Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 20
ILLUSTIIEHAI) TIDNING FÖn UNGDOM OCH IIARN.
155
sagerarne, hvilka oaktadt kaptenens
tillsägelse att ej oroa dem, hade fått veta om
skeppets hjelplösa belägenhet. Då vid
midnattstid en stickande vind uppstod,
stannade maskinen alldeles, ingen skofvel fans
mer i behåll i de begge hjulen. Med
upphörandet uf denna verksamhet ombord, var
tecknet till ett vildt tumult gifvet. Men
kapten Saunders gick allvarlig och lugn
fram till de uppskrämda passagerarne. —
Hvad menar ni ined detta? — frågade ban
strängt. — En hvar af er har frivilligt gått,
ombord, och så som det går skeppet, mig
och min raska besättning, så skall det utan
tvifvel gå hvar och en af er, hvarken bättre
eller sämre. Har jag genom någon
försumlighet eller oskicklighet bragt denna olycka
öfver oss?
— Nej, nej, - ljöd svaret.
Nå, hvad rasa ni dä för? Fins här
någon, som kan befalla öfver kölden och
dimman, så må ban träda fram, men om
vårt öde är oss sändt af Gud, hvartill
tjenar dä er barnsliga jemmer? Dessutom,
mina vänner, vi känna alla Eriesjön. Gud
förbjude, att jag skulle säga något ondt 0111
honom, ban är ett så nätt stycke vatten
som någonsin burit en båt. , Och ban är
blott 36 mil (engelska) lång och 8—9 mil
bred, således ingen ocean, som man kan
drifva omkring på i månader. Då
morgonen iir inne, låter jag fyra af ett par kanoner,
då skall snart hjelp vara hiir. Alltså ber
jag er ännu eu gång att vara lugna och söka
fördrifva tiden så godt ni kunna.
,1a, skrek någon ur hopen, — jag
är duktigt hungrig och hoppas jag får
sällskap vid en bastant måltid.
— Det var det bästa, skrattade
kaptenen. Ingen här skall behöfva dö af
hunger, det. lofvar jag.
Natten försvann, dimman låg qvar. Voro
ock passagerarne lugnade, så befann sig dock
ingen väl på det infrusna fartyget hvilket,
efter hvad kompassen visade, temmeligen
hastigt snodde omkring på en isbank. Nu
aflossades hvarje qvart ett kanonskott
ombord, och det dröjde icke länge, innan man
hörde ett svarskott i dimman. Ljudet
närmade sig allt mer och slutligen hörde mau
också ringningen af en skeppsklocka, hvar-
jemte tillropet genom ett språkrör skållade
genom töcknet.
— llalloh, skepp Ohio, hvar iir du då?
— Midt i den olycksaliga isen, — ljöd
svaret — Men hvem är då ni?
— Ångbåt Michigan, kapten Ba||rner. Hur
kunna vi hjelpa er?
— Har ni öppet vatten, så bryt er igenom
till oss.
— Omöjligt. Ni ha fastnat, i pack-is, men
rundtomkring er är vattnet rent.
(Forts.)
Då huset flöt bort med lilla Ellen.
(Forts, lrån föreg. n:r).
— Åh,
det gör ingenting; jag föll. Men
Ellen, hon iir i huset. Spring efter henne
så fort. du kan, hjelp mig, hjelp mig och
rädda Ellen?
— Jag är rädd att det är omöjligt., vattnet
har väl redan flutit rundt om huset, det har
stigit så våldsamt.
Ilan sprang så hastigt han kunde, och
Emmy, som tyckte hon fick sina krafter
tillbaka, sprang också, ehuru hon måste stanna
hvarje ögonblick; det svartnade för hennes
ögon.
— Du ser att det nyttar till ingenting, —
sade mannen som klifvit upp på en
gärdesgård. Emmy uppgaf ett högt, förtvifladt
skrik. Der låg huset omgifvet af vatten,
som gick i vågor omkring (let, som om det,
varit ett skepp på hafvet. Om der också
hade funnits en båt till hands hade det varit
omöjligt att komina dit, så rasande var
strömmen. Mcu på den trakten fuiiuos inga
båtar, ty floden var pä de flesta ställen
(»farbar; blott indianerna satte öfver de
farliga ställena med sina kanoter af
björkbark.
— Indianerna I — ropade Emmy. Jag
skall be eu indian att fara dit. med siu
kanot; hjelp mig att söka en båt I
— Det nyttar till ingenting, — sade mannen
åter. I det, samma sågo de huset komma
seglande nedför strömmen, så lugnt som ett
skepp för frisk vind. Icke en bjelke var
rubbad. Stora grenar och stockändar följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
