Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
NYA TROLLSLÄNOAN.
N:o 17—18
Annat aili kan man förgäta,
Alen si, äta, äta, äta,
Det vill stort folk, som de små.
Sådan karl är jag ändå.
Jag är högsta potentaten
Jlär i verldens hungersnöd.
Hvad är lifvet utan maten:’
Hvad är maten utan brodi
Bakar jag ej bröd för dagen,
Fàr ju kungen knip i magen;
Gräddar jag ej kakan snällt,
Dör ju hjelten rakt af svält.
Bagarn han styr hela tåget,
Bagarn han är klok och van.
Men . . . hvad kryper der i träget:’
Ve, en mångbent torrakan!
Snål måns, tag min tjenst! Här är den.
Du skall fä regera verlden,
Bara jag fär, mätt som du,
Sofva lugn till klockan sju.
Z. T.
Maffe och Miffa på resa.
(Utdrag ur dagboken.)
— —––— Vi hade varit på
Mörsil sanatorium två veckor och fortsatte
nu vår färd mot Norge. Mörsil låg 329
meter öfver hafvet, och jernvägen steg allt
iner och mer. Genom kupéfönstret kunde
inan se en långsamt stigande backe, uppför
hvilken lokomotivet pustande släpade oss.
Våra blickar ströko längs de väldiga
skogbevuxna bergsryggarna. Ensliga nybyggen,
liknande små askar, lågo utströdda hfir och
der i bergen, så högt uppe, att det kändes
tryckande att blicka dit upp. En och annan
fors vältrade sig fram fradgande hvit, ett och
annat, snöfjäll fängslade våra blickar med
sitt hvita majestät.
Vid en station hoppade dockar af resande
ned och stodo med kikare envist riktade upp
mot fjällen. Vi ställde oss äfven bland
grupperna der nere. En svensk fröken räckte
oss vänligt en kikare.
— Det iir renar — sade hon, — hjorden
färdas just öfver dan stora snöfläcken.
Tör våra obeväpnade ögon såg det ut
som ett litet grått moln, hvilket sakta drog
fram öfver den hvita ytan, men med kikare
kunde vi urskilja de enskilda djuren.
Klockan ett voro vi framme, vid Storlien,
gränsstation mellan Sverge och Norge. Tåget
brusade in till den öfverbygda perrongen.
Det hvimlade af resande, ty här var
middag-station Gråklädda engelsmän i knäbyxor,
och turistmössor rusade främst roed röda
reseböcker i händerna.
Det fans ej rum för oss på det närmaste
hotellet, och vi gingo derför till det norska.
Några sjuklingar sutto under tälttak och
solade sig. Naturen rundt omkring var så
egendomlig, den var ful, men den fängslade oss.
Sedan vi sköljt resdammet, af oss, fått
våra saker i ordning och hvilat oss litet.,
begynte vi med det mest oskrymtade intresse
se oss omkring. Hvart man såg, mossiga,
bruna fjäll, med låg, gles skog, som krympte
allt mer uppåt, och snöfläckar öfverallt Det
såg ut som om man bura behöft gå tio
minuters väg, för att kunna ställa till
snöbollskrig. Björkarna kring hotellet och uppför
närmaste höjd, voro underligt vridna som
äpleträd. Det var som om de med sina
inånga annar kämpat en förtviflad strid, och
det hade de också gjort, mot snön. Under
en enda natt kan snön stundom falla i sådan
mängd, att drifvorna gå upp till
stationshusets tak. På vissa farliga ställen utmed
jernvägen finnas derför riktiga tunnlar af
bräder, eller höga plank, för att skydda
mot snömassorna. Björkarnas grenar och
stammar voro svarta och bladen små, hårda
och liksom stelnade.
Nere vid stationen stod det med stora,
fotshöga bokstäfver: ti >0 meter "öfver hafvet.
Just då vi belåtna stodo och stnfvade på
detta, sågo vi en liten, underlig figur, i grå
kläder och röd toppmössa, skynda öfver
planen, följd af en spetsuosig, skygg hund.
— En lappgubbe, — jublade jag.
— En lappgubbe, — ekade det från min
syster Miffa
Vi följde honom intresserade. Han
stannade och talade med en stationskarl.
Hunden strök oroligt omkring och vi försökte
fåfängt att ge honom en klapp. På en liten
bro, som gick öfver bäcken, stodo vi och
låtsade stirra ned i vattuet, medan vi allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
