Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2
ILLUSTRERAD TIDNING FÖB DNGD0SI OCH BARN.
19
Nu var det vinter, och skolgården
inbäddad i mjuka, hvita drifvor. De lågo som en
bomullsbädd under planket och längs husens
sidor, men midten af gården var fri och
jämn stampad af tiotal kvicka flickfötter.
Här och där syntes i drifvorna aftrycket af
en paltå med utbredda ärmar, eller figurer
och namn. ditristade med många krumilurer.
För tillfället var gården fyld af slädar och
stojaudc flickhopar. Det var fastlagstisdag,
nymåne och lagom kallt, och man skulle
„åka långt lin", utåt landsvägen och
Gullö-skogen. Vid hemkomsten skulle man dricka
thé och ha roligt i gymnastiksalen som
föreståndarinnan, fröken Söderkvist, stält till
femte klassens förfogande.
Men som denna bestod af endast 12 glada
skolister, och dessa gärna ville ha ett litet
bussigare fastlagståg, hade de godhetsfullt
inbjudit fjärde klassen att deltaga i
lustpartiet. På detta sätt hade man uppbringat
antalet till 27 tvåbenta och 8 fyrbenta
deltagare. De senare stodo nu fnysande och
otåliga för hvar sin släde, medan flickorna
paltade på sig och rådslogo om plaseringen.
— Altså 3 man per släde ocli i tre
slädar 4! — skrek en af flickorna, som, iklädd
ett par duktiga påsavantar, höll en orolig
bäst i tygeln. — Låt gå flinkt nu, människor!
.lag har plats för tre inuti och mig själf på
kuskbocken. Kom hit, den som vill!
— Jag anförtror mig åt Mats Kusk, —
hördes en munter röst ur hopen, och en rund
och rundögd varelse kom framklifvande till
släden.
— Ja, kom du, Gullet mitt, du skall ej
ångra dig. Jag lofvar att ej stjälpa dig mer
än tre gånger, ifall du ej själf åstundar en
fjärde.
Gull satte sig skrattande tillrätta i släden
och fick bredvid sig Lina Anderson och i
famnen en liten fjärdeklassist, som skrek
och väsnades som en gast.
I släden bredvid sutto Thora IJjig och två
af gästerna samt den förstnämda^ goda vän,
Karin Stockfelt,, klädd i sin brors
fårskinns-mössa och stora skiiinhandskar, på
kuskbocken. 1 en annan kuskade Helmi Sporre för
Elin Brostedt, kallad „Stedtanu och Irene
Heim. Nästan alla slädarna kördes af
flickorna själfva, så när som på en, i hvilken
sutto två flickor med fina ansigten och små
eleganta muffar. De voro Julia von Hagen
och hennes vän Alice Bernstam. Deras
mammor hade ej vågat utsläppa sina dufvor utan
manligt beskydd, hvarför en ståtlig kusk till
de andra flickornas förargelse tronade på
deras kuskbock.
Matilda Winge, eller Mats kusk kastade
en ringaktande blick på de fina byltena
inuti släden, men fick i detsamma en puff i
sidan af ett otåligt hästhufvud och slängde
sig upp på framsätet med ett stadigt grepp
i tömmarna.
— Äro alla färdiga nu? — skrek en röst
ur de bakersta slädarna — Min häst väntar
icke längre.
— Alt klart! — svarades från motsatt
håll, och så bar det af.
Mats kusk höll sig i spetsen med sin blanka
Svarten och följdes af en lång rad glittrande
ögon och brokiga ylledukar. Sist i tåget
kom en ofantlig bondsläde med fem inpaltade
fjärdeklassister och körd af Riitta Heikkilä,
i hvardagslag Heikki kallad, en duktig,
grof-leminad flicka med skalkaktiga ögon.
Det var beslutet att först fara ett hvarf
kring staden och sedan ut genom tullen.
Alla fönster voro fylda af åskådare, och alt
gick utmärkt, ända till Strandgatan. Men
där i hörnet hade bildat sig en åt alla håll
sluttande backe och där lurade ett försåt på
de ovana kuskarna.
Bondsläden hade försinkat sig långt efter
de andra och kom nu i rask fart, anande
intet ondt.
Brrr! Släden gjorde en rundresa, som
om den varit en karusell, och stötte
slutligen mot en snökant. Heikki förflyttades
blixtsnabbt från kuskbocken i drifvan, och
de inpaltadc fjärdeklassisterna tumlade om
hvarandra. Men utan att släppa taget i
tömmarna och utan att generas af nederlaget,
klef Heikki upp igen och klatschade till
hästen för att hinna fatt tle andra.
Två lyceister med skridskor öfver axlarna,
svängde retsamt nied mössorna. Heikki
låtsade icke se. — Bäst att akta sig härnäst!
— tänkte hon, och svängde i detsamma om
nästa hörn. Samma eländo! Snön hade
hopat sig till en rund backe, svarfvad af
hundrade medar, och bondsläden utstjälpte
ovigt sitt innehåll. Heikki var både arg och
förlägen, då hon på nytt plockade in sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
