Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11 illustrera» tidnino för ungdom och barn. 85
lustfarare skulle önskat, gjorde en flock
ungdomar en läng fotvandring ut till
Björk-udden. De hade busset,sat sig på att få
masa sig i gröngräset, plaska i sjön ocli
plocka konvaljer i de öfverfullä backarna,
men så koin magister Ur||anus Pluvius och
sade stopp ocli körde in dem mellan fyra
väggar, der de skulle haft rysligt tråkigt,
om de icke råkat vara muntra och
lefnads-glada llickor, soln inte blefvo rådlösa.
Om sjelfva resan med alla dess lustigheter
hopps Sländan snart kunna meddela en
beskrifning med titel: Tio Borgåtippars
underbara äfventyr under m fàtvandring bland
Si/ibovargama.
1). 30 Maj firades i Helsingfors uuiversitet
ön stor ocli glad fest. Då blufvo 172 stycken
unga magistrar prydda med den gröna lagern,
till tecken pä att de gjort beröinliga framsteg
sedan studentexamen och voro förtjenta att
bära den heder värda titeln : magister. De
hade alla varit små gossar, som för några
år sedan ännu gått i skolan och som nu på
allvar skulle börja arbeta för sitt fosterland
som dugliga män.
Och bland alla tlc unga märktes också
några gråhåriga gubbar, som för femtio år
sedan första gången fingo lagern tryckt på
sin unga panna och nu mottogo den för andra
gången som en tacksamhetens gärd för hvad
de verkat till sitt fosterlands gagn. Det var
en vacker syn, när do gamle framträdde
och fingo den gröna kransen tryckt på sina
grå lockar. Bland de in sågs äfven barnens
gamle vän, farbror Topelius, som för femtio
är sedan var en ung, glad magister. När
ban trädde fram lill knthedern för att
mottaga kransen, reste sig hela den stora,
högtidsklädda publiken och förblef stående tills
ban åter satt sig. Det, var en oemotståndlig
känsla af tacksam vördnad som detta ögonblick
fylde allas hjertan och tog sig uttryck på
detta eukla och vackra sätt.
Som en nyhet kan till sist, berättas, att
Sliindans postmästare under sommaren fått
permission för att viidra sin skrangliga son
Mafle och göra helsobringande utflykter i
Norges backar. För dem soin vilja anlita
Slündans brefväska, vore alltså bäst att spara
sina meddelanden till hösten eller också
sända dem under address: Tnnmascn, Norge.
Men någon särdeles snnbh befordran kan
Sländan i detta fall icke lofva.
Och nu lill sist: liurrah för en glad
sommar, för starka annar och röda kinder!
Den lilla flickan och
cham-pignonerna
Snnn händelse.
åjvä små flickor hade varit ute. och ploc-
), kat champignoner och voro nu på viig
hem.
De skulle gå tvärs öfver jernvägen, och
som de trodde alt tåget ännu var långt
borta, klättrade de upp för banken och
började gå framåt mellan spåren.
Plötsligt hördes en hvissling från ett
lokomotiv. Den äldsta vände genast om igen,
men den yngre sprang alltjemt framåt.
Då ropade den äldre systern:
— Vänd icke om! Vänd icke om!
Mon lokomotivet bullrade så starkt, att
den lilla Hickan icke hörde livad systern
sade. Hon trodde tvärtom att hon bad
henne vända tillbaka. Derför vände hon
genast om, . men snafvade öfver skenorna
och lappade cliaiupignoiiürna. Då lade hon
sig ned och började plocka upp dem.
Tåget koin närmare, och lokomotivföraren
blåste ursinnigt i hvisselpipan.
Den äldre systern ropade: — låt
chumpig-nonerna vara. Meu den lilla trodde att
hon sade åt henne att. plocka upp dem,
och låg qvar, hopkrupen mellan spåren.
Föraren kunde icke stanna tåget, utan
det gick nästa ögonblick öfver barnet.
Den äldre systern gret och skrek, alla de
resande hängde sig ut genom fönstren, och
konduktören sprang till den sista vagnen
för att se efter huru det. gått med den lilla
Hickan.
När tåget kommit förbi henne, såg man
henne först ligga orörlig mellan skenorna
med nedböjdt hufvud. Men då tåget kommit
litet, längre bort, lyfte barnet upp hufvudet,
lade sig på knä, plockade upp återstoden
af ehanipignnnerna och sprang sedan bort
ined dem till sin syster. Leo Tolstoy.
Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
