Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
NYA TROLLSLÄNDAN. N:0 7
pen vore så blyg? Köpte du inte din gamla
skinnlufva från Sinibiicks bara därför att
andra ej funnos och du inte taktes gå utan
att köpa? — frågade Mats gladeligt.
Käppen morrade.
— Det är moralisk svaghet, - upplyste
Heikki med fingret på näsan och narrade
sällskapet att skratta
Lina sträckte på sig. Ville vi gä hjälpa
Thora med trakteringen? - föreslog hon
och begaf sig till köket.
Det var en vanlig sak att bolagets gäster
höllo tillgodo med deras enkla kvällsvard,
det fans intet krus å någondera sidan. Britu
brukade vanligen ge sig af med sitt
handarbete och sin uppbvggelsebok till sin
själsfrände, madam Bantanen, i vindsvåningen,
ty herskapet ville allting bestyra själfva
Isynnerhet var Lina alltid med och lade sin
husliga begåfning i dagen.
Midt på köksgolfvet stod ett fällbord med
hvit serviett öfver vaxduken Thora radade
koppar och glas. Lina tog käckt ihop med
att skära bröd och använde Stedta till sin
lydiga handtlangare.
Som det ej fans thékök, måste de koka
vatten i en kastrull och Heikki ansträngde
sig fåfängt att. få trädpinnarna att brinna.
Till slut vände hon sig ined ynkliga fasoner
och ett sotsträck öfver näsan till Lina och
bad om hjälp. Käppen hade försvunnit från
köksbestyret och förhörde girsarna deras
läxor. Man hörde sorl därinifrån om
floder och deltaland och käppens lugna,
bestämda frågor.
Omsider stod bordet dukadt med smör och
bröd, palvadt kött. ost, mjölk och the Thora
slog upp dörren till girsamas kammare och
anmälde högtidligt: bordet är serveradt.
Heikki ville föra den mindre girsen till bords,
men ban sprattlade emot, ehuru synbart
smickrad.
Stedta gaf alltid minst auledning till
upptåg och skratt, mon hon var likväl den
som mäst njöt af de andras. Hon satte sig
nu bredvid girsarna afvaktande med lugn
belåtenhet de små roligheter som antagligen
voro att vänta.
Det räkte ej häller länge, förrän Heikki
gaf signal genom att fälla sin smörgås afvig
på mattan och beskärma sig öfverljudt. — Det
tycks bero på en naturlag, det med smörgå-
sens afvigsida utlade L"tedta förnumstigt.
Lina skar tunna skifvor af den älskade
bond-osten och förklarade sig ämna bli mejerska.
— Hör du Lina. — sade Käppen med den
oskyldigaste uppsyn hvad är det riktigt
du heter igen, är det. Karolina eller Evelina?
- Jag heter bara Lina - förklarade hon
trovärdigt.
Jasså. Barafina, sade käppen, glad
att ha fått henne i fällan Baralina
Andersson.
Mats fick en brödsmula i halsen af skratt,
och så blefvo de upptagna af det en stund.
— Det är så roligt att ha trefligt, —
filosoferade Heikki och nästan stack näsan i
the-koppen. Det har du rätt i, — ekade det
från de andra.
Syster Dot.
(Öfversättning).
Mamma, vi ha läst alla våra läxor nu,
sade Dot och såg upp, i det hon talade
samt strök håret från paunaii
Kanske hade läxorna denna eftermiddag
varit svårare än vanligt; iller månne Dot
vid tanken på, att solen där ute sken så
vackert. blifvit litet trött på sin tyska och
geografi? Mamma, vi ha läst alla våra läxor!
Få vi nu gå ut? upprepade hon, dä modren
icke svarade. Hon var nio år gammal och
den älsta af barnen Efter henne kom Febe,
som var en glad flicka, och efter Febc kom
Dick, som tillsvidare mest uppehöll sig i
barnkammaren. Och där var han bäst
bevarad, ty lille Dick tyktes hafva en medfödd I
fallenhet att råka ut för olyckor och hade |
redan så många gånger hart när brutit
armar och ben af sig och fått så många
blånader och brännskador, att hans mamma
aldrig var rätt lugn, då hon ej hade honom
under sin uppsikt.
Men Dick själf blef aldrig en smula kväst
af sina missöden. Föll han den ena dagen
ned för trapporna, så var han följande dag
genast färdig att rida på Icdstångeu och
ramla ned på nytt; och om han brände sig
på morgonen, så var det antagligt, att ban
före aftonen skulle förnya experimentet och
bränna sig på nytt. lian var i själfva vär
ket, hvad sköterskorna kallade honom: „en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
