Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
NYA TR0LL8LÅNDAN.
N:o 3
Stafven bör man så mycket soin möjligt
söka att göra sig oberoende af och endast
bruka i nödfall, såvida man vill lära sig att
bli herre öfver skidorna. Uppför backar
har den sin egentliga användning för att
hindra dem att glida baklänges. Utför
användes den endast, när fara är för ben eller
skidor, hvarvid inan håller den vid ena
sidan och med båda händerna, för att vid
behof bromsa eller svänga. Att utför backar
ständigt släpa med stafven, så att snön yr
upp, är hvarken vackert eller nöjsamt. Vid
löpning på jämn murk föres stafven
bekvämast på ena axeln som „hvila gevär" och
bidrager dervid till farten om han hålles väl
bakut. Ön» två stafvar användas vid
löpning stötas de omedelbart efter hvarandra i
marken i detsamma som ansatsen till
glidning tages. Vill man hafva ena handen fri,
vändes den ena stafven upp och ner och
båda stafvarna stickas genom kringlorna
tillsammans, hvarefter de kunna föras med en
hand.
Nybörjaren brukar gärna vara rädd för
att fastbinda skidorna vid foten i den
tanken att det leder till farligheter. Obundna
skidor förorsaka dock hinder och besvär, då
foten glider ur remmen, synnerligast uppför
backar. Ofta måste då skidorna tagas på
axeln, och skidlöparen får pulsa uppför så
godt ban kan. Stundom tar en skida på
egen hand en lusttur utför en lång backe
och det är ej godt att återhämta rymmaren
i djup snö. För att undvika dessa
olägenheter, begås därför ofta ett stort fel däri,
att tàremmen göres så vid, att den går långt
upp öfver vristen och så mycket minskar
fotens büjlighct, att en vrickning eller
sträckning i foten lätt kan inträffa. Är tåremmen
däremot rätt afpassad och skidan fastbunden
på det rätta sättet, så förekommas dessa
olägenheter, och foten bibehåller den största
möjliga rörlighet samt brukar vid svårare
kullerbyttor vanligen hoppa ur tåremmen.
Olyckshändelser vid skidlöpning äro
mycket sällsynta. Det har gifvits exempel på
att unga skidlöpare skadat sig på en hvass
staf. Doppsko på stafven är emellertid så
sällan af nytta, att den gärna kan undvaras.
Är stafven trubbig i båda ändarna och
tillräckligt stark, kau den ej gärna bli farlig.
Den egentliga faran ligger däri, att man vid
ett fall kan stöta sig mot någon
uppskjutande stubbe eller sten, hvarför härutinnan
nödig försigtighet bör iakttagas, synnerligast
under snöfattiga vintrar. Samma
uppmärksamhet erfordras alltid vid färd utför
skogiga branter, så att man ej blir rifven af
framskjutande grenar. För lutande
gärdesgårdar med hvassa störar bör inan äfvcu se
upp. Att någon i en backe åkt öfver en
kamrat och skadat honom har någongång
händt, men förutsätter en oförsvarlig
vårdslöshet och oskicklighet.
De första stegen på skidor kunna tagas
vid ganska unga år. Sex år gamla kunna
barnen redan börja stå utför mindre backar
och vid åtta år kunna ile följa med på
kortare turer.
Skidsporten är en rask och hälsosam idrott,
och Sländan hoppas att hennes hurtiga
gossar och flickor sträfva att göra sig förtrogna
med den.
O^O
Fruntimmerskolan i Hummelsurr.
Fastlagstisdag.
kolgården låg öppen och vidsträkt vid
gatan, som ledde till sjön. Den var en
ypperlig tummelplats för glada lekar, vilda
upptåg och alla slags gymnastiska idrotter,
ty den var bevuxen med kort, tilltrampadt
gräs, som aldrig uppsände ett dammoln, eller
lät foten snafva i gömda stenar och
förrädiska gropar.
Vid dess uedra ända med utsigt öfver sjön,
låg en grön inhägnad med några äpleträd
och en stor gammal rönn med yfvig krona
och en halft förfalleu bänk rundt kring
stammen. Den gamla rönnen var flickornas
förtrogna. Han hade med sina halft utslagna
„mössöron" uppfångat ljumma fläktar om
våren och hviskade hemligheter mellan vän
och vän, hvilka han aldrig förrådt, aldrig
belett, som så många visa och förnumstiga
människor göra
Vid öfra ändan låg skolhuset, en lång,
gulmålad träbyggning med toma, intresselösa
fönster och en farstukvist mot gården. En
rad uthus begränsade gårdsplanen på ena
sidan, Bmadamens byggning" och planket
med porten åt gatan den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
