Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 4 ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGDOM OCH BAIiN. 27
Snart var salen nästan tom. Kineserna
plockade ihop koppar och brödskifvor,
diskade och torkaile och bar alltsammans ned
till madamen, där rlet låstes in i
femteklas-sens eget lilla skåp Det tkebröd som blef
öfver, förärades åt madamen, och så tågade
kineserna hem för att, ännu en gång titta
öfver morgondagens läxor. (Forts )
O-UO
Otur.
(Forts.)
Hvad menar du, Etta? — frågade
Leonie.
— Att julkassan är slut —
— Då kan du väl få vippa af mig —
Leonie räkte skrattande en 5 marks
sedel åt sin vän, som tackade och lofvade
betala skulden från sina månadspengar i
januari.
I)et var med nytt mod och mycket lifliga
ögon Etta förfärdigade de nyss så grymt
misshandlade tofflorna och förde dem till
Tildti att vidare exporteras till skomakaren.
Nu hade hon alla julhandarbeten
undanstökade och satte sig derför i godan ro vid
pianinot, medan Leonie alt fortfarande sydde
på sin gnngstolsmatta.
Då Rolf efter slutad promenad ringde på
hemma, öppnades dörren af jungfrun, men
den stackars flickan råkade i misstag säga:
„Ingeniörskan är hos statsrådets."
— Jaha, bra — tänkte Rolf, och så bar
det af för honom öfver gatan.
När lOtta hörde hans steg i tamburen,
fick hon en förfärlig bast att skuffa
Leonie in i garderoben, kasta gungstolsmattan
efter henne, stänga dörren och stoppa
nyckeln i fickan. Hon hade jämt och nätt
hunnit taga plats i soffan och fatta en bok, då
Rolf inträdde, hvisslande på någon bekant
melodi.
— Hvar har du gumman mtti? — frågade
ban slutligen.
— Hon har gått på juluppköp, — ljöd
det något darrande svaret, och Ett» vågade
ej se upp från boken.
— Ja, då går jag att söka upp henne —
sade Rolf med beslutsam min, och så gick
ban. Då Etta blifvit riktigt förvissad om
att Tildu stängt dörren efter honom, be-
friade hon Leonie ur hennes stickmörka
fängelse, där den arma varelsen hade hållit på
att förgås af skratt.
Medan de sutto och hade muntert i
soffan, ilade Jiolf stackare kring stadens gator
med pelskragen uppviken och händerna djupt
instuckna i fickorna, ifrigt spejande efter ett
blondt fruntimmer med ljusgrå boa.
Klockan 7 kommo statsrådet och
statsrå-diunan hem, just då Leonie och Etta gingo
ut. De senare sprungo ut och in i alla
butiker, blefvo puffade och knutlade, men hvad
hjälpte det. Ingenting funno de sotn kunde
passa åt Rolf.
Slutligen fick Etta i en boklåda sigte på
en bok med mycket vackra pärmar. Den
tyktes handla om brobyggnad m. m. sådant
och kostade jämt 5 mark, hvilket Etta tog
som en fingervisning.
Nu är jag besluten, Leonie. Den här
boken köper jag åt honom i stället, för
tofflorna — sade hon med högl judd röst. I det
samma kom bon att vända pä hufvudet och
— där stod Rolf!
— Du bar då riktig otur i år, kära
syster — skrattade ban.
— Nu får du ingen julklapp als af mig,
— jämrade sig Etta.
— Så skall du ej säga, lilla dumbom,
jag skulle mycket gärna äga både tofflorna
och boken — menade Jtolf, och så togo de
sig ett godt skratt alla tre.
—un—
önO
Sländans Nyheter.
— Landtdagen är nil Siimmankallad i
Helsingfors och har flyttat in i sitt nya vackra
hus vid det, lilla torget midtemot Finlands
Bank. Nu veta vi, att vid landtdagen
sammankomma folkets ombud från alla delar af
landet i fyra stånd, nemligen bönder, som
väljas en från hvar domsaga; prester, som
väljas af sina embetsbröder, en från hvart
prosteri; borgare, som väljas af städernas
invånare till olika antal efter folkmängden,
och adtilxmän, som icke väljas, utan komma
sjelfskrifne, en för hvar ätt. Detta är nu
en gammal lag alltifrån medeltiden och
kunde visst önskas bättre, men man vill hellre
behålla det gamla, som man känner, än få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
