Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 9
71
Ja, hvarför gaf tlu det inte genast, — sade
hau och försökte vara styf.
Men Gerda bara snyftade öfver ilen
ut-spilda härligheten. En enda liten tunn
skorp-kant fans qvar af alltsammans- var det inte
att sörja öfver? Lilla Erik hjelpte lienue
med några tysta snyftningar och Rafael som
rådde för den allmänna bedröfvelse!!, blef
belt spak och ångerfull.
— Var inte så ledsen, — mumlade hau,
- inte tänkte jag göra illa.
Men Gerda vände ryggen åt och gned sig
ihärdigt i ögonen, några tårar fick hon inte
mera fram. Inte skulle hon heller ge sig
så strax, tänkte hon.
— Du skall få min skorpa nästa gång, —
fortfor Rafael ödmjukt, och funilade efter
hennes hand. Hon gaf sig att se på honom
ett tag och sedan var det omöjligt att inte
försonas. Lilla känsliga Erik ville
nödvändigt vara med och pussa dem båda två
Och mamma, som oroligt lyssnat från
matsalen, smålog belt tillfreds, när hon snart
igen hörde tre vänliga röster pladdra om
hvarann och bullerbasen Rafael säga:
Nej, nog leker jag som du vill, Gerda.
Alta.
Prmuimemnterneg sida,.
Istappen.
(Forts.)
,.Eu ståtlig istapp," tunkte kölden och höll sig
så ömt i uilrheteu af sic skyddsling.
Men prostens lilla Hicka tyckte inte mera, att
istappen var vacker. Den hade blifvit så ful och
bnin at .-isfälten p& taket. Och tör resten var hau
ju vådlig för alla, som gingo der under. Tänk,
om hau skulle ramla ner och slå ihjäl någon!
„ Pappa", sade hon, -istnppnn är förskräckligt stor
och ful. Får into Kalle slå ned den med någon
stake ?u
„Ja, det kan kanske vara klokast", menade
prostofar och sii besk&dades tappen af hela
huset. Man öiverlade, man undrade. Lilla Gösta
tyckte, att istappen var så ståtlig, men rådet
beslöt, att Kalle skulle göra en ända på dess lit.
Kalle menade, att det. var en lätt sak, tog en
stör och slog på lörsök ett slag mot takkanten.
Istappen blef så skriimd att han brast tvärt af
vid roten och föll ned rakt i det hål, som snötårne
hade borrat, i snön.
,Nu for den!’4 skrek Kalle och så låg tappen i
snön och blef liggande dor länge och väl
öfvergifven at köldeu. Solen ensam kom i håg honom
och såg på honom så varmt, så innerligt, att
tappen inte visste ordet af förrän ban med öfriga
glädjetårar i förrn af en liten vårbäck rann ned i
sjön. Och då var det redan slut med honom.
Sudd.
Bref under vingen.
„En gammal bekant". Tack för lyckönskningen!
Det är icke utan en viss känsla af vemod man går
frän en period af sitt lif in i en annan, om ock
„I lefnadens morgon ju sorgen iir skymd
at’ glädjen, som lockar så herlig och varm.
och vi bo i en verld, hvars strålande rymd
iir fyld at’ det ljus, som går ur vår barm".
.,Mamu".
Signe L—stam har du erhållit det sända; svara
per post eller genom sländan. Johnny (’,., har du
lått brelvct? Mathilda O-d i Wiborg. Ditt namn
vet jag, men ej din adress, sänd den genon
Sländan så får du bref. Ingrid I.. Vällkonunen nya
vän. Hor du i Vasa så känner jag dig nog. Har
du ej 3 systrar orh 2 i röder? Maiju It—n—ill—n,
.-! jan—der, Anemone, Yr sa, Dufvan, Heta, — rooth,
helsas af Lotty.
Hildur S—ström. Du kommer väl knapt ihåg
mig, men jag mins nog dijr. Helsa alla och skrif
snart genom sländan lill Helmi I’’länder i Horgà.
I 1.11 tis minnesbok.
Var filad lik liten fågel,
Som sjunger högt at fröjd,
Och jublande sig svingar
Mot himlens ljusa höjd!
Och fröjda dig åt våren,
Den iir så ljus, men kort!
De glada ungdomsåren
Så hastigt flykta bort!
Agnes.
Till min kära Sländtant en hjertlig lyckönskan
till namnsdagen den ö Maj af Agnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
