Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 17—18 ILLUSTRERAD TIDNING
snurrade sj\ omåttligt, att man kunde lili
sjösjuk af att se pä. dem.
— Ja, icke sant, ilel. är en rolig syn, —
hörde vi en röst. säga bredvid oss. Och då
vi vände oss om, sågo vi en tjock bagare,
som Stod i en dörr och svalkade Sig med en
läng pipa i munnen. Han var pratsam och
vi kommo i samspråk med hvarandra. Och
så fingo vi höra bela historien om
„paraply-gubben".
— Jag skall säga herrarna, — sade
bagaren, — att han är en ar mina vänner. Först
var ban mjölnardräng så, försökte ban . . .
ja, jag skall icke uppehålla er med att räkna
upp allt det, som ban försökt sig på. Men
han har i alla tider varit en mycket hederlig
fyr och alltid har ban haft otur. Det är ju
somliga menniskor, som lyckan rakt inte kan
tåla. Ni kan aldrig tänka er, hur fattig
den stackarn varit I Men en sak har ban
aldrig lärt sig, och det iir att vara oförnöjd.
Nå . . . och så hände det då en dag, att
att. ban hyrde en liten, liten bod med ott
uselt oklart fönster — eller rättare, det
valbara ett halft fönster . . . Ja, hvar ban
och hans hustru gjorde af sig sjelfva till
natten i det råtthålet, det har jiig då aldrig
fått. klart för mig. Alen butiken låg vid den
mest trafikerade gatan här i staden, och så
begynte hatt handla med dockor. Han gjorde
sjelf kropparna, och hans hustru sydde
kläderna . . . ban har nu alltid haft den goda
egenskapen att kunna hitta på något nytt,
och hans hustru är flink att sy. Derför blefvo
dockorna också sä rara och roliga, och det
räckte inte länge, innan der ständigt stod
en svärm af barn utanför hans fönster som
skrattade och hade så roligt, som oin de
varit på teatern,
Nu såg det ut, som om det skulle begynna
gå litet uppåt för honom, men olyckligtvis
bodde han alldeles invid stadens förnämste
kramhandlare–— ja, möter ni honom,
så behöfver ni minsann inte. fråga hvem ban
är, ty en sådan snabel har väl ännu ingen
menniska varit tvungen att gå ined. Nåväl,
Snabeln blef fnysande ond, dä han såg att
folk köpte af grannens lustiga dockor, ty
ban hade ju sjelf, bevars, stiliga och tråkiga
dockor bland alla de tuseu olika slag hans
bod innehöll. Men hvad . . . hvar och en
har ju lof att fiska i sjön, och Snabeln led
Fön UNGDOM oon BARN. 131
visst ingen förlust på (Inn smula dockhandcl
SOin försiggick i boden bredvid. Han iir
dessutom riktigt förfärligt rik, men ban kan,
förstås, aldrig få nog, och ingenting förslår för
den fattiga stackarn.
Vet ni, hvad Snabeln då gjorde? Han fick
husvärden att hyra den usla butiken lill
honom och vräka ut dockhandlaren. Det var
vackert gjordt, icke sant? Och då min vän
företog sig att säga honom sin mening härom,
öppet och rättfram soin han brukar, blef ban
så tindrande uppbragt, att ban stälde så till,
att inte en enda husvärd vid hela den gatan
ville hyra åt, dockhandlarn det uslaste hål.
Och i de andra delarna af staden fins det
inte folk som köper. Jo, intrigera, det
förstår Snabeln sig på!
Den afton min vän hade blifvit vräkt, ko .1
ban in till mig. Vi smorde på tumanhan 1
duktigt 0111 Snabeln, men det hade vi ju
ingen glädje af, då ban icke kunde höra det.
livad ban 1111 skulle företaga sig, min
stackars vän, det visste hvarken han eller jag.
Att, flytta bort från den fördelaktigaste
platsen och hyra ett skjul längre bort, det tyckte
han icke skulle bära sig. Men modlös var
han inte, han såg glad ut och hvissladc en
pollca. Men så, ja, kan ni tänka er, nästa
morgon kommer ban sprättande glad iu till
111ig med 011 paraply i handen ocli berättar,
att när ban nyss gick förbi sin förra butik,
stod Snabeln der i dörren och så fort ban
fick se honom, kastade han en paraply i
hufvudet på honom och sade, att den hade ban
glömt efter sig derinne. Det hade ban också
mycket riktigt gjort, och nu hade han fått
en idé och nu skulle allt igen gå så briljant
ocli utmärkt.
Jag frågade honom hvad ban egentligen
menade, ty jag förstod icke, att det precis
var något att, bli så glad öfver. Men då
svarade han, att det som han nu gått och
funderat på dag och natt, utan att kunna
få klart för sig, det hade Snabeln 1111 lijclpt
honom med. Ja, Snabeln hade kastat idén
rakt i hufvudet på honom, ty i samma
ögonblick paraplyn träffade honom, i samma
ögonblick gick det upp för honom, att den
skulle bli hans butik, och en billigare butik
var det omöjligt att få.
Jag förstöd honom ej ens ännu. Men då
han nästa dag korn spatserande så, som ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
