Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11 illustrerad tidning
brummandet ty alin visste nu, att björnen
bara var Nikolai.
Anna och Emmi visste ej rätt om de skulle
skratta eller gråtaa. All den ångest de
utstått, och nu sist den hemligt glädjen
(ifver att ha upplefvat, något så hemskt, och
ovanligt — allt detta Idef nil till ingen
ting. Men till slut valde de dock att skratta
med de andra.
— Det var jag. som var piggsvinet der
borta vid lusthuset, — skröt Karl. — Jag
hörde er fundera om nöt plockningen och att
ui icke ville ha oss med. Och så beslöto
vi hämnas.
— Inne i staden, — fortsatte Nikolai,
när ban ändtligen kunde tala för skratt, —
fick Karl låna uiisan och allt det öfriga.
Min förklädnad var tarHig nog, men jag
gjorde mig ändå det besväret att krypa på
alla fvra medan jag brummade.
— Ändå nötterna, livar ha ui dem ? frågade
Emmi.
— Dem skola ui fä tillbaka, — försäkrade
gossarna, — och edra grannlåter också.
Vi äro hederliga röfvare.
När lampan blifvit tänd, hemtade» nötterna
i ram och det blef ett muntert prat medan
nötknäpparen gick laget rundt.
Äfventyret genomgicks från början till slut
och flickorna skrattade, halft förlägna, halft
förargade åt sin onödiga rädsla.
— Mer. vi skola iiog hämna oss I sade
Anna. — Icke sant, Emmi?
livad månne (le två nu skola hitta på?
OnO
Två Torsdagar i samma vecka.
— Slända!
— Här har du mig.
— Fins det mycket i ditt skafferi
nuförtiden ?
— Ah ja, skäligen godt förråd. Vintern
har varit ovanligt mild och mina vänner
hafva hållit mig präktigt varm.
— Kan du lemna ett litet hörn åt iuig?
Jag längtar så att få prata eu sunda med dina
vänner.
— Det beror på hvad du kommer med;
är del. någonting roligt?
— Ah nej; icke just roligt men en smula
nyttigt. Jag ville berätta dem att jag eu-
fön ungdom oon bai|n. 83
gång lefvat i en barnkammare, der man
räknat 306 dagar på året.
Det var just inte särdeles
märkvärdigt. Sådant underverk inträffar hvarje
skottår.
— Men det år jag omtalar var icke ett
skottår.
— Hu hade då en ovanlig barnkammare,
det medgifver jag. Berätta något mera om den!
Nåja, det var en egendomlig
barnkammare. Deri stod ej alltid så stilla och
hyggligt, med taket uppåt och golfvet nedåt,
likasom det rum der dina vänner sitta och
Risa dina r-bus och gåtor. Min
barnkammare roade sig stundom med att slå sig på
tvären — väggarna lutade än åt höger än
åt venster, golfvet liknade ofta en vådlig
rutschbann, der man i obevakade ögonblick
kunde slå en oväntad kana; kläderna på
väggen svängde som beSatta; skorna,
uppstälda hyggligt bredvid hvarandra på
qvällen, företogo sig ofta under natten att skutta
omkring lik en fransysk dansmästare i polka
inazurkan; — nog af, min barnkammare
var märkvärdig i ett afseende, den
utgjordes af — en skeppskajuta.
— Åh, jag förstår. Och den
barnkammaren hade 366 dagar i året!
Vårt skepp segla dö ut från Newyork i
Nordamerika på sjelfva julaftonsdagen. Jag
påminner mig skildt, att jag just var
sysselsatt med bakandet af jultortorna, då lotsen
kom ned i kajutan, för att säga mig farväl,
innan han lemnade skeppet. Du inå icke
tro att mina tortor voro lika rara som de,
hvilka du köper hos Löfströms eller Ekbergs;
alla kor hade blifvit qvar i Amerika och
grädden med dem; jag fick lof att baka
mina tortor så godt jag kunde af mjöl,
smör och vatten, men i saknad af bättre,
och med plömmonfyllniug, smakade de nog
s;i bra Och sjömansgubbarne tyckte att de
hemtade en vänlig påminnelse om hemmet,
då de sedan stodo på julbordet.
Innan helgen var slut och tortorna med,
hade vi seglat långt ut på Atlantiska
oceanen. Det bar af alltmera söderut rundtom
Afrikas sydligaste udde, Goda hopp, in i
Indiska Oceanen. Efter en invikning i
Ostindiska skärgården, seglade vårt skepp
sö-derom Australien och, efter ett besök i en
Australisk hamn, tvärs öfver den vidsträckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
