- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjunde Årgången 1891 /
10

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

NYA TROLLSLÅN DAN.

N:o 1

En tanke flög genom mitt hufvud.

— Låt mig se dem, — sade jag, — jag
skall köpa ett par.

Den artiga bodbetjänten hämtade fram
flere par starka kängor med höga skaft,
breda i tån, med låga klackar och breda
stadiga sulor. Inom fem minuter hade jag
fått mig ett par starka bekväma och vackra
kängor, i hvilken min fot rörde sig med
ledighet

Helt förnöjd styrde jag kosan till eu
hattbutik, för att välja mig en reshatt. Men o
ve, hvilka vidunderliga tingestar man visade
mig! De voro belamrade med blommor,
plymer, spetsar ocli perlor, hvilka gjorde
hatten tung och hvarken skulle kunna stå
emot regn eller dam. De hade antingen
inga skärmar, utan sutto högt uppe på
hjässan, lemnande pannan, fram — och
bakhufvudet obetäkt och knötos under hakan
ined sidenband, hvilket fördyrade deras
pris och gjorde dem varma. Eller hade de
så stora skärmar, att första vindpust skulle
blåsa dem af hufvudet.

— Ingen af dessa passa mig, — sade jag
med förtviflans mod, — var god och gif
mig en hatt, passande för en gosse.

Man hämtade fram en mängd starka, lätta
hattar med korta skärmar och ett tjockt
sidenband kring den låga kullen. Jag
utvalde en som passade mig, — och var
nöjd. Den stod emot regn, ty den var af
stadiga halmfiäter, den täckte mitt hufvud
utan att värma eller tynga, och den
skyddade mina ögon.

Nu skulle jag ha mig en resklädning. Jag
valde och valde bland en massa moderna
klädningstyg i alla regnbågens färger och
skiftningar, af olika fasonering, bredd och
qvalitet. Men de voro alla mer eller mindre
oändamålsenliga, t. o m- de bästa voro
tunna och sliddriga, för de strapatser som
de skulle ha att utstå, och dessutom
fordrade de en massa veck och garneringarjust
för att de voro så tunna. Jag slutade med
att begära något mörkt, enfärgadt tyg till
gosskostym, och gick min väg med ett slätt,
mörkblått cheviot-tyg, som förträffligt
egnade sig till resdräkt. Hvarken skulle det
rifvas lätt eller skrynklas eller förlora färgen
eller behöfva utstofferas. Det var enkel
men durabel vara.

Turen kom nu till strumpor och handskar.
Huru skulle jag kunna begagna dessa brokiga,
genombrutna eller silkesfina tunna
strumpor som man benämnde
fruntimmersstrumpor? Ett sandkorn skulle gnaga hål på
dem, ett enda regn bleka dem Nej, jag
köpte mig 6 par grofva, stadiga
gosstrum-por, af samma färg som klädningen —
sådana som velocipedryttare begagna. Äfven
fruutimmershandskarna förkastade jag, ty de
voro för tunna och opraktiska med sina
många knappar till hvilka det åtgick en
kvart timme att knäppa. I stället fick jag
mig ett par enkla mjuka och starka
herrhandskar med en knapp.

Jag behöfde också ett paraply och ett ur.
De paraplyer man visade mig voro af tunt
siden eller ylle och hade fina, bräckliga
skaft med elegant utskurna handtag. Man
sade mig att de voro fruntimmersparaplyer.
Jag sköt dem åt sidau och begärde att få’
se på herrparaplyer. De hade beklädnad af
tjockt, varaktigt tyg och deras skaft voro
beräknade att kunna stå emot blåst och
störtregn Jag valde mig en af dem.
Likaså förkastade jag de s. k. fruntimmers-uren
hvilka — för att se nätta ut — äro gjorda
så små. att intet dugligt urvärk kan rymmas i
dem, och hvilkas boetter äro så tuuna att
man utan mycket besvär kan krossa uret i sin
hand. Jag tog ett ordentligt herrur af
dugligt arbete, beräknadt att värkligen göra
tjänst och icke bäras till prydnad.

Förtjust öfver mina uppköp gick jag hem,
ty jag hade ju fullständigt lurat tyrannen,
modet. Och efter den dagen fortfor jag att
bedraga honom. Jag brydde mig icke om
att han befalde fruntimren att nyttja tunna,
trånga, obekväma och opraktiska kläder,
varma där de borde vara svala, och svala
på de ställen där de borde vara varma.
Jag köpte mig hädanefter alltid bekväma skor,
starka strumpor, stadiga tyger, förnuftiga
hattar och handskar Och niir jag ej fick
dem på annat sätt, så köpte jag såsom denna
gåug, — sådana skor, tyg ni. m. som voro
ämnade för gossar. Det kunde gå au förut,
då do bildade kvinnorna endast rörde sig
och sysslade inom hemmen, att nyttja
obekväma och tunna kläder, men numera när
man fordrar att de skola gå ut i alla väder
till skolor, embetsrum, butiker, stå eller sitta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1891/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free