Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o ltt
IM-nSTHEHMt TIDNING V()H UNGDOM OCH HAHN.
125
misslyckats i sin första befattning och måste 1
slå sig på något annat,
Vid midsommartid flyttade Ingrid ocli
hennes föräldrar lit, till sin lilla stuga i
skären, och Don fick följa med, likaså Rosina.
Der hade Ingrid en leksluga med en liten,
liten trädgård utanför, der hon sått rädiser
och reseda. Der brukade Rosina sitta på
en bänk och se på utsigten, medan hennes
mumma räfsade planen utanför stugan, eller
rensade bort ogräset från sina små sängar. Då
kom Don och erbjöd sig att bli
trädgårdsmästare, och gräfde små prydliga gropar
här och der, der ban planterade gamla ben
och köttbitar, som han cj orkat äta. Ilen
Ingrid trodde inte att, det skulle bli några
vackra blommor af detta, och inte heller
några grönsaker, som man kunde äta. och
så körde hon bort Don och bad honom
plantera i sin egen trädgård.
Stackars Don, ban svansade missmodig
omkring och visste inte hvad ban skulle göra,
ilå Ingrid cj hann leka med honom. Om
han skulle bjuda upp Rosina til! en liten
skogstur. Det var så skuggigt och skönt
derinne i granskogen ocli Rosina behöfde
verkligen få litet ombyte, bon hade suttit bela
förmiddagen på bänken utanför lekstugan.
Han skulle bli styf i benen af att sitta så
länge stilla.
Medan Ingrid var inne för att äta
middag, frainstälde Don sitt förslag för Rosina.
Men Hosinu var rädd för honom och sade
nej. Då Idel Don enträgen, tog den
mot-sträfviga Rosina i ena armen och luffade af
ined henne ut, genom grinden orh ut i sko
gen. Rosina skrek, men det hörde ingen,
ty alla höllo på att äta middag. Don blef
allt muntrare; ban kastade henne upp i
luften, ruskade henne duktigt och tog henne
med ett stadigt tag om lifvet. Derefter bar
det af in i skogen, der snår och enrisbuskar
klöste Rosina i ansigtet och refvo sönder
hennes ljusblå klädning.
Häst det. var, fick Don sigte på en kråka,
ocli då var det slut med hans vänskap för
Rosina. Ilau släpte henne midt i en
myrstack och begaf sig på jagt efter kråkan.
Och :-ä glömde lian stackars Rosina i
myrstacken, och när ban tröttnat på att. jaga
kråkor, begaf ban sig belåten hem och fick
sin rikliga middag i köksfarslun.
Emellertid kom Ingrid tillbaka till
lekhuset för att laga mat åt Rosina. Bänken
vid trappan var tom.
— Rosina! — ropade Ingrid Hvar kan
hon vara?
Ingen svarade och Ingrid begynte, söka i
lekhuset, i buskarna rundtomkring» i
ved-lidret., i bagarstugan. Ingen hade sett
Rosina, och Don aktade sig att tala om att
ban lemnat henne i skogen.
Ingrid sökte och blef allt oroligare, lion
sprang in till pappa ocli mamma, och
berättade med gråten i halsen, att någon
röfvat hennes Rosina.
— Det har visst Don gjort, — sade pappa.
— Kom, skola vi taga reda på den saken.
Och så togo de Don i förhör, lian såg
mycket syndig ut, när husbond1 med sträng
röst betälde honom att söka rätt på Rosina.
Apport ez, Don, ypporlcz, — sade pappa
och visade honom Rosinas lilla förkläde, som
fallit af vid grinden. Och Don tycktes
förstå. Han såg flat lit och så begynte han
draga sig till minnes alt, ban bjudit upp
Rosina till cn skogsvandring ocli att hon
måste finnas någonstädes i skogen. Han
lunkade af och snusade i buskarna och så
stannade han glad och viftade belåten ined
svansen.
Ingrid och hennes pappa kommo fram till
en myrstack. Och hvad sågo de der, jo.
stackars Rosina, halft begrafven under de
legioner myror, som kröpo öfver henne. De
spatserade rakt öfver hennes vackra röda
kinder, de klefvo i hennes bår, i nacken, på
armarna och öfverallt i klädniugens veck.
Ingrid storgrct och pappa gaf Don en
duktig bastonad, som ban kom ihåg en bel
vecka efteråt, Och sä gräfde ban försigtigt
upp Rosina, skakade bort myrorna ocli lade
henne, illa klöst och skråmig, men annars
oskadad, i Ingrids deltagande annar. Don
fick icke på mycket länge närma sig
lekhuset och Rosina
När ingrid om qvällen tog Rosina med
sig i sängen för att trösta henne öfver den
sorgliga röfvarhistorien, kröp en liten svart,
myra ännu ut ur Rosinas underkjol och
spatserade öfver hufvudkudde!!. Och så gick
bon till sina kamrater och berättade att
Rosina ini låg i en stor, stor, hvit stack,
der det fans alls inga myror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
