Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle lyssnade häpen. — Den klangen
tycker jag mig känna igen, — mumlade han,
— ja, i sanning! Komme den icke med
vinden, så skulle jag säga att det vore
klockan i S:t Georgstornet i Buffalo. Gamla
narri Det är visst från Vittoria jag hör
ljudet . , . . men hvad är det. som brusar
så, då vinden ger efter? — — Han svepte
åter täcket omkring sig och försjönk i en
kort slummer hvarur lian efter eu half timme
åter ruskade upp sig. Han lyssnade . . .
lyssnade länge och sprang förfärad upp.
— Detta brus . . . detta döfva ljud . . .
Gud hjelpe oss, det iir dundret af Niagara,
till hvars fall vi äro på viig. Strömmen
drager, vinden drifver oss dit, inom eu timme
är allt öfverståndet. Skall jag väcka dem?
Skall jag låta dem sofvande slungas ned
och förgås? . . . Nej, de måste få bedja en
böu, innan Gud tager deras själar. . . Och
kaptenen ? . . Ja, han måste vara på sin
post, när hans skepp krossas i spillror. Jag
skall väcka honom.
Och darrande reste han sig och gick ned
att väcka kaptenen.
Omöjligt vore att beskrifva den scen som
nu uppstod på Ohio! Förtviflan, skrik,
dåraktiga, halftörryckta böner, slö likgiltighet,
blott här och der en gnista af lugn
besinning, en skymt af undergifvenhet under en
högre skickelse. Som genom ett trollslag
skingrades nu töcknet, och soleil höjde sig i
strålande prakt. Isön, med Ohio i midten,
drifven af vind och ström, ilar allt snabbare
mot dundret af den öfverväldigande, allt mera
döfvande katarakten, hvars uppåtstigande
vattenstänk morgonsolen målar i
förtrollande färger. Blott ännu förbi detta skarpa
klipphöru, Getün, och sedan . . . sedan.
Snoende sig i långsam hvirfvel, vältrar
den väldiga strömmen isön med Ohio fram
emot klippan, hvilken tränger djupt in i det
mjuka ismoset. Med all sin häftighet
tränger floden på, den sliter mäktiga stycken
inden sega klumpen, ’hvars fogningar deraf
lossna, och släpa dem ned mot det rytande
vattenfallet. Så starkt pressar ban massan mot
klippan, att den för några minuter blir en
fast bro, på hvilken 273 menniskor, endast
några minuters väg från Niagarafallen kunna
uppnå land för att der sjunka på sina knän
och tacka den, hvars vink befaller öfver
vind och våg.
Men Ohio, det stolta fartyget med dess
dyrbara last, fortsätter lädduingslöst sin färd
mot det dånande fallet.
ÖnO
Hur onkel Podger gjorde nytta.
ldrig rådde en sådan villervalla i huset,
som niir onkel Podger åtog sig något
bestyr. En tafla kom t. ex. hem från
ramfabrikanten och stäldes i matsalen i afvaktan
på att hängas upp; taut Todger frågade
då, hvad det skulle göras med den, hvarpå
onkel Podger svarade:
„ Lemna den der saken åt miy och oroa
dig inte Jay skall nog sköta om
alltsammans.’1
Och så tog ban af sig rocken och började.
Han skickade flickan att köpa spik för sex
penco och efter henne en af gossarne för
att säga henne, hvilken storlek det. skulle
vara; och så gick ban på, tills bela huset
var i rörelse.
„Gå du och skaffa 111ig en hammare, Vill",
ropade han; „och gif mig linealen, du, Tom.
Och så behöfver jag trappstegeu, och det är
så godt jag får en köksstol dessutom. Jim
kan gå till mr Gogglos och helsa honom
ifrån pappa och fråga, om hans ben iir bättre,
och be att få låna hans vattenpass. Gå inte
din viig du, Maria, ty någon måste hålla
ljuset åt, mig; och niir Hickan kommer tillbaka,
får liou gå ut igen och skaffa litet
metalltråd att hänga taflan i, och Tom — hvar är
Tom? — Kom hit du, Tom, och räck mig
tatlaii."
Derpå lyfte ban upp taflan och släppte den
ined den påföljd, att den föll ur ramen, och
då han försökte rädda glaset, skar ban sig;
hvarpå ban började springa omkring i
rummet och leta efter sin näsduk. Han kunde
ej finna näsduken, emedan den låg i tickaii på
den röck han hade tagit af sig. Då han
emellertid ej visste, hvar han lagt sin röck,
måste bela hushållet upphöra att leta efter
lians verktyg för att börja leta efter lians
röck, allt under det lian snodde omkring och
hindrade dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
