Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15
IIiiiDSTB£RAD TIDNING FÖH UNGDOM OCH IURN.
var så full af all slags illfiuidigliet ocli onda
anslag. Stod hon nu inte där och glodde
på K lockars Eriks äng och „spiknlerade"
att rymma dit.
— Oh dej, vill du laga dej af — skrek
lian och var i ett nu öfver henne, när hon
skulle tränga sig in mellan grindstolpcn och
det, lutande gärdet.
Brokan jämkade sig af med slankiga
bakben och en läng blick inåt ängen.
Solen sken och skogen ångade. Janne
tog en lång klunk ur mjölkflaskan och njöt.
Sedan strök ban tröjärmen längs med munnen.
— Hvad i all verlden kom åt mor, som
lade in köttbiten åt mig? — tänkte ban
ännu engång med tacksam förundran och
lunkade efter korna som voro på väg till
Bobäcken för att dricka.
Gräset der var saftigt och långt, ett
riktigt himmelrike för korna. Ilade bara
gärdesgårdarna inte varit så på förfall! Janne
gick och byggde ocli byggde, stakade upp
dein och band med videqvistar. — Dåligt
folk, att inte hålla sina gärden i ordning
— tänkte han harmsen.
Dagen led och soleil sken allt argare och
värre. Lill’ svartan låg fromsint och idislade,
de andra ströko oroliga omkring. Janne
följde Brokan med misstänksamma blickar
Han hade krupit midt in i eu videbuske,
lör att ha svalt, ocli skalade vispelstickor
åt värdinnan. Något skulle hon ha för
köttbiten! Skalen löpte så lätt. och qvistarna
voro så hvita och fina.
Burr er i urr! — lät det vid hans öra.
.liiiine slog ilsket ifrån sig med björkqvistarna.
- Hvarför nu Gud också skapat brömsarna
i onödan? — tänkte ban. Det var nog dem
lian hade att tacka för, att uågra af korna
nu löpte rundt och vände på ögonen
Häst det var, stack Brokan upp svansen
så att den stod kapprak som en qvaststake
neil så bar det af för henne. Perla och
Blomma efter på samma sätt.
Janne pä fötter. Han sprang som en
vind och lyckades mota dem justsoin de
skulle in i nämdcnlaniicns äng. Korna vände
0111, sprungo som vilda, fingo de andra
med sig och rusade af åt annat håll. Janne
efter, utan mössa, med svetten i pannan,
lian fick löpa efter dem både hit och dit.
Brokan alltid i spetsen.
När de foro in i en hage stupade Janne
i ett dike, uttröttad och flåsande. Tårarna
stodo honom i ögonen och ban grät högt
af förargelse.
— Om ban hade alla verldens bröinsar i
en säck, skulle ban bulta dem med en
gär-destroda och dränka dem så att de skulle
dö sju gånger. Ja, det skulle ban.
I ett nu var han på språng igen och fick
korna ur hagen. Då han råkade hinna upp
Brokan, trumfade ban efter henne med vidjan,
en, två, tre, fyra gånger: der har du, der
har du kana — ka — naljc — skrek han.
Han ville knapt få fram orden, så hade han
sprungit. Hvad ban önskade att husbonden
skulle sälja Brokan till Sverige! Ett sådant
iuslrunieii/erad/ kreatur hade ban aldrig
sett.
Korna hade lugnat sig ocli stodo nu
försagda och rådvilla. Så lade sig Blomma
och en efter annan följde exemplet. Janne
kunde se på solen att klockan var öfver tre.
Hau sökte upp sin mössa och stälde det
beqvämt för sig. Och snart sof ban trygt
som dcrhcnima på vinden.
Då ban vaknade, lågo korna ännu och
idislade. Brokan såg okyldigt pä honom med
halfslutna ögon. Luften kändes sval och
skön och Jannes finne var åter i gladaste
jemnvigt. Han skalade sina vispelstjelkar,
så det sjöng om, och strök saktmodigt bort
en och annan myra som förvillat sig på hans
ben.
Korna började åter tänka på ett
mellanmål och gingo sedesamt omkring och
be-tadv. Brokan stälde sig otvunget och naflsade
i den toma uäfverkonten, och Janne hade
ej hjerta att köra bort henne. — Brokan
ja, kin|dan mill, lockade ban, när bon
tänkte gifva sig af vid hans närmande. Han
gned henne vänligt mellan hornen och hon
njöt synbarligen och höll till godo.
Han hade nyss med begärlighet gripit sig
an med sitt sista brödstycke. Men nu, när
han stod der och kom ihåg bur ban smällt
om Brokan och så när önskat lifvet ur henne,
så kunde ban rakt inte a.mat än ge henne
brödkanten. Brokan tuggade och tuggade
så Janne kände sig på det djupaste tillfreds.
Tiden gick mot sju — det var tid att vända
näsan hemåt. Främst gick Brokan med
skällan om halsen, sedan de andra, och sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
