Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
NYA TROLLSLÄNDA!*.
N:o 17—18
Potatiskarotten iick fyllas två gånger,
innan gossarne voro mätta. Ocli sedan de
ätit, togo de sig en väldig lur.
Alen Georgs beslut stod fast.
— När jag tagit min studentexamen, blir
jag torpare, sade ban. — Det fins
ingenting roligare iiu att bränna tjära ocli
plöja ocli fara till skogen.
Ingen menniska bar bara roligt, — sade
pappa, — arbete ocli bekymmer bar
torpa-ren kanske mera au mången annan, men
när hvar och eu siu syssla sköter
sä går allt väl, i hvad oss möter.
Maria.
„Rättstafning."
— I afton ämnar jag ställa till pristäflan
i rättstafuhig, — sade farbror Johan — och
jag skall gifva ett par skridskor at den gosse,
soui bäst kan stafva „mau".
Gossarna stirrade förvånade på hvarandra
och sedan på farbror Johan.
— Den som bäst kan stafva „inau",
farbror Johan V Nå, men det linnes ju blott ett
sätt.
— Det finnes många sätt, — svarade
farbror Johan. — Fundera nu på det till qvällen.
Och dermed knäpte ban igen sin röck
och gick till sitt cuibetsrum.
— Hvad kan han mena? undrade Viktor.
— Jag tror att han skämtar — sade Harry
tankfullt.
— När ban kommer att fråga mig ämnar
jag svara: ^naturligtvis m-a-ii."
— Det är en gåta — förklarade Julius
och satte sig ued att fundera med hufvudet
stödt mot banden
Eftermiddagen gick långsamt för de nyfikna
gossarna och ehuru de föreslogo alltmöjligt
i afvaktande rå qvällsvarden, tycktes denna
dock aldrig komma.
Mett den kom dock ändtligen och med den
farbror Johan, som bar under armen ett
frestande, skridskor liknande paket.
lian dröjde icke att utföra sin plan och
satte sig genast ned bland gossarna, hvilka
höllo pä att förgås af otålig nyfikenhet.
— Nå Harry — sade ban och borrade
sina ögon i denna unga mans rödkindade
ansigte — hur har det gått för dig i dag.
Varit en snäll gosse — liva’?
— Ja — nej — svarade Harry, rodnande
öfver den oväntade frågan. — Jag gjorde
något som tant Margreta hade bedt mig
att icke göra ,men det var så att Edvard retade
mig och kallade mig en hare, och jag kan
inte tåla att bli kallad hare, och. . . . Men
hvad har det att göra med hur man stafvar
,,1111111"? — tillade ban hastigt.
Farbror Johan vände sig till Viktor.
— Har du haft roligt i dag, min gosse?
— Inte just, — svarade Viktor surmulet.
— Alltihop var Julius fel. Vi gossar ville
ha skridskodammen för oss sjelfva i dag och
vi hade beslutit att schasa bort flickorna
när de skulle komma. Men Julius, han . . .
Lät Julius sjelf berätta om det, — afbröt
farbror Johan. — Nå, hur var det, Julle,
sjung ut!
Åh, — sade Julius, — det var bara så, att
jag tyckte flickorna lmde lika stor rätt till
dammen soui vi pojkar, ty du mins ju,
farbror, att vi alla tillsammans hade sopat ren
den från snö. Jag talade med några af de
största pojkarna derom och de tyckte som
jag, och så gjorde vi de andras plan 0111 inte.
Jag tyckte det hade varit lumpet att behandla
flickorna pä det sättet.
Det blixtrade till som af blankt stål för
gossarnas ögon och i nästa minut låg der
c;t par nya skridskor i Julius knä.
— Pristäflan är slut, — sade farbror Johan
och Julius bar vunnit priset. Tre ansigten
vändes i stum förvåning möt honom.
— Gossar — sade farbror Johan allvarligt
jag sade er att det fans inånga siitt här i
verlden att stafva „mau" — inte i bokstäfver,
men i Itandlinyar. Jag sade er att det fans
många sätt och det ha vi sjelfva pröfvat i
qväll. Täuk öfver det, gossar, och ni skola
finna ännu flera sätt.–
Han var litet underlig ibland, farbror
Joliau!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
