Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 21
illustrerad tidning kör ungdom och barn.
163
„Fins det ingen menniska i liela huset,
som vet hvar min röck är? .Ing hur nhlrig
sett en sådan samling i hela milt lif det
är visst neil sant. Sex stycken! — och ni
kan inte finna eu röck, som jag lade ifrån
mig fiir fem minuter sedan I livad i all —"
lian steg nu upp och fann, att han suttit
på den, hvarpå han utropade:
„Ni kan sluta nu; jag har funnit den sjelf.
Man kunde lika gerna bedja katten leta reda
på någonting som vänta, att någon af er
skulle finna det."
När så en halftimme gått åt till att.
förbinda lians finger och ett nytt glas
anskaffats samt verktygen, trappstegen, stolen och
ljuset voro på sin plats, gjorde han cn ny
ansats, och bela familjen, tjensteflickan o ;h
hjclpinadanieii inbegripna, stod der i en
halfcirkel, färdig att hjelpa honom. Tvä höllo
i stolen, under det att en tredje hjelpte
honom upp på den och höll i honom: en fjerde
räckte honom en spik och en femte gaf
honom hammaren, men som han fått tag i
spiken, släppte han den.
„Se der", sade ban i förnärmad ton, „uu
gick spiken."
Nu kastade vi oss allesammans framstupa
på golfvet och letade efter den under det
lian stod på stolen och grymtade och ville
veta, om det var vår mening att låta honom
stå der bela aftonen.
Spiken anträffades till sist, men under
liden hade onkel tappat hammaren.
„IIvar är hammaren? Hvar gjorde jag af
hammaren? Här stå nu sju stycken och
ingen vet, hvart hammaren tog vägen."
Då hammaren tillrättaskaffats kunde ban
ej finna det märke i väggen, der spiken skulle
slås iu. Vi måste nil en i Bender stiga upp
bredvid honom på stolen och söka efter det.
Då vi alla funno det på olika ställen, kallade
han oss nöt, den ene efter den andre, och
befaldc oss att gå ned. Derpå tog han
linealen, mätte upp afståndet på nytt ocb fann,
att det utgjorde hälften af trettioen och tre
åttondelstum från hörnet Ilan skulle nu
räkna ut detta i hufvudet, men krånglade
alldeles bort sig-
Så skulle ii räkna ut det i hufvudet, men
vi kommo till olika resultat och började håna
hvarandra. Under den allmänna oredan
glömde vi den ursprungliga siffran, så att
onkel Fodger fick miita om igen.
Han nyttjade nit ett snöre, och i det
kritiska ögonblicket, niir den gamla narren
lutade sig öfver stolen i fyratiofem graders
vinkel för at| nå en punkt, som låg tre tum
längre bort. än ban rimligtvis kunde sträcka
sig, slant snöret med den påföljd, att ban
störtade neil på pianot, hvarvid en särdeles
vacker musikalisk effekt frambragte*, då hans
hufvud och kropp belt plötsligt slogo an alla
tangenterna på en gång.
Till sist fick Podger ett nytt märke, satte,
spetsen af spiken på det. med venstra
handen och fattade hammaren med den högra.
Vid första slaget råkade han tummen,
uppgaf ott tjut och tappade hammaren på någons
tår.
Tant Maria yttrade belt saktmodigt, att.
när oukel Podger härnäst ämnade slå en spik
i väggen, hoppades hon få veta det i tid, så
att hon kuiuie vidtaga anordningar för alt
resa och helsa på sin mor en vecka, under
det arbetet utfördes.
„Åh, ni qvinnor ställa då till så mycket
väsen för alls ingenting", svarade onkel
Podger och rätade upp sig. „Sådana här små
bestyr roa mig."
Derpå gjorde ban ett nytt försök, och vid
det andra slaget gick spiken rakt genom
rapp-uiugcn, och halfva hammaren gjorde honom
sällskap, så att onkel Podger kastades mot
väggen med en kraft nära nog tillräcklig att
tillplatta hans näsa.
Vi fingo nu äter söka rätt på linealen och
snöret, och ett nytt hål gjordes. Omkring
midnatt var taflan ändtligen upphängd; don
satt emellertid mycket snedt och osäkert,
och flere alnar rundt omkring såg väggen ut,
som om man farit öfver henne med en räfsa,
och alla voro vi dödströtta och ömkliga —
utom onkel Podger.
„Så der ja", sade ban, i det ban steg tungt
af stolen rakt på hjelpmadamens liktornar
och med synbar stolthet betraktade sitt. verk.
I ,Många skulle ha anlitat en handtverkare,
för eu sådan der småsak."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
