Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
NYA TROLLSIiÅN DAN.
N:o 22
liga hemmen? Men till dem, som iimui i
julbrådskan hinna låna ett. öra — eller
rättare sagdt ett. öga åt Sländan* hviskning,
ville hon siign: tänk främst på dem för
hvilka julen icke tänder gran, eller samlar
gåfvor! Äro de gamla eller unga, dessa som
fira julen i ensliga, fattiga hem, så unna
dem en glimt af din julglädje! Gif dem en
liten gåfva eller ett mål god mat ocli de
skola minnas sin julafton och dig med
tacksamma hjertan.
Rundtomkring oss, bådo i städerna och på
landet, finnas barn, liksom vi längtande
efter julens glädje, lika förtjusta soui vi
öfver en god jultorta, lika lyckliga öfver en
leksak. De finnas i barnhemmen, i
bnrn-krubborna, i sjukhusen och i de tusental små
usla kojor, som knapt kunna kallas för hem.
Tänk på dem ocli gläd dem, så skall din
egen jul blifva så mycket gladare! Det lilla
barnet i Betlehems krubba var ett fattigt
barn. Låt detta öppna våra hjertan för alla
dessa små, hvilka lefva, så att säga i
skuggan af vflra lyckliga hein. En god glad jul,
kära Sländslukare, en snäll julgubbe, en
vacker gran — ocli ott godt sa ni vete önskar er
Sländan.
Ett Julträd.
Forts.
■3(&))et begynte bli mörkt, när jag gick
Q^éi hemåt, och mörka voro mina tankar.
Femtio öre! Hvarifrån skulle jag få dem?
Men jag hade sådan lust på det lilla trädet,
det. var så tätt och friskt.. Och när det
skulle bli klädt med guldglittcr, sådant som
jag sett i ett bodfönster och mod små
kulörta ljus, hvad del skulle bli förtjusande I
Och huru vackert det sedan skulle stå ute
på grafven ! Mon det kostade 50 öre, och
när jag sedan skulle ha ljus och glitter och
allt, så blef det nog 50 öre till. Hur skulle
jag fä hopskrapadl en hel krona V Om jag
också sparade de 5 öro. jag alla dagar fick
till skolvägkost, så blef det ändå bara 30
öre, det var ju ej mer än sex dagar qvar
till julen. Mon trädet, trädet I Jag måste
ha det.
Plötsligt for en tanke genom mig, som
kom mina kinder att bränna! Jag kunde
ju sälja kaninen. Det stack till i bröstet
vid denna tanke, och jag slog den friin mig
Men den återkom och på samma gång
bilden af den sorgliga julafton vi skulle få och
det förfärliga i att, vara utan julträd.
1 två bela dagar kämpade jag med
tanken att sälja kaninen. Jag vågade nästan
icke gå ned till minälskling under dessa dagar;
det var mig så outhärdligt att se den och
tänka att jag skulle förlora den. Tredje
dagen gick jag till pojken, som alltid hade
velat köpa kaninen och sålde min skatt
fölen krona. Jag hade den icke med strax,
mon gick hem och hemtade den.
Hu, det var en tung gång med kaninen
i famnen! Det lilla djuret skakade af köld,
jag gömde det under min ytterrock och
kyste dess hufvud gång på gång, medan
jag tryckte det tätt intill mig. Och när
jag hade lemnat kaninen ifrån mig och stod
ensam mod det kalla silfvermyntet i handen,
tyckte jag nästan, att ingen julglädje kunde
uppväga denna sorg. Men då var det gjordt,
och jag kunde icke ändra det, — ville
heller icke.
Då jag återkom till trädgårdsmästaren
var mitt lilla utvalda träd icke bortsåldt.
Det var då ändtligen en ljuspunkt. Jag
betalade mina 50 öre och tog trädet.
Krukan var tung och vägen lång. Ofta måste
jag ställa nod den ocli hvila. Jag fick god
tid att öfverväga min plan. Glad var jag
öfver att ega trädet, men bakom alla dessa
tankar låg alltid en obestämd frukt.au, ett
oroande tvifvel 0111 huru pappa skulle taga
det. Jag hade hittills tänkt mig det bela
sä gladt och enkelt, men nu dä pinnen höll
pä att blifva verklighet, blef jag ängslig
igen. Jag kom hein med mitt träd och
gömde det, i ett tomt skjul ute på gården.
Dagen derpå köpte jag ljus och dou
grannlåt jag hade tänkt mig och beslöt att kläda
granen der ute i skjulet på litljulafton, för
ätt icke vara sä mycket borta från de andra
sjelfva julaftonen.
Mon då hände något, som alldeles förtog
mig modet.
Dagen före lilljul, när vi sitta vid
middagsbordet, säger min yngste bror plötsligt:
— Säg, hvarför har du sålt din kanin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
