Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också. Till slut stark dvärgbjörken upp här
ocb der soui en pär tums stickling och sä
voro vi öfver trädgränsen. Det. jublade i
osr. Täulc nu att vara öfver trädgränsen!
Det smakade riktigt af en naturvetenskaplig
eller geografisk expedition tyckte vi. Hur
mycket roligare det var, allt. sfldunt när man
sjelf säg det, än när man läste om det pä
skolan.
Hela vägen uppåt hade vi sett nya
fjällväxter och de tilltogo allt mer och mer i
antal ocb arter.
— Jag har redan räknat 20 nya sade
Miffa och såg belåten ut. Längs bäcken
växte ßaxifraga arter: En Si/ene,som var
vackert röd och bredde ut sig i tumshöga
mattbitar, blå Pinyuiciila med slemmiga blad i
rosett vid roten, Andromeda och många
många andra.
Många gånger blefvo vi lurade på
afståndet och trodde oss snart vara framme och
slutligen klättrade vi uppför den sista kullen,
der ett stenröse var upprest. På dess ena
sida stod: 245 meter öfver Storlien. Vi
stodo alltså 845 meter öfver hafsytan, det
var ju belt. ståtligt,! Rundtom kunde man
se snöfjäll i en krans, belysta af en strålande
morgonsol. En stund stodo vi tysta. Det
kändes som andakt inom oss. Denna
vidsträckta, ändlösa utsigt var så ny, så fri
som på hafvet ocb så glindrande vacker.
Många gånger hade jag förut hört sjungas
Kjerulfs „Paa fjeldet," men när syster Miffa
plötsligt stämde upp den, tyckte jag att först
nu förstod jag den riktigt. Det ljöd så friskt
i den klara luften.
— ,,IIo hej I hvor er det dog friskt och lef
höjt paa Fjeldet,
ber loger Vinden i kaade Spraot,
hojt paa Fjeldet,
og Foden dandsor och Øjefc ler
og lljertet kvaegende Glaede ser
liojt paa Fjeldet
Kom op, kom op fra den tränge dal
op paa Fjeldet|
ber blaeser en Luftning sft irisk ocb sval
hojt paa 1’jeldet,
og Lien st.raalcr af Blomster tnld,
og Solen dr3’sser sit fagre guld
o ver Fjeldet."
Då huset flöt bort med lilla Ellen.
fkJär är en ny historia från Amerika, som
oiu— handlar om en öfversvämning och en
liten flicka, som–— men vi skola icke
berätta slutet, förr än vi talat om början.
Gamla mormor var sjuk. — Vi måste resa
dit och helsa på henne sade Erinnys
föräldrar; vi taga Oskar med oss, och du skall
försöka vara en förnuftig liten värdinna,
medan vi äro borta, se om allt i huset och
sköta bra om Ellen
Huset låg på ett, ensligt ställe bredvid en
stor. mörk granskog, och stora björkar stodo
spridda rundt omkring. Ett litet stycke från
bygnaden brusade lloden när isen inte gjorde
den tyst. Många månader at’ året var den
isbelagd, och Emmy tyckte det var så roligt,
när våren kom och ifoden åter fick skynda
med sång mot hafvet. Dagen efter sedan
Emmys föräldrar rest, gick det en varm vinci
öfver f rakten, och om aftonen begynte det regna
och riktigt ösa ned. Det slog mot fönstren;
det piskade på taket och rann i strömmar
nedför rännorna. Hela landskapet var som
förvandladt, och då Emmy drog ner
gardinerna och tände lampan, hade hon en
ångest-full känsla af ensamhet. Ocb det fastän lilla
Ellen pratade så lustigt som hennes tio
månader tilläto och papegojan högljudt
förklarade. att det var löjligt — ett uttryck, som
iion alltid begagnade då hon var rigtigt
förnöjd.
Den närmaste grannen bodde en (jern dels
viig derifrån. Det var en gammal enka, som
var mycket rädd af sig; derför hade hon
en stor skeppsklocka hängande öfver sin dörr
för att kunna ringa samman byns folk, om
något skulle hända henne. Men Emmy var
endast rädd för en sak; den att Ellen
plötsligt om natten skulle få kikhosta; hennes
mor hade den sista tiden fruktat att den
skulle intinna sig.
— Sköt väl oin barnet, — var det sista
ord hennes mor hade sagt, då hon steg upp i
vagnen, och då Emmy lofvade del, kände
hon att det var något mycket allvarligt hon
hade lofvat; hon var ju baia femton år.
Men natten gick stilla ocb lugn. Barnet
föll tidigt i sömn och vaknade först då
tuppen galade på morgonen. Det hade regnat
bela natten, och det regnade ännu, då Emmy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
