Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
nya t kollslå ni) an.
N:o 15
akrobat, fågel verldens Blondin. Hans plats
är snarare på en cirkus än i en fågelbur.
Denna clown i fjädrar har ofta blifvit
beskrifven af naturalister och resande, hvilka
haft tillfälle att i Brasiliens skogar beundra
hans halsbrytande luftproduktioner.
.Med en vighet, som väcker apors och
ekorrars häpnad, utför jacarini’n sin
luftgymnastik. Som en glänsande raket slungar
han sig upp på den gren, som gungar öfver
hans hufvud. Orörlig, med ett trånfullt
behag, nästan som om han sof, släpper b au
sitt tag och faller ned från en höjd af två
meter på den nedre grenen, hvilken tjenar
honom som trapetz. Nu skakar han de
skimrande vingarne, burrar upp sina fjädrar,
kråmar sig, ser gravitetisk ut och stoltsorar
öfver sin egen utomordentliga skicklighet och
lyssnar sjelfbclåtet på de uppmuntrande
bi-fallsyttringar, hvilka egnas honom af hans
lilla fru, dold bakom det grönskande
löf-halfvet, hvarifrån hon med förtjusning
betraktar makens luftiga gymnastiköfningar.
Snart börjar åter den bevingade
akrobaten sina produktioner. Som en blixt, är han
uppe på den öfre grenen, lägger ihop
vingarne, låtsar vara död, faller och hakar sig
fast vid sin trapez. Nu följer hopp pä hopp,
de förunderligaste kaprioler, de mest
halsbrytande kullerbyttor, med en ihärdighet, en
outtröttlig ifver, som om ban föresatt sig
att alldeles öfverväldiga sin lilla åskådarinna.
Ty för hvem är det ban utför alla dessa
konststycken? Endast och allenast för att
behaga sin fru. Det är med sina piruetter
och ekvilibristiska öfningar ban söker vinna
hennes hjerta, det är för hennes skull han
står på hufvudet, snurrar rundt, det är blott
hennes bifall och beundran ban eftersträfvat
Men nu tyckes hon vilja stäfja hans ifver.
Hon kommer Hygande, låter höra ett litet
lugnande skri, som om bon ville säga:
„Nog, nog, min vackra jacarini I Nog,
sä-gdr jag. Kom och hvila dig på den
gungande grenen, kom och låt vinden svalka dig!"
Och jacarini’n lyder. Eu sista helsning
till ett osynligt auditorium, en slutpiruett,
nn afskeds-kullerbytta, föreställningen är slut,
ridån faller. Jacarini’u återvänder i skötet
af sin familj.
I zoologiska trädgårdar får man någon
gåug se denna koustmakare fråu Brasiliens
skogar, instängd i bur. Men den stackars
luftgymnasten saknar sin grönskande trapetz,
ban trånar efter urskogens vällukt mättade
fläktar. Emellanåt gör ban en svag ansats
(ill en kapriol, försöker sig på en piruett,
bjuder till att åstadkomma en kullerbytta.
Men det vill ej gå. lian försjunker snart
åter i slö melankoli, i dåsig oföretagsamhet.
Det fattas honom tre ting: friheten, hans
maka och hans hemlands skogar.
[–V-I-]
{+-V-
I+} vall.
fanne var på tolfte året, storväxt och
ljnshårig. Han var vallpojke på
Bränn-backa och hade 3 mark i månaden Alltid
skulle det bli till ett par pjäxor och en röck
för vintern. Och så bade han ju sitt.
dagliga bröd, och mor en mun mindre att
sträfva för derhemma.
Klockan H om morgonen vaknade han af
att Brännbacka mor ljudligen ropade hans
namn nedanför pinnstegeu. Han sof uppe på
bagarstuvinden. Der hade ban sin halmsäck
och sitt täcke. En liten glugg under
takåsen, det var fönstret. För resten fans der
ingenting, utom en gammal spinnrock och en
svarf, som husbond’ ropat in på auktion.
Det var bäst, att vara qvickt i kläderna
när nior ropade, ty hon var en ferm menniska,
och allt skulle gå med „lrininiiitl>.
Half sju hade ban näfverkonten på
ryggen, en björkruska i handen och så bar det.
af utmed landsvägen med alla nio kräken.
I början voro de alltid resonliga, nattsade
bara till sig en mun full gräs nu och då
och lunkade för resten soiu riktiga englar,
tyckte Janne.
När de kommo till Villnäs skogen, tog
litet hvar ihop med sin frukost. Korna
guodde på mellan buskarna och ströko
tunga längs tufvorna, och Janne undersökte
betänksamt sin matsäck. — Jåmvierataligen!
i dag hade värdinnan lagt en köttbit utom
saltfisken till potäterna. Nu hade han ju
det riktigt som herrskap. Han mumsade
skinande på en half liålbrödskaka, skalade
potäterna med fällknifveu och tittade ibland
med ett halft öga efter korna. Om ej
Bro-kan hade varit — tänkte han — skulle det
ej vara någon uüd med kräken. Men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
