser du dä icke Jönsson?
Intet krus nu! Gå och tag honom vackert
i band!
Och det trogna djurets innerliga fröjd
smälte all dum stolthet i Jansons hjerta,
han kunde icke längre stå emot, han tyckte
dot gick icke au att han visade sig
känslo-lösare üu en hund. Ilan gick öfver gatan bort
till Jönsson och begynte långsamt framsträcka
högra handen mot honom. Och Jönsson läste
strax i Jansuns ansigte, hvad denne ville
säga, men fann litet svårt att få fram, så att,
uiir Janson hade börjat: - Jönsson, jag har
varit ett stört . . . sà afbröt honom Jönsson
med att tillägga: — hvad du har ruril,
Janson, är du ju icke mer.
Sä funno deras högra händer i en fart
hvarandra, och i stället för att säga mera,
gåfvo sig Jönsson och Janson blott till att
klappa hvarandra på skuldran med venstra
handen, medan den högra höll ett stadigt
tag om vännens hand.
Och Turk flög rundt omkring dem och
skälflc, som om ban varit besatt. Och
hoppade, som om ban trodde att någon höll en
käpp för honom. Det strittaile riktiga
springbrunnar af smutsvatten rundt omkring, men
hvarken Turk eller hans herrar tänkte på
sina söndagskläder.
Det, var lycka, att regnet detta ögonblick
störtade ned som ur upp och nedvända såar
och att det derför var mycket litet folk på
gatan. Annars hade det visst blifvit en stor
folkskockning kring den glada gruppen.
Det var en vacker, frisk vårdag, då
Jönsson och Janson åter sågade med hvarandra
i det gamla skjulet. Menniskorna gingo förbi
och tittade småleende in. Småbarnen med
sina sköterskor måste nödvändigt stanna och
se på. Och sågen gick, så den rigtigt
frustade af lif och arbetskraft.
Dessa år lindé gjort Jönsson ocli Janson
mycket äldre, men återseendets glädje gaf
dem åter den forna ungdomskraften. Och
Turk satt på sin gamla plats i den öppna
dörren och njöt af att vara hemma igen och
fä hålla uppsigt öfver de föbigående.
Honom hade skilsmessan icke heller gått
spår-lös förbi; ban hade blifvit alldeles hvit i
po-lisongerna.
Rart främmande.
yster Hanna väntade pöskfrämmande.
Hörje, Maren och lill Walter skulle
nämligen tillsammans med pappa och mamma,
syster Annitscha och Hedda tillbringa ferien
i Hannas och Harrys lilla hein. Å ömse
sidor hade detta beslut väckt allmän
belåtenhet. Pojkarna spetsade sig på lödning och
svarfning inne i Harrys kammare, och
Maren solade sig i tanken på knäckkokning och
kakvispuing. Ty i Hannas kök var det
ingen buse som sade stopp till trefliga försök
i kokkonsten.
Sä långt var då allt godt och väl. Men
midt i de glada planerna slog meiiföret neil
som en hök i ett dufslag, Heddas alvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
