Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
NYA TROLLSLÅN DAN. N:o 1
bältet från gördeln omkring Hertz, och
skridande baklänges släpade ban både mannen,
som fattat tag i årån och Hertz, som höll i
dess andra ända, efter sig. Sålunda
arbetade vi länge. Men upp slapp mannen ej,
ty isen brast, under honom äfven nu där ban
till hälften låg på årans blad, afklädaude sig
plagg efter plagg för att lätta bördan. På
stranden tätnade leden af åskådare. Der
lyste den tidens pcdeller i blåa uniformer
med blanka knappar, och poliserna ropade
och skreko att vi skulle laga oss bort från
den svaga isen, — mannen går ju förlorad
ändå! Äfven han själf bad oss rädda våra
unga lif och lemna iionom åt sitt öde. Men
ungdomsmodet var segt som höstens is, och
vi höllo i, långsamt, släpande mannen i våra
spår, som redan sköljdes af det
frampräs-sade vattnet, innan de af honom tryktes under.
Ingen vågade komma oss till hjälp, hvarken
från skutan eller från stranden. Själfva
visste vi af ingen fara. Tanken att rädda
mannen, undanträngde hvarje annan. Ett
ömsesidigt igenkännande mellan hor.om och
Berg blott ökade vårt mod och stärkte våra
krafter. Han var värkgesäll vid Ramstedtska
värkstaden där Berg en tid varit lärling och
stått under lians ledning.
— En half timme, kanske en hel, hade
vi arbetat, på detta sätt, och endast en lång
vak var spåret af våra bemödanden. Då bar
isen slutligen, och mannen klängde sig upp
längs årån, som fortfarande hölls af Hertz.
Där stodo vi nu alla tre. lian drypande
våt, halfkläd d och skälfvande af köld. Vi
öfvermåttan glada. Han tackade oss och
var i nästa ögonblick vid stranden där
värk-staden låg. Äfven vi hade fått nog och
styrde kurs till egen strand.
Ingen kyrkogång blef det den söndagen
för oss. Det var likväl den tiden lag att
skolans elever skulle besöka kyrkan hvarje
söndag hufvudsakligast, enligt vår uppfattning,
för att efter slutad gudstjänst samlas i
skolans bönsal och redogöra för söndagens text.
Och strängt bestraffades hvarje olaga brott
mot detta påbud.
Men kl. var redan II f. m. då vi kommo
upp från isen, och gudstjänsten[börjad. Hertz
var genomvåt. Han hade fallit in vid
hemfärden. Äfven Berg var ej torr. Han hade
„pölat" till knäna. Huru kunde vi då gå
till kyrkan. Det föreföll oss såsom laga
hinder. Vi sutto därför i allsköns ro
framför brasan och torkade våra våta kläder,
glada att den söndagen vara fria från
kvrko-tvåuget.
Måndag morgon var inne. Den dagen
står tör mig såsom hade jag upplefvat den i
går. Skolans uugdom var samlad efter
slutad morgonbön, och gårdagens
syndabockar" skulle fram. Här gafs pardon för
eu „rispa i foten", där för „snufva och hosta,"
där åter för ett „förfruset öra" och här för
en ,,förkyld måge" o s. v. alla hade de
haft laga skäl. Följde slutligen högsta
klassen — Utom Hertz och Borg voro
alla närvarnade anmälde skolans primus. Vi
trädde fram—? — ,.Räddade en drunknande
människa i norra hamnen och blefvo–"
— Norra hamnen? — Nattgammal is!
Fram med riset!
Tablå:
Vi fingo våra sex på hvardera handen —
det var den tid.ms sed. Slagen mottogos
stoiskt. Men för hvarje slag som föll
framstod för vår inre blick: två skolgossar på
nattgammal is, en drunknande man och de
räddade tre, sägande hvarandra ett
uppriktigt tack och ett gladt farväl; och i våra
öron tonade orden:
— Plikten framför alt.
Berg.
O^O
Små söta svalor.
t Sverige hände uiuler våren —89, att
två svalor flögo in i en fiskargubbes
stuga, men de blefvo strax bortkörda. De
försökte då komma in genom föustret, och
när folket såg huru angelägna de voro att
komma in, öppnade de dörren för dein.
Svalorna flögo glada in och gjorde sig
snart hemmastadda i stugan. De uppsökte
åt sig en bra plats uppe på en af
takbjälkarna och begynte bygga sitt bo där, utan
att vara det minsta skygga för folket i
huset. Då boet var färdigt, lades där fem
ägg,’ och efter en tid utkläktes fem ungar.
Svalpappa och svalmamma voro snygt
folk, som aldrig ostädade i stugan, och
alltid gjorde rent efter de oförståndiga
ungarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
