- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjette Årgången 1890 /
66

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 nya. TROLLSLÄNDAN. N:0 13

mat, kläder, böcker och skolafgifter, och de
tänka ej på, att Fanny lika gerna som alla
andra, skulle vilja hafva nya och vackra
kläder. om hon bara kunde få.

— Selly, du är besynnerlig med den der
halmhatten! Den är ju alldeles omodern.
Ingen menniska nyttjar nu mera sådana.
Ser du, mamma har låtit ändra min
klädning. Det brukas nu så här. - Du är
fasligt slankig Selly, nu skall man ju ha
mycket vida kjolar.

— Hvarföre går du med den der eviga
reformdrägten? Har din mamma då rakt
inga andra mönster?

De små påfågelskycklingarna tänka ej på
att det kan finnas mödrar som af grundsats
kläda sina hain enkelt och hylla
reformdräg-ten som passande och beqväm för växande
Hickor.

— Helmi, söta vän, går du med ullvantar?
Som en bondflicka 1 Jag går alltid med
handskar. Hvarför i all verlden släpar du på
de der grymma öfverskorna? Fröken X gick
i går med bara läderkängor och hvita
bomullsstrumpor, fast det var 20 graders köld.
Det såg sä fint uf. — Har du verkeligen
flanellbyxor? Så underligt.! Det ser ej alls
fint ut.

De tänka ej på att helsan är en af våra
dyrbaraste gåfvor; att många sjukdomar
grundläggas redan i barndomen af förkylning;
och de veta ej att fröken X fått dyrt pllgta
för sina hvita bomullsstrumpor med veckor
och månader af sjuklighet och gifva ut
tiotal mark för läkare och medicin.

Är det nu en liten klok och snäll flicka
som älskar sin mamma, så hör hon lugn på
kamraternas näbbiga anmärkningar och
svarar sedan.

— Ni vet mycket väl, att ingen af er får
kläda sig som hon sjelf vill. Jag inte heller.
Så länge jag iir ett barn och beror af mina
föräldrar, måste jag vara nöjd med hvad de
gifva mig. Jag tror också att de förstå den
saken bättre än ni och jag.

Men det lins många, många flickor, som
ej äro så förståndiga. De känna sig djupt
olyckliga och sårade, börja afundas sina
bättre klädda kamrater, knota öfver sina
föräldrar, och grubbla öfver huru de kunde
få sin drägt ändrad. Kanske börja de till
och med plåga sin mamma med böner 0111

nya, moderna kläder, suörlif, handskar och
andra för en skolflicka onödiga saker.

Bland gossar åter skrattas väl mest åt
pjåkighcl, d. v. s. det som de anse för
pjå-kigliet och petighet och flickaktighet.

— Jaså, du tager paletå på dig under
qvarteu, ßrofelt. Ack, din erkekruka! Ilar
du haft lunginflamation, säger du? Nå
kantänka! — Står du der, Sandman, och bara
ser på, kör ett lass snö i nacken på honom,
Engberg. Att du nu måste sitta våt i
klassen, ja naturligtvis ha, ha, ha. — Däng
honom i backen, Frans. Uhuuul lilla prinsen
fick näsblod, gråt nu, din käring!

Dessa gossar veta ej skilnad på eu
hurtig och rask gosse och en rå och elak

— Jaså, pappa har nekat dig att gå på
isen. Ack ditt fårhufvud! Ser du ej att
den är stark nog. Koin bara, ingalunda
hittar din pappa på att just nu gå ned till
hamnen, ban sitter ju på senaten härvidlag.
— Ar jay inte karl nog att gå med dig på
jagt? Fjorton år! Säg du din mamma att
jag har handskats med bössor nu i sju års
tid. Dou behöfver ej vara rädd. — Nå,
Klintman, spring öfver bara. Står du och
väntar som en flicka. Bara man är skicklig
kan man springa rakt framför nosen på
hästen utan att blifva öfverkörd.

De tänka ej på alla de olyckor soui händt
och dagligen hända barn genom bössor och
svag is samt i allmänhet dumdristig
oför-vägenhet, hvilket icke är detsamma som
sant mod. Åtlöje och öfverfalningar ha
förmått mången yngre gosse att begå
oförsig-tigheter som kostat honom lifvet eller
åtminstone förorsakat sjukdom, sorg och oro.

— Se här har du en papyross, Anders.
Kors, röker inte? Ja naturligtvis har din
pappa bedt dig att ej röka. Det har min
också, de göra det alltid. Men här ute gör
det ingenting. Gubbarne sitta der inne och
tala politik. Rök du pil bara! — 1 måndag,
gossar, skola vi stuka magister Berg, Han
har gifvit för lång lexa och vi läsa ej ett
ord. Hvem är med om det?

(Forts)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1890/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free