Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19
ili.ustiibhad tidsino foii dnodom och 1iaiin.
149
steg upp. Det regnade hela dagen, ett
ständigt, oupphörligt plaskande. Luften var
nästan tryckande varm och en tjock dimma
hängde öfver (loden.
— Floden blir säkert isfri snart — sade
hon till Filen och papegojan. — Gu-gu
— svarade Ellen ined öfvertygelse.
Papegojan stod än pil det ena benet, fin pä det
andra och förklarade att det var
.temmeligen vått." Hon sade ofta på det sättet
när det inte alls var vått, men nil passade
det utmärkt att säga så.
Tidigt pä eftermiddagen kommo två män,
som bodde cn half mil derifrån, på andra
sidan skogen.
— Eloden stiger ovanligt högt, - sade
de — men du behöfver icke vara rädd,
huset ligger så högt Du skall i alla fäll ej
vara allena, om det blir öfversvämning.
Åh, jag är icke rädd, — svarade Emmy
muntert. Det var öfversvämning för fyra
eller fem år sedan; vattnet kom ända upp
till de föl sta björkarna och tog det gamla
hönshuset med sig, det var all skada det
gjordu.
Ja, det när nästan upp till björkarna
redan, — sade den ena af männen. — Det
är så dimmigt, att land och vatleu nästan
gå i ett; men jag har bott bär i 40 år, och
jag liar ännu aldrig sett vattnet gä ;-å högt
som upp till huset, så du, kan kanske blifva
der du är. Adjö, Einmy, vi skola nog hålla
utkik på dig.
Papegojan var vid dåligt humör den
eftermiddagen. Ilon grälade på hönsen, som
kacklade så muntert och skrek förargad alt det
var ..temmeligen vått." Lilla Ellen var from
som ett helgon. Hon satt, på golfvet och
bakade bulle, och pratade med sig sjelf i
timtal. Emmy lindé stor brådska med en
födelsedagsgäfva åt sin mamma; hon satt
vid fönstret och sydde så ifrigt, att hon ej
hade cn tanke för öfversvämningen, ehuru
vattnet brusade och larmade alldeles
förskräckligt. Det brukade alltid brusa 0111
våren efter starkt regn, ty längre uppför
tloden funnos några forsar, som inan kunde
höra på långt afstånd.
Klockan fyra lättade dimman litet, och då
Emmy öppnade dörren blef hon förskräckt
att se huru ||odén hade kommit förbi
björkarna, och med hvarje minut kröp närmare
och närmare huset. Ilon tog hatt och sjal
pä sig, lade lilla Ellen, som hade somnat,
ned i vaggan, och sprang för att få veta
hvad som borde göras.
— Det är temmeligen vått, — skrek
papegojan, temmeligen vått.
Emmy tyckte att hon hörde röster nero
vid floden. Ulan att, bry sig om det ösande
regnet, sprang hon så hastigt hon kunde
mot det ställe, derifrån ljuden kommo. I
farten snafvade hon öfver en sten, hon föll
och stötte hufvudet, samt blef liggande
medvetslös. Då hon åter kom till sig, kände bon
sig så darrande och svag, att det var
alldeles omöjligt för henne att stå på sina ben.
Från floden hörde hon timrets knakande och
höga rop. Hon kunde ej se huset, men
floden såg hon, den steg för hvarje ögonblick
högre och högre och sopade allting bort med
sin vilda rasande ström. Det gamla skjulet,
der hennes far hyllade pertor, försvann i ett
nu, och farfars gamla stol seglade af som
en båt.
- Ellen, lilla Ellen! — snyftade hon; och
så ropade hon, så högt bon kunde. Men
hennes stämma var som en fogelröst i detta
bedöfvande larm.
— Men barn, hvad har händt dig? Din
panna blöder, och du är sä. blek som ett spöke,
ropade en man, som just nu kom åt. det.
håll der bon låg.
(Forts.)
ÖnO
Syskonträta.
a gick i parken ocli slog omkring i
blåbärsrisen med cn käpp. Hon var
vid mycket, dåligt humör. Men det var
minsann intet under, ty hon hade nyss haft en
häftig ordvexiing med sin bror, och de hade
skilts såsom ovänner.
Det hade nog egentligen varit hon, som
gifvit anledning till striden, ii.cu om ban
inte kallat henne för Kanariefågel, så lindé
den genast slutat väl.
Och inte kunde hon heller begripa, att
ban skulle ta på näsan för sådant skräp!
Hon hade bara härmat honom litet, lit.r ban
brukade stå och se efter olficcrare Ilon
visste inte, att det var var farligt att härma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
