Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 nya trom,sländan. N’.0 16
Berättelser om djur.
man i Frankrike gick cn morgon
med sina två hundar ut, i skogen att
jaga kaniner.
Då han hade kommit dit, klättrade han
upp i ett träd ocli för att kunna begagna
begge händerna, fasthöll han sitt. gevär med
tänderna. Knapt hade lian nått cn af de
första grenarne, innan en qvist rörde vid
hanen på geväret, skottet brann af, och den
olycklige jägaren, som fiek hela laddningen
i bröstet, tumlade ned från trädet, badande
i sitt blod.
De begge hundarne sprungo förskräckta
rundt kring sin herre, sågo på honom,
snusade i>å honom och slickade hans händer.
De skälde klagande, liksom för att väcka
honom, och då ingenting hjelpte, gåfvo de
sig till att tjuta af sorg. Ingen hörde dem.
Natten kom. De två trofasta kamraterna
lade sig på sin herre, som för att vänua
och försvara honom och så blefvo de liggande
bela natten, utan att tänka på mat eller
dryck. Nästa morgon lågo de der ännu,
orörligt utsträckta öfver liket, hvilket de
troget vakade öfver, under det de emellanåt
tjöto högt för att kalla folk till hjelp. När
ingen kom. beslöt sig den ena af humlarne
att springa till byn, medan den andra blef
qvar hos husbonden.
När hunden kom till hemmet, blefvo
husbondens anhöriga lugnade och tänkte: —
nu kommer hans herre strax efter. De
framsatte mat åt bunden, men ehuru den
stackarn icke ätit pä ett belt dygn, kunde de
icke förmå honom att. förtära något, lian
såg blott bedröfvad på dem allesamman,
och så sprang han sin väg igen.
lians herre kom icke tillbaka, och man
begynte blifva orolig. I detsamma kom den
andra hunden; man klappade honom och
gaf honom att äta. Ilan sväljde i stor hast,
litet mat, begynte derefter oroligt hoppa
upp mot eu af husets drängar och draga
honom i rocken, som om han velat säga: —
följ med mig! — Här iir något på färde,
— tänkte mannen ocb beredde sig att följa
hunden, som mycket glad sprang framför
och oupphörligt såg sig om efter drängen.
Men när de kommo i närheten af
olycksstiil-let, saktade det trogna djuret farten och
gick långsamt med nedböjdt hufvud och
slokad svans fram till sin herres lik. Der låg
kamraten och väntade. De slickade begge
den dödes bänder liksom för att berätta,
att nu hade det, kommit folk.
Senare, när man förde liket hem, följde
hundarne med. Och de ville icke lemna det
ens för cn stund, de lågo vid sidan af
kistan och greto, som hundar kunna gråta.
Det var med möda man fick dem bort, tills
begrafningen var öfver. De stängdes in i
et.t, lider ocb der fortsatte de oafbrutet, sitt
sorgsna, klagande tjut-
Så blef den stackars jägaren begrafvad,
och om aftonen släptes humlarne ut,. De
sprungo strax till kyrkogården.
Muren var icke svår att hoppa öfver, de
satte öfver den och sprungo letande mellan
grafvarne tills de funnit den, der deras herre
iåg. Der skrapade ocli krafsade de så länge,
att kistan blef synlig och så lade de sig
ned på den och der fann man dem följande
morgon. De stängdes åter in, man gaf dem
mat och vänliga ord och sökte pä allt sätt
trösta dem och skingra deras sorg. Men
ingenting hjelpte. De fortforo att tjuta,
ville icke förtära något, och tre dagar
derefter funnos de begge döda af sorg.
De s m ås si d a,,
Stortvätt.
(Eftor danskan.)
Kom nu hit, sinn smutsiga nassar,
Tycka ni kanske att det sig passar
Att gà tili ho’n och äta er mätta,
Innan jag hunnit er skruhba och tvätta/
Nej, jag skalf säga er, aldrig man visar
Miskund med sådana snaskiga grisar.
... Tyst... intet nöff. .. jag vill vä! mena
Att jag ända skall pumpa er rena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
