Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
NYA TROLLSLÄNDA!*.
N:o 17—18
De smås sida-.
Gumman och fisken.
^fe))et var engång en gumma, som bodde
på ett uselt, litet ställe bredvid
skogen. Ilennes gubbe var död för länge
sedan och barnen tjenade rundt om i socknen.
Det Var tungt och bedröfligt mången gång
för henne, der hon satt ensam i stugan.
Men när man skall lefva, får man taga
verlden, sådan den är och vara förnöjd ändå,
och gumman hade väl ingen annan råd hon
heller. Men att hon hade en sådan
uppför-backe, när hon skulle bära hem vatten från
brunnen, och att hennes yxe var så rostig
och slö, att det var med nöd hon orkade
hugga den lilla vedsmula hon behöfde, och
att väfven hon höll på med, ej ville räcka
till för henne, det grämde hon sig öfver, och
det råkade hon illa ut för, rätt som det var.
Så hände det sig en dag, då hon drog
ämbaret ur brunnen, att der låg en liten
gädda uti det, och det hade gumman
ingenting emot. Sådan fisk har inte på länge
varit i min gryta, sade bon, och tyckte hon
riktigt fått herrskaps mat. Men det var
ingen dum fisk hon fick den gången. Den
kunde tala som folk den.
— Släpp mig! — sade fisken.
Gumman började beskärnia sig, må du tro.
Eu sådan fisk hade hon aldrig i verlden sett
förut.
— Är du finare än andra fiskar du
frågade hon — iir du för god att bli
uppäten ?
- Klok är den, som inte vill äta upp allt
det ban får tag uti, — sade fisken; släpp
mig du bara, du skall icke bli olönad, —
sade hau.
— Eu fisk i hyttan är bättre fin alla dc
som simma lösa och lediga omkring i sjön,
sade gumman. Ocli det man kan taga i
med handen, det kan man också få på
tanden, — sade hon.
— Det kan nog vara så, sade fisken. Men
om du gör, som jag säger, så skall du få
tre önskningar af mig i stället.
— Lofva iir bra — svarade gumman, man
hålla är bättre, jag tror inte stort på dig,
förrän jag har dig i grytan, sade hon.
— Passa på din tunga, sade fisken, och
lyd mina ord. Önska dig tre ting, så skall
du nog få se hur det går, — sade ban.
Ja, gumman visste nog hvad hon ville
önska; och det var väl icke så farligt heller
att försöka, om fisken kunde hålla ord,
tyckte hon.
" Så tänkte hon på uppförbacken.
— Jag önskar att ämbaret sjelf skall gå
till brunnen och hem igen, — sade hon.
— Det skall ske, — svarade fisken.
Så tänkte hon på yxen, huru slö den var.
— Jag önskar, att livad jag slår på, skall
gå af — sade bon.
— Det skall ske, — svarade fisken.
Så kom hon ihåg att väfven, hon hade
uppe, icke ville räcka till för henne.
— Jag önskar, att hvad jag töjer på, skall
bli långt, — sade hon.
— Det skall ske, — sade fisken, släpp
mig nu ned i brunuen igeu.
Ja, det gjorde hon, och med detsamma
begyute vatteuänibaret att knoga uppför
backen.
Gumman blef så glad, att hon slog sig
på knäna.
Kraxl krax! lät det idetsainma och hon
blef sittande på brunslocket med afbrutna
ben. Nu blef det annat af. Dou gret och
beskärniade sig, och ögonen ruiiuo och
näsan med, — ty den rinuer också, när man
skriker riktigt ordentligt. Så skulle hon
torka sig med förklädet. Men då blef
hennes näsa, så lång, så lång, att det var
riktigt hemskt. Ja, det hade hon för sina
önskningar. Der satt hon nu, och der sitter hon
ännu. Men önskar du veta, hvad det vill
säga, att få eu lång näsa, så gå dit och fråga
henne, ty hon har reda på den saken, hon.
GnO
Kunna djur meddela sig med
hvarandra ?
Två ridhästar, tillhöriga en högre officer
i Ingolstadt, den ene en vallack, den andra
ett sto, stå i hvar sin spilla bredvid
hvarandra i samma stall. Vallacken har dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
