Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
NYA TROLLSLÄNDA!*.
N:o 17—18
man måste hålla af henne derför, men hon
hade ett sätt att jägta sina elever så att det
käudes soin för eu handtverkare, då han
arbetar per styck.
Ella såg forskande på modren. — Tycker
du inte jag varit grymt stygg mamma?
— Nå kanske inte precis elak; det har
viil till största delen varit barnsligt oförstånd,
men det, är bra att du inser det nu. Den
erfarenheten har du tillgodo i framtiden. Ser
du, lifvet är också skolgång fast på annat
sätt, och der är det bra att veta att det är
för sin egen skull man läser lexorua. Men
nu måste jag gå och göra i ordning för
utfärden. En annan dag tar jag åter gerna emot
förtroenden.
Ella gick in för att läsa. Der satt tant
Fanny med en bomiillsgarnshärfva öfver två
stolkarmar och nystade, llon skulle hjelpa
mamma att skarfva ett par strumpor åt lilla
bror. Det stack till i Ella. llon tyckte sig
ha sä mycket att afbedja hos tant Fanny
ocli derför erbjöd bon sig tjenstvilligt att
hålla bärfvan åt henne. Tant Fanny var
tacksam, och un gick nystningen med fart.
Ella hade alltid varit hennes gullgris,
fastän hon just inte brukade visa det i
smekningar. Nu klappade hou henne på kinden
och sade hjertligt — det blir tomt efter dig
i skolrummet, — ocli hon såg rörd ut.
Ella blef så förvånad att hon ej fick fram
ett ord. llon endast küude sin ovärdighet
dubbelt tryckande.
I det samma kom Anni inrusande och
ropade — vi ska’ på båt, veta ni inte det?
Ack skynda er för all del! Fina bar redan
ned korgarna och pappa har öst vattnet ur
stora båten. Mamma väntar på er vid
grinden.
I det samma bar det af för henne i långa
skutt utför backen Tant Fanny ocli EUa
följde efter i litet långsammare skridt.
Man ordnade sig i båten ocb det bar af.
Pappa och Anni rodde hvar sin åra, ocb små
gossarna Hjalmar och Karl sköto på
livad vattuct var blankt och vackert. Solen
glänste öfver det, röd och skinande, och
björkarna speglade sina. ljusgröna blanka blad i
den klara spegeln. Fåglarna sjöngo ännu,
ocb myggen tog sig ett godt aftonmål t. o. in.
på tant Fanny. Det tyckte Anni var att
sakna respekt. Årarna gnisslade tül för hvarje
tag. Åh, så herligt det var! Pojkarna sköto
på, så svetten rann, och pappa torkade
ci-viliseradt både pannan och insidan af mössan
med sin näsduk.
— Nå, hvad har ni för framtidsplaner,
barn? sade pappa. — En sådan här ljus
sommarqväll tänker man så gerna på
framtiden. Ella, du iir den äldsta, derför skall
du säga först. Hvad tänker du börja med
nu, när du slutar läsa?
Ella såg generad ut. — Det är bara cn
sak jag har lust för, och du får inte
skratta åt den pappa. Jag ville lära mig binda
in böcker.
— Nå ja, det är ju nog bra, sade fadren
allvarligt. Han var af dem som aktade det
kroppsliga arbetet lika högt som det andliga,
ocb han skrattade aldrig åt ungdomens
planer. ilan mindes så väl huru ledsamt det
varit då de i hans hem drefvo med att ban
ville bli jordbrukare och föraktfullt talade
om att ban skulle cgua sitt lif åt „att odla
potatis". Derför nickade lian också
uppmuntrande till Ella och sade — det gör du
rätt i, min Hicka I
Anni, som blifvit lifvad af rodden, väntade
med otålighet att få framlägga sina planer.
— Jag vill bli sjöman på kusin Fredriks
skepp — böljade hon ifrigt såsnart turen kom
till henne. Det är ett så friskt lif, och så får
man se verlden utan att det kostar dyra
respenningar, — tillade hon förståndigt.
Alla brusto ut i ett muntert skratt. Anni
blef smått sårad och pappa skyndade sig att
tröstande säga: — Nå ja, till en början ror
du ganska bra, och dessutom har ju eu
fjorlon-årings plan för lifvet ännu tid att. mogna
något. — Än ui då pojkar? — sporde pappa.
Hjalmar ville bli maskinbyggare och lilla
Karl hvisselpipsinakare, för ban hade gjort
en så rysligt bra pipa på förmiddagen.
Skalet hade lossat utmärkt, och den lät ståtligt.
Strax tlä ban utvecklat sina planer tillade
ban ifrigt: - ska’ vi inte dricka mjöd nu,
mamma? Ack ja, mjödet hade ju alla glömt.
Och nu drack man ett glas för de nya
arbe-terskorna, och arbctarena och pappa
försäkrade att bara man med lif ocb sjiil
egnade sig åt sitt arbete, hvilket det sedan
äu må vara, så kommer man ung fram i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
