Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12
ILLOSTRIillAD TIDNING FÖR UNGDOJI OCH BARN.
93
Vid Vcckleoakl tystnade de för en stund,
det blef ett spännailfle ögonblick. Här hade
grunden för några dagar sedan rasat under
jernvägsbankcn och tåget måste stanna vid
ändan af den långa viadukten och alla
passagerare med sitt paclc och pick vandra
till fots öfver det skadade stället. På andra
sidan klefvo vi i ett nytt tåg och sedan vi
räknat hvarandra och sett att. alla knyten
voro med, fortsatte vi med oförminskad
lefnadslust till Nickbi/, der vi sade
Borgå-bässen farväl och anförtrodde oss åt. våra
egna, unga ben.
1 början gick det med fart. l)e som voro
minst inkomna i den ädla
fotvandringskonsten, lade ut alla sina krafter på en gång
och trafvade på så att tygskorna reinnade.
De visare åter gingo i måttligt lunk och
sparade både skor och krafter. Hvarje
bondgård vi gingo förbi framkallade vår
törst, och det blef stor vattning hvar tionde
minut.
l’å ett ställe skulle vi öfver Sibboå, och
det gick till på det sättet att vi klefvo, B i
gången, ned i ett gammalt degtråg, der en
Sibbovarg var redo att med en läng stör
staka oss öfver. Det gick ej alltför fort.
Och medan de tre utvalda forslades öfver,
roade sig de andra med åtskilliga
akrobatkonster i det våta och hala gräset.
Konstproduktionerna voro icke alltid sä frivilliga,
såsom t. ex. när niau oförberedt satte sig
ined begge fötterna i den grumliga ån. Men
detta var inte farligt, bara roligt, tyckte vi.
Stämningen steg än mera efter ett litet
äfventyr. Vi skulle åter öfver en å, eller
bäck, öfver hvilken tvenne stockar voro
lagda. Några af flickorna hade lyckligt
praktiserat sig öfver de slippriga stockarna,
då eu af de tapraste — låt oss kalla henne
Mimmi, — med stolta steg skulle följa
exemplet, Hon var redan nästan öfver, då
fötterna halkade och Hickan, så lång hon
var, kom ned i den grunda, gyttjiga bäcken.
Ack, huru ljuflig hon var, när hon
uppsteg ur sitt båd| Gyttja ända upp till näsan!
Fötterna sågo ut som stryklod af lera och
kammen och tandborsteu i hennes ficka hade
gått midt i tu. Hon måste traska resten
af vägen i strumpfötterna. Huru mycket
som återstod af strumporna vid
framkomsten — det lemnar jag osagdt. Men Mimmi
var om möjligt ännu tapprare efter sitt
nederlag och strunipfotadö i väg lika qvickt
som de andra meil sulor under fötterna.
Emellertid hade det begynt mörkna och
mulna och vi kände oss si och så till mods
när vägen aldrig ville taga slut. Tänk, om
verkliga Sibbovargar grusserade här i skogen
och slöko oss alla tio. innan vi hunnit berätta
för någon om vår glada färd.
Men så olyckligt gick det ej. och vi sågo
slutligen Björkudd ens björkar vinka oss sitt
välkommen. På det gästfria „.Ainilau stod
ett stort qvällsvardsbord dukadt, och jag
försäkrar, att vi gjorde slut på allt hvad
der fans. Vi hade ju knapt sväljt annat
på bela dagen än några klunkar vatten och
litet gyttja!
Följande dag regnade det ur öfverfulla
skyar. Vi vaknade likväl pigga som lärkor,
och nöjda att vara på Björkudden, detta
alla glada sångfåglars hemvist. Farbror Z.
T. välkomnade oss och tackade oss för att
vi hemtat regn till hans törstande ängar.
Vi fingo se lians vackra hem, nosa i böckerna
i bibliotbeket och bläddra i gravyrerna. Vi
sjöngo och lekte och drucko kaffe. Och på
detta sätt blef tiden oss icke lång.
Ännu en natt i syskonsängar och så lconi
dagen då vi skulle återvända. Lika regnig
och ruskig som den förra, o ve! Vi fingo
tillfälle att djupt beklaga att vi ej följt våta
mammors visa råd och klädt oss i
läder-kängor och galoscher. Nu fingo Ainilas
garderober släppa till allt hvad der fans af
gamla hattar, kjolar, strumpor och dukar,
och det blef en utklädning, värd en första
klassens sällskapsteater.
En uppträdde, draperad i en gammal
res-filt och en annan med lindebarnets
vägg-täcke öfver axlarna. Kjolarna skörtades upp,
så man ingalunda kunde misstänka dem för
att någonsin ämna sig med igen; dukarna
knötos stadigt under hakan, och fötterna
förseddes ned lånade kängor. Våra bättre
hattar och spruckna tygkängor lastades på
en häst, och så begynte den stora affärden
under ypperligt humör och mcdgörligt väder.
Vi sågo ut som landsstrylcerskor och lockade
folk till alla fönster under vägen till
Dic-kursby derifrån vi utan äfventyr skjutsades
]iå jernväg tillbaka till Borgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
