Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17-18
ILLUSTIiERAD TIDNING FÖ» UNGDOM OCH HAHN.
139
ocli natt ett tjockt lager halm, hvaremot
stoet endast för natten erhåller ett dylikt,
d;i djuret annars under dagens lopp skulle
äta för mycket halm. Nu fann vaktaren
upprepade gånger under dagens lopp hahn i
stoets spilla, och han kunde ej förklara detta,
då han alltid hvarje morgon sorgfälligt tog
bort all halm derifrån. Genom ett fönster
gaf han med anledning deraf akt på de båda
djuren och upptäckte då, att vallacken räckte
halm öfver gallret mellan de båda spiltorna
och alt stoet tog emot den och drog den in
i siu spilta. Erhöllo deremot båda djuren
ballu öm dagen, räckte ej vallacken så mycket
som ett strå deraf öfver till grannhästen.
Hur kunde nu vallacken falla på den tanken att
gifva stoet halm, om ban cj visste, att djuret
ville ha sådan? Djuren måste säkerligen ha
något medel att ineddela sig med hvarandra,
som alla professorer i naturvetcuskap ännu
ej lyckats uppptäcka.
Sländans nyheter.
torsdagen den ’28 Augusti blef kusten
vid Finska viken hemsökt af en storm,
sådan man icke i mannaminne upplefvat.
Det var en s. k. cyklon, en hvirfvelstorm,
hvilken, kommande från sydvest, gick fram
med otrolig våldsamhet., sopade omkull stora
skogar, vräkte fartyg öfverända, bortförde
tak och skorstenar och gjorde så mycken
skada, att den kan värderas till många
hundratusen mark. 1 trakterna kring
Helsingfors härjade den skogania, som en
farsot härjar bland menniskorna; de största,
kraftigaste träden afbrötos, eller vräktes
omkull med rötterna uppåt. Sålunda mistade
Kajsaniemi närmare !)00 af sina vackra träd,
och somliga villor utanför staden, soin nyss
stått inbäddade i grönska, sågo sig som
genom ett trollslag stående midt på en kal
slätt, eller en klippa viil stranden, der stormen
numera obarnihcrtigt rasar kring knutarna.
Sländan har flugit omkring och med sorg
sett de afmejade skogarna, der alla små
fåglar nästa vår förgäfves skola söka sina
kära, gamla bon. Det vore omöjligt att.
beskrifva allt hvad jag sett, det skulle fylla
mänga Sländnumror. Jag skall blott berätta
huru stormen for fram på Björkudden, den lilla
Häck, der barnens goda vän, farbror Z. T. bor.
Dagen innan orkanen bröt löst, blåste det
redan så hårdt, att båtarna sletos från
stranden och kommo ut på drift; vattnet steg
så högt, som det cj stått under de värsta
höstregn. Medan barnen voro att bada, steg
vattnet öfver siiuluisgolfvct, och de funno
Yid uppstigandet sina strumpor och kängor
simmande omkring, soin små båtar vid
kapp-rodd. En af bryggonia lyftes af vattnet från
sina pålar och dref ut till sjös. På den stod,
stadig och trygg, en liten dockvagn som visst
aldrig förr varit ensam ut till sjös.
Andra dagen middagstiden rasade orkanen
som värst. Regn och hagel piskade marken,
vinden lösryckte de största grenar och förde
dem med sig som halmstrån.
Slingerväxterna sletos från väggen, fönsterrutor
inkastades af lufttrycket, gräset sänderklöstes,
som af tusen hvassa jeniräfsor. Brak —
der störtade en af de trogna gamla asparna
vid stora allén! Kaak, der följde en björk
exemplet uppe på backen mot norr. Stolta
Potter kunde tacka sin mjuka rygg förr att
ban ej knäktes af på midten; han bugade
sig ocli vred sig och gnisslade med flaggan,
så man kunde förstå att nöd var på färde.
Siuiluiset lutade sig förtroligt, mot bryggan,
men barnens lekhus, Fogelbo, blef oskadadt,
fastän det står på kullens högsta topp.
De träd, hvilkas rötter ej gingo
tillräckligt djupt under jorden för att gifva dem
motståndskraft, rycktes obarmhertig!, upp och
kastades omkull med rutterna ofvan jord.
Och som Björkuddens lilla park uteslutande
var belägen på berget, vräktes der omkull
tiotal de vackraste träd, gamla, tjocka
björkar med greniga stammar, aspar, rönnar
och de få tallar detta björkarnas hem bestod
sig. De föllo ljudlöst och tyst, utan en suck,
utan en klagan. Man kunde se från
fönstren huru de lade sig ned, det ena efter
det andra, för att aldrig stiga upp igen, för att
aldrig mer skänka skydd åt Björkuddens
sångfåglar och glädja sin gamla husbondes hjerta...
Det var en syn, som kunnat komma en
att gråta, när man dagen efter gick ut att
! se på slagfältet. Der lågo trettio vackra
björkar, bland dem en ståtlig hängbjörk, som
1 smugit sig intill väggen just. utanför Z. T;s
| fönster, och dessutom mellan 41) och 50 au-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
