Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 NYA TltOLLSLÄNDAN. N:0 9
ännu bleka efter influenzan i vintras, andra
hade hoppat sig röda i gymnastiken Alla
vädrade med förundran vårluften. Är han
redan här? frågade de och sågo på samma
gång glada och bekymrade ut. De hade
icke väntat honom så snart, bär äro så många
lexor olästa ännu. Men skolstyrelsen har
ingen makt öfver våren, ban har sin skola
för sig, och der är nu redan betygutdelning
för skogen; ängen och åkern stafva pä sina
lexor, deras betyg utdelas först i Augusti
eller September i lador och rior. Friskt
mod, tappra led i skolornas fälttåg! Det
kommer en dag, när portarna stormas, när
fältet är (ritt och segern är din!
— P. S. Första Maj är en sommardag.
Björken har mössöron. Tänk på
Majföreningen!
De smås sida.
Syskon.
||R afael, Gerda ocli Erik lekte i
barnkam-ö maren. Först hade de upp och nedvända
stolar och låtsade åka. Gerda och
Erik-körde tillsammans i vagn, men Rafael
låtsade ha arbetskärra och föra tegel till en
ny gård.
När de lekt en stund, ropade lilla Erik
„ptrooM, och hoppade ned från stolkarmen.
— Nu äro vi hemma igen. sade Gerda och
steg försigtigt ur vagnen Mon hade om
kring sig en liten sjal, som låtsade vara eu
likadan kappa som den hennes mamma
hade. Man måste ju vara lin när man far
ut och åker i vagn! Rafael stannade också
med sitt lass, hans häst låtsade vara trött.
Och efter det ej skulle bli mer åkande den
dagen stälde ban stolarna på rätt igen.
Sedan lädo ban sig raklång öfver en af dem
och spekulerade.
— Mamma, få vi hvar sin skorpa, bara
eu enda, mamma.
Erik och Gerda spetsade öronen i glad
förväntan, och de blefvo cj bedragna. Mamma
hemtade sjelf åt, dein hvar sin runda, trefliga
skorpa. Hon pratade litet med dem och
gick sedan tillbaka till sitt arbete i
matsalen.
— Vi ska’ leka att vi bo här i knuten.
— Jag skall vara fru, — sade Gerda.
— Och jag herrn, förklarade Rafael.
Erik visste inte riktigt hvad ban ville
vara, men när Gerda tog sitt pikkulilla
rifjern och började rifva sin skorpa öfver ett
tefat, sade ban mildt: — Ejik vill ottå vaja
fju. -
— Nej du får vara Miina, du — afgjorde
Gerda, — du får låna min mortel och stöta
sönder skorpan i den.
Han satte sig belåten med morteln
mellen knäna. Den var så stor som en liten
kaffekopp och var lika blank som
kakelugnsluckorna. Gerda gucd sitt rifjern så att
smulorna forsade och Rafael satt på en pall
och låtsade vara herre. Ilan tittade med
ansträngning i en gammal ljusröd
priskurant som Erik släpat ur papperskorgen. Det
betydde att ban läste tidningen, såsom pappa
brukade, då ban kom från kontoret Under
tiden mumsade lian tappert på sin skorpa,
och när den tog slut, började han
längtans-fullt titta på frun ocli köksan. Och hur det
var kom ban underfund med att det inte
als var roligt att leka herre.
— Låt mig nu litet vara fru, — had ban
och sträckte ut bandia efter rifjemet.
— Ne-ej — morrade Gerda och makade
sig undan, — det är min skorpa.
— Jag vill bara hjelpa dig, — förestälde
Rafael. Men Gerda bara gned.
— Du är stygg, — sade han slutligen.
— Du är stygg sjelf, — svarade Gerda.
— Kan du inte ge det, — sade ban och
ryckte rifjernet af henne.
Hon försökte rycka det tillbaka, hade
tårar i ögonen och var röd af grämelse. Men
Rafael snodde sig undan, i hastigheten stjelpte
tefatet och skorpsmulorna ströddes ut öfver
mattan.
– Du är så otäck, — snyftade Gerda.
Rafael var flat att ban låtit det gå så långt,
i men ansåg sig litet för god att visa det. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
