- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjette Årgången 1890 /
177

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROLlSlJfoDHR

23; Lördagen den 6 December- ^ X890;

Red. T. TOPELIUS. A. GRIPENBERG. Adress: Mariegatan 5. Helsingfors.

•ft:

E<3>

Ett Julträd.

(Från norskan.)

^ lit id liar jag tyckt, att det icke kan
vara riktig jul utan julträd.
Det var min stolthet, dä jag var barn,
att vi hemma hade haft julträd hvartenda
år sålänge jag lefvat. När det led mot jul
och vi i skolan talade om alla våra planer
till den kära festen och hvarochen berättade
om huru den blef firad i hans hem, såg jag
alltid ined ett visst hemligt förakt på dem
af uiiua kamrater, som icke brukade ha
julträd hemma.

— Vi ha julbord, — sade dc. Men jag
tänkte: julbord — ja, det ha vi också, ett
bord der alla gåfvorna läggas på, men vi
ha dessutom julträd. Och ett sådant julträd 1
Pappa brukade alltid kläda vårt julträd
sjelf, han allena. Ingen fick komma in i
salen medan han höll på med denna högtid-

liga förrättning. Och vackrare julträd har
jag aldrig någonsin sett, än det pappa klädde.
Han höll på med det hela dagen från tidigt
på morgonen, medan vi barn gingo i spänd
förväntan utanför dörren. Men när det blef
skymning, satte vi oss i klunga i den mörka
matsalen och sjöngo: „Nu så kommer julen",
medan vi sågo stjernorna tindra på
vinter-bi Ullen och juiklockoriia ringde helgen in.

Mamma gick ut och in och ställde 0111 allt,
vi kände doften af de färska jultortorna,
som stodo på thébordet inne i förmaket, der
alla lampor voro tända. Men vi sutto i
mörkret och väntade och längtade. Mamma kom
och satte sig hos oss och tog lilla Agnes i
famnen, hon började bli otålig af all denna
väntan. Vi äldre barn sutto till slut belt,
orörliga med klappande hjertan och nästan
darrande af spänning, tills det ändtligen,
ändtligen ringde der inne. O, hvad jag kommer
ihåg detta glada ljud af ringklockan! Och
vi stormade dörren ocli störtade in — för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1890/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free