- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjette Årgången 1890 /
86

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

Preauroerantemes sida,.,

Tomte -äfventyr.

Anni och Heddi sutto tysta ocli sågo in i
den slocknande brasan. Rummet var
lialf-mörkt och flickorna kände sig litet underliga
till inods. De hade just förut läst en
underbar saga om en tointc och det hade gifvit
dem mycket att tänka på. Hur det var,
vände sig Annni till Ileddi ocli sade:

— Tror dti verkligt, att det fins tomtar?

— Jo, det tror jag var det. tvärsäkra
svaret. — Om man ändå kunde få se en!

— Det stod i sagan, — fortsatte Anni,

— att det finnes en tomte i hvarje gård.
Hvar månne vår tomte bor?

— Kanske på vinden, undrade Heddi

— Ja, der är han bestämdt, — utropade
Anni förtjust. — Om inan ändå kunde fä
se honom! Då skulle jag gifva honom en
gåfva och begära något af honom i stället.

— Kanske skulle vi fä våra önskningar
uppfylda — sade Anni gladt. — Då skulle
jag begära ett stort slott och några säckar
pengar ....

— Och jag skulle önska att, bli gift med én
kung eller kejsare, afbröt, henne Ileddi— då
skulle jag få allt det der och ett, rike på
köpet.

— Om vi ini bara skulle få träffa tomten

— suckade Anni.

- Jag vet hvad vi göra. Vi skrifva ett bref
och be honom möta oss på vinden i
morgon afton. För att vi skola veta att ban
fått brefvet, be vi honom lägga något, under
våra sängar i natt.

Det var Anni med om, och brefvet skrefs
genast, och adresserades. „Till tomten i
vår gärd."

Men huru skulle de få brefvet upp på
vinden? Det var redan mörkt ute, och
ingen af dem var riktigt modig. Hvem skulle
hjelpa dem? I detsamma råkade deras bror
Alek gå genom rummet. Anni var genast
färdig att begagna sig af tillfället.

— Vill du hjelpa oss litet? frågade hon.

— Du skall föra det, här puppret på
vinden. Der är visst mörkt, men du kunde
ju kasta det dit upp från trappan.

Alek såg ej skildt road ut, men när Anni

I stack brefvet i hans hand med nedåt,vaud
adress — fick ban en putslustig uppsyn och
lofvade gå.

När han kommit ut ur deras rum, vände
hau nyfiket om brefvet. — Dref till tomten

- läste ban förundrad — det var just
trefligt. Hvad kunna de vilja honom? Och
som bror Alek var en stor filur, bröt ban
brefvet och läste.

— Nog skola de få se en tomte — tänkte
ban — men inte svarar jag för att, det är
den rätta. — Och för att nu hålla sitt löfte,
lade ban upp brefvet i vindstrappan.

— Nästa morgon, när Ileddi låg i sin
sötaste Sömn; tittade Anni redan med glad
tillförsigt under sängarna. Der låg
verkligen ett litet paket. Utom sig af glädje
väckte hon systern, som äfven fann ett
likadant paket under sin säng.

— Hvad tror du det är? undrade Hcddi.

— En guldkedja, — gissade Anni.

Knapt var paketet öppnadt, innan flickorna

uppgåfvo ett glädjeskri. Eti guldklimp, en
riklig guldklimp! Sedan tystnade de och
sågo på hvarandra.

— Nil gömma vi dem och berätta det
för ingen. Och i qväll gå vi upp på vinden

- sade Anni bestämdt. (Juldkliniparne
sattes i förvar och flickonia började ifrigt kläda
sig. Dagen gick långsamt, den föreföll som
en bel vecka. Alek sågo de ej till, och
pappa och mamma voro så upptagna, att
de ej lade märke till flickornas oro.
Ändtligen kom den afgörande stunden. Väl
insvepta, sinögo sig flickorna upp på vinden.
Ingen hade märkt dem, och Anni började
modigt stiga uppför trappan. Ileddi följde
henne huck i häl.

— Ser du honom? — frågade Ileddi
andlöst.

— Nej, inte ännu, — hviskade Anni lika
tyst tillbaka. De satte sig på en gammal
kisla, och kände sig litet hemska till mods
på den stora, kalla vinden. Ibland hördes
underliga ljud och ett hemlighetsfullt
prasslande borta i vrårna. Flickorna tryckte
sig intill hvarandra uppskrämda och tysta.
De ångrade nästan att de alls kommit hit,
men voro för rädda att våga gå bort. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1890/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free