Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
NYA TROLLSLÅN DAN.
N:o 1
Hattmakaren, som icke kunde gifva
tillbaka. bad kunden vänta, medan ban sprang
till en annan bud att växla sedeln. Om en
stund kom han tillbaka, och kunden fick
45 mk, och hatten, samt gick.
Men knapt var ban sin kos, innan ägaren
af den andra butiken kom springande och
skrek att 50 marks sedeln var falsk, och att
han ville ha sina 50 mark tillbaka, annars
skulle ban angifva hattmakaren hos polisen.
Där stod den stackars hattmakaren och
vred förtviflad sina händer. Nu måste ban
ännu till skaffa femtio mark åt sin vreda
granne. Först hatten, så 45 mark och så
ännu 50 mark! Det gick rundt i den
stackars gubbens hufvud.
Huru mycket Itadc han förlorat?
De irnåi sida*
Det smakade ändå fågel.
3§j\et var engång eu liten gumma som
C^B; hette Kaisa Maja. Hon bodde i en
stuga tillsammans med kisse som bette
Mirremurr. Engång gick Eaisa Maja till
staden oah sålde kvastar För pengarna
köpte hon gryn och salt och så gick hon
hemåt igen. — Voj, den som ändå engång
hade råd att köpa kött — tänkte gumman
då skulle jag koka soppa åt Mirremur och
då vore det kalas.
I detsamma flögo några kråkor öfver
vägen. — Voj, Voj, — tänkte Kaisa Maja
— nog är det ändå synd att sådana stekar
få flyga omkring hur de vilja, när fattig
gummans gryta är toiu och Mirremurr ätit
upp det sista mösset för två veckor sedan.
— Kråkorna satte sig på gärdsgårdstörarna
och väntade på gumman, men när hon kom
närmare, skreko de igen kva — kva och
flögo ett stycke längre bort. Och det gjorde
de många gånger.
Om (le bara ville vara så vänliga och
sitta stilla — tänkte gumman så skulle jag
stoppa en i korgen och taga hem. Och när
hon därför nästa gång kom nära dem sade
hon höfligt: sitt Jör all del, sitt för all
del. Men kråkorna flyttade sig ändå ett
stycke framåt.
Då skakade gumman på hufvudet och
sade: Det tycks inte gå med godo. Ilade
Mirremurr vingar och kunde flyga, skulle
jag snart ha er allihop. Men nu får jag
försöka själf.
Och nästa gång hon kom nära dem,
hoppade Kaisa Maja öfver diket och försökte
I fånga den närmaste kråkan. Men när
hen-I nes hand tog i gärdsgårdstören, var redan
kråkan två alnar därifrån. Kaisa Maja
hade kommit med sådan fart, att en bit
af gärdsgårdstören gick lös och föll ned i
korgen. Kva, kva, fick du något kva, —
skreko kråkorna och så flögo de bort på
allvar.
Gumman var sinått förlägen, när hon
vandrade hemåt igen. Om inte om hade
varit, så hade hon nu haft fågelstek i
korgen, men nu hade hon bara fått en
träd-pinne på jakten. Men på den hade en
fogel suttit i alla fall, och det var en tröst
tyckte Kaisa Maja.
När hon kom hem stod Mirremurr i farstun.
Jam, jam — har hon någon mat madam?
— frågade Mirremurr.
— Ja, du, så godt som fågelstek — sade
gumman och krafsade fram nyckeln
underifrån mattan. Och så släpte bon Mirremurr
och sig själf in i stugan.
— Där blef det brådska med
matlagningen. Grytan sattes på med vatten uti och eld
under. I vattnet häldu hon litet gryn och
salt samt trädpinnen, hvilken var så godt
som en kråka. Och när hon kokat en
rundlig tid, flyttade hon ner grytan och
slog upp soppan i eu skål. Trädpinnen
satte hon i kisses kopp och sade: ät nu,
det vankas inte tör ofta! Själf satte hon
sig vid bordet och tömde skålen med
duktiga skedtag. Och när hon slutat sköt hon
skålen ifrån sig, strök sig på magen och
sade: det smakade- ändå fågel.
Men Kissemurr stod smått flat bredvid
kattkoppen, där trädpinuen ännu ångade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
