Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2 ILLUSTRERAD TIDNING FÖB DNGD0SI OCH BARN. 11
timtal, sä är det ett tyranni utan like att
därjämte fordra att de skola gå klädda lika
obekvämt och dumt, som förut. Tänk,
att stå i en butik eller inför en klass hela
dagen igenom i trånga kängor ined höga
klackar I Tänk. att sitta framåtlutad vid
pulpeten och skrifva med trånga ärmar! Tänk,
att sy på symaskin bela dagen lång med
lungor och måge inklämda i snörlif!
Det fins intet arbete, hvarken nymodigt
eller gammaldags, soiu kvinnorna icke
långsamt förstöra sig på, geuoin att förrätta det,
klädda i sina nuvarande dåraktigt och
syn-il igt olämpliga och ohälsosamma kläder.
Nej, mina systrar, gören som jag.
Frigöres eder från tyrannen modet!
Ett skolminne från medlet af
50-talet.
,.Plikten framfor alt."
— Tum på det, kl. 8 i morgon!
Solens första strålar belyste de högsta
punkterna af Helsingfors stad och dess
omgifningar, då Berg, så hette den ena af oss,
med skridskor hängande öfver axlarna,
vandrade längs södra hamnen, styrde stegen
mot kronohagen, halfsprang uppför backen
till högsta kammen mot norra hamnen
mellan långa bron och Elisabeths torget,
trädde in öfver tröskeln till kamratens rum
och hälsade:
— Morgens bror! — 25°:s köld, alt är i
rimfrost, och solens strålar brytas i
regnbågens färger. Södra hamnen och hafvet
utåt Gråhara båk äro insvepta i
ogenomtränglig rök. Norra hamnen ligger
spegel-blank. Är du klar?
Rimfrosten hade ännu ej hunnit tina upp
på Bergs rockkrage och mössbräm, innan
Hertz — så hette den andra af oss — med
lätta steg följde Berg utför branten till
närmaste strand.
Den tiden visste skolgossarna ej af
nutidens bekväma sätt att spänna stålsko på
fot. Långa remmar begagnades då. Det
varade dock ej många minuter, innan de
båda kamraterna sida vid sida gjorde siua
första skär.
Närmast stranden var äldre is af
flöd-vatten och snö, men jämn ändå. Ute på
fjärden och i sundet brötos solens strålar af
den spegelblanka ytan. Dit drogs vår håg.
— Jo du! Men isea där är en- däst
nattgammal. Vågen slog ännu i
förgår fritt mot randen här, som du än i dag
ser spår af. Låt oss hållas här! — Men
där borta kommer en skrinnare och du ser,
isen bär ju bra, fast den går i vågor. Låt
oss styra ut mot honom! — I samma
ögonblick var skrinnaren försvunnen, och låg som
ett sprattlande bylte bland brustna
isstycken. Vi skyndade till hans hjälp. Men
innan vi hunno fram hade han med egna
krafter kratlat sig upp, och vi sågo honom
nu med kappan dragen högt öfver axlar och
hufvud styra kurs mot stranden, där
Junkar-skolan den tiden låg, n. v. Nylandsbataljons
kasern. Han hade fått nog. Och vi? Vi
voro ute på nattgammal is. För hvarje rist
vi gjorde gick spegeln i vågor. Det var ett
nöje, som ej med ord kan beskrifvas, och
det nöjet bjöds oss ej alla dagar. Väl hade
vi förr skrunnit isen i vågor, men icke
såsom nu öfver Norra hamnens djup.
Folk samlades på stranden invid långa
bron, och af besättningen på eu infrusen
skuta beskådades vår djärfva idrott. Detta
blott uppmuntrade oss och stegrade vårt mod.
Då skrann där ut en man i arbetaredräkt
från stranden, där folket samlats. Han
styrde kurs närmare långa bron i rak linie
mot Ramstedska värkstaden på motsatta
stranden. Vi följde med ögonen hans suabba färd
och gjorde våra ringlar med ökadt mod.
— Kratscb! — där låg han, famlande
efter ett fäste på den skarpa isranden.
Förgäfves.
Utan besinning ilade vi honom till hjälp.
Där fans ingen annan, och isen bar ju oss.
En åra sträktes oss från ofvan nämda skuta.
Hertz, den starkare, tog den. Berg löste
bältet om sitt lif, fästade det vid gördeln
omkring Ilerz, och så bar det af mot vaken,
där mannen ännuliöll sig uppe, ehuru isen
brast hvarje gång ban sökte fäste i den.
Hertz lade sig framstupa och sträckande årån
framför sig kratiade ban sig fram mot vaken
och uådde slutligen med årån mannen, som
grep tag i den. Berg stod upprätt, hållande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
