Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17—18
ILLUSTIIEHAD TIDN1N0 FÖIt UNGDOM OCH HAHN.
133
sett honom i dag, då var saken klar för mig.
Och nu går del förträffligt för honom. Hela
staden känner honom och skrattar åt honom
och barnen — ja, jag tror att när de skola
ha sig en ny docka, så vilja de inte ha
någon annan, än eu sorn har spatserat ined
„paraplygubbenu, ty så kalla de honom.
Bagaren skyndade tillbaka till sina
kringlor. Och solen sken glad på de gamla
kastanjeträden och de promenerande
menniskorna och förgylde isynnerhet „paraplygubbens"
dockor, der de hoppade och svängde omkring
honom. Och det var roligt att se honom
sälja tvä af dem: en matros och en drottning.
Tjärbränning.
(Forts, från N:o 10).
HpiJ iir det började brinna, blef den midt i
^ (N brasan och tennet smalt upp i en klump
och pipeu lossnade. Nå svärmor, stackare,
bon liek ej kalle den morgonen för det var
vår enda panna och derför var gumman ond.
Sedan när jag hörde att Erik var fast, tog
jag jemen som vi kastat i skogen och gick
med dem till länsmannen och berättade
alltsammans. Gamle Krönvisti var då länsman
och han var eu fasligt beskedlig herre. —
.la, ja, — sade han bara och klappade mig
på axeln. — Han är nu i kronans slott
igen, den stackarn, men det var rätt att du
kom och berättade inig om det. Bed vår
Herre för honom.
Nå, Kalle, har du sumpen färdig? Der
är kalle i näfverdosan och bryt en bit frän
cikcoriepanipen. Nu ska vi ha oss en tår
kalle för jag ser att Georgs ögon äro så
långa redan.
„Nej, jag är inte alls sömnig, — försäkrade
Georg som med största uppmärksamhet åhört
Mattis berättelse.
Ack, huru bra det kaliet smakade I Aldrig
i verlden hade mamma eller Stina der hemma
kokat sådant kalle, tänkte gossarne. Och att
klockan 1’2 på natten sitta på en trädstubbe
i skogen med kaffekoppen på sitt knä medan
grauarne susande stå omkring och stjernorna
tindra! Mamma hade stoppat ett otroligt
antal smörgåsar i Brunos rensel. Hou kände
sina grisar. När Georg en stund i smyg
tittat, på Kalles hålkaksbit, tog ban eu duktig
dubbelsniörgås med kalfstelc och räckte Kalle
den. Gossen blef så glad, alt ban ej kom
sig för att tacka, innau Matti sakta drog
honom i luggen och godmodigt sade:
— Nå, lurjus, huru säger man?
Matti fick också eu smörgås och när
pannan var tom, tände han åter sin pipa,
jemkade om elden, gäspade litet, tittade på
stjernorna för att se hvad tiden led och steg
sedan upp på gropkauten för att trampa till
torfven på de ställen der elden börjat brinna
litet för starkt. Han var tjärig och sotig
och hade de trasigaste kliidcr man möjligen
kan ha, men ban hade ott så godt och
förnöjsamt uttryck i sitt breda ansigte, och
gossarne som känt honom så länge de kunde
minnas, tyckte ban var en riktigt präktig
gubbe.
Kalle hade somnat med hufvudet på
tiiifver-konteu .insvept i ett gammalt hästtäcke. Men
våra tre gossar höllo sig pigga hela natten,
för dem var det så nytt.
Snart började himlen ljusna och stjernorna
blekna och en svag vind blåste öfver den
öppna platsen. Det var i slutet på April
månad och klockan l/a 5 steg solen upp
strålande klar på deu molnfria himlen. Då det
blef frukostdags togo gossarne afsked af
Matti, tackade för kaffe och godt sällskap,
stucko resten af smörgåsarne i Mattis
uäf-verkout och vandrade hemåt. — God
morgon, tjärbrännare! ropade pappa muntert.
Han stod pä trappan och rökte.
God morgon, — svarade gossarne.
— Var det roligt? — frågade mamma,
som koin frän källaren med cn tallrik skinka.
— Jo, mamma, vi hade så förfärligt roligt,
skrek Georg och ville kasta sig om hennes
hals för iitt få en morgonkyss. Men mamma
sköt honom skrattande ifrån sig.
— Se först efter huru du ser ut, sade hon.
Gossarne tittade på hvarandra och brusto
lit i ett muntert skratt. De voro sotiga ända
till hårfästet, händer och kläder voro fulla
med tjärüäclcar och Georg hade i ifvern bränt
ett stort hål pil sin paletå. Midt på näsan
hade ban eu smörklick.
— Var det nu inte bra att ni hade edra
gamla palctåcr? — sade mamma.
Gossarne måste medge att så var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
