Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
nya thollsi.ändan.
N:o 22
af blommor, men aldrig hade bon hållit nå
mycket af dem som nu.
Våren blef snart till sommar ocb somma
ren gick hastigare än annars, tyckte hon.
Tårarna strömmade ned för hennes kinder
då bon om hösten såg blåklinten falla för
lien. tillsammans med kornet. Men rosorna
fortforo att blomma på mormors gamla
10-senhäck utanför stngan Helena kysste dem
och bad att de länge skulle hålla ut, länge,
länge. Det gjorde de äfven; då den sista
Men snart måste vintern komma, ty mormor
sade att. det var nära jul.
Så kom vintern plötsligt med isande köld
och yrande snö. I fem dagar var det omöjligt
att komina ut ur stugan, eller tränga sig
genom de höga snödrifvorna, som stornien
reste derute; men då snön låg lugn och
jemn den sjette dagen, kunde Melena ej
längre dröja hemma. Nu måste hon bort
för att träffa hexan, ty nu voro väl alla
blommor döda och bcgrafvade under den kalla snön.
lilla rosen vissnade var det höst, och träden i
fällde massor af brokiga blad.
Men det fanns blommor ännu, det märkte
Helena till sin glädje och tröst. Vid vägkanten
stod den lilla tusenskönau och blommade och
blommade oafbrutet, medan höstens stormar
och regnskurar ödelade allt. Vintern
begynte, men så mild alt det i grunden var
hösten, som fortfor att herska. Då fick
Helena eu hjelp till utom tusenskönorna, ty
hassel busken lät. narra sig af det vackra
vädret och trodde det var vår. Derför
började den pryda sig med gula hängen och
stod så vacker mellan buskar och träd.
Sin hemlighet hade hon gömt hos sig sjelf.
Icke heller nu kunde hon säga det åt siu
mornior, hon humle icke göra henne en sådan
sorg. Hon samlade derför allt sitt mod och
smög sig ut, utan att någon märkte det.
Utanför stannade hon ett ögonblick, såg
ännu engång på stugan och hviskade farväl,
sedan begaf hon sig mot skogen. Men hon hade
visst samlat för litet mod. ty det försvann
alldeles uär hon några steg frän stugan
upptäckte hexan, som stod i en trädgård vid
landsvägen. (Forts)
GnO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
