Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
NYA TROLLSLÅN DAN.
N:o 1
En ropade ett ocli en annan raka
motsatsen, men ingen tycktes veta något med
säkerhet om den sista slädens öde.
— Skall man tag;i sig för att vara orolig?
— lindrade Käppen filosofiskt.
— Det sista jag såg af dem, var ett godt
stycke från Gullöskogen, — sade Lina
Andersson och svängde med armarna, som hon
brukade. — Jag tyckte mig då höra Heikki
ropa att de sista skulle bli de främsta . . .
— Men si, det slog då fel! — afbröt
„Stedtan" skrattande.
— Klockan är redan ’/a 7 — upplyste
Gull borta vid tliebordet. — Inte kunna vi
vänta längre på dem och låta gästerna
svälta.
— Nej, vi börja nu bara, — föreslog
Mats Kusk, stälde sig inställsaint i
kinesernas tjänst och började slå i the.
I detsamma hördes en dunk i den yttre
tamburdörren, ett halfkväfdt skratt och
Käppens högljudda: — ä’ ni nu här, era
rymmare?
— Fyrtiotvå ögon vände sig intresserade
mot dörren och några par ben äntrade ned
från gymnastikställuiugarna.
Dörren öppnades och Heikki blef synlig
med en öfversko i ena handen och en
blandning af förlägenhet och skrattlystnad i sitt
hederliga ansigte.
— Hurrrr-a-a! brakade det emot henne.
Hon svängde med öfverskon ledigt som
om det varit en silkesnäsduk. Och för att
vända alt till det bästa och draga
skrat-tarena på siu sida talade hon i näsan som
magister Almlöf och sade:
— Mida ugga vädder, ett sällsabt öde
tyckes hvila öfver sobliga bäddiskor . . .
Ett muntert sorl bredde ut sig i salen och
alla voro i ypperlig stämning. Mats Kusk
slog högtidligt armarna kring Heikki och
drog henne fram till tliebordet Lina
Andersson och par andra kommo halande med
de fvra fjärdeklassisterna. som delat Heikkis
öden, men nu blygsamt dragit sig undan all
uppmärksamhet
— En kopp the åt dagens hjälte! —
dundrade Mats Kusk. — Si’ så där, ja!
När alla väl fått sina tliekoppar, brast
nyfikenheten löst, och det haglade frågor
och gissningar öfver stackars Heikki, så hon
ibland till sjelfförsvar måste svara med
munnen full af smörgås och the.
Jolio, saken var den, att det först hade
grämt Heikki in i själen att först stjälpa två
gånger och sedan få dunka till sist i
slädpartiet i sin klumpiga pråm Och därför
beslöt hon rädda sin kuskära på ett lysande
sätt. — Men si’ det slog nu fel, — sade
hon och blinkade ynkligt åt Mats Kusk,
som beundrande slagit sig ned vid hennes
fötter.
— Ja, det slog fel! Jag funderade
nämligen ut med Marjo, — hon visade på en
af sina fjärdeklassister, — att vi skulle gina
tvärs öfver skogen, där den var som sma-
, last och på det sättet vara på andra sidan
Gullö före er . . .
— Nå? — uppmuntrade Mats Kusk,
medan alla de andra med spända öron samlats
omkring dem.
— Jo, si det gick åt skogen altsammans,
— biktade Heikki oförfäradt. — Vi körde
in ett godt stycke för tidigt, där skogen var
alt annat än smal, fastnade i ett stenröse
där vi ej kunde vända, utan måste spänna
ur hästen, stjälpte naturligtvis (skratt) och
fingo jämka oss tillbaka samma väg vi
kol|in|it. Lycka, att vi voro så många, två skulle
icke orkat med att vända släden oeh fä den
ut på en öppnare plats. Men så låuguästa
voro vi, att vi på hela hemvägen inte
behöfde använda pisken, utan bara vända
profilen åt hästen, så lunkade ban igen som
för lifvet.
Genom att själf ställa altsammans i löjlig
dager, behöfde Heikki icke smälta några
speglosor, utan betraktades tvärtom bela
kvällen med en viss beundran.
När andra koppen the dracks, höll
Käppen ett kort hälsningstal till de ärade
gästerna, hvilket besvarades af dessas
lustig-kurre Hvi Beck. Därefter föreslog Thora
Ling muntert „gossens" skål, han, som
egentligen borde gå i samma skola, som systrarna,
han, som ibland är en snäll bror, och ibland
en retsam slyngel, som själf borde stoppa
sina strumpor och som kunde vara en så
bra kamrat, om bara tlickorua ville vara
naturliga.
För resten herskade ett muntert glam
hela kvällen, och fjärde klassisterna kände
sig uiycket belåtna med siu afton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
