Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Och hafva gjort stadgar slike.
På det att Freja må blifva landet blid,
Gifva på grödau bättre tid:
Först skall hvar ocli en husfader veta,
I sitt hus skall han uppleta
Alt onyttigt parti och slödder,
Som han utan nytta föder,
Gubbar, käringar, halte och blinde,
Lama, sjuka, utan sinne.
Dessa skola de nu alle dräpa,
Dem sedan till offers släpa.
Hvilken icke konungens vilja gör
Och riksens råd ej ger gehör,
Dem skall konungen låta slå ihjäl
Och offra till Odin hans själ. (ut).
Anund: Hvad synes dig granne om det
befäl?
Asmund: Det gör förvisst, vårt visthus
väl.
Anund: Jag hafver ett, husfolk, vill du
tro.
De sluka maten soin en so.
Förtärt hafva de både kött och fläsk.
Och därtill några tunnor mäsk.
Alt detta otyg hafva de gjort,
Men gagn göra de icke stort.
Asmund: En gubbe och en käring har
jag
De göra skada natt och dag.
Om dagen banna de mitt folk
Om natten äta de ut min degholk.
Anund: Odén ske lof, den tid är för
handen
Att det blir mindre folk i landen.
Asmund: Se nu på detta söta paret mitt 1
Sissa och Jeppe kom strax hit I
Jeppe: Hvad vill husbond af oss ha?
Sissa: Säg, husbond, hvad var det som
härolden sa?
Asmund: Ja vänta du bara, du gamla
flaska,
Och du också, du utslocknade aska!
Knngens stränga befallning är så,
Att I skolen dö båda två.
Därför böjer edert ruttna knä.
Jag slår er till döds ined detta trä.
Jeppe: O käre husbond, gör icke det!
Sissa: Kära, skona oss en liten stuud.
Vi vilja gå i Odens lund
Och där till honom först göra vår bön,
Gifvandes oss uti hans skön.
Asmund: Ja gärna, gå på, jag går dit
med,
Gömmer eder ej bakom något träd.
Anund: Jag går också och söker upp
mitt folk
Jag slår dem ihjäl som bara smolk
(Alla ut).
Scen III.
Ku»(/en och Sigrold inkomma i samspråk.
Kungen sätter sig.
Sigvald: Jag är Eders nåds edsvurne
man,
Gm Eder jag intet ondt höra kan
Därför det mig misshagade svåra
När Disa talade som en dåra
Om Eders nåd och 0111 Riksens råd
För hvilket hon mycket straff bör få.
Kungen: Hvem är denna Disa som för
sådant tal?
higvold: Hennes faders gård är långt
från Upsal.
Där hor jungfru Disa, den väna mö,
I skogarnes djup, vid stranden af sjö.
V ngård heter hennes faders gård.
Där har hon växt upp i Frejas vård.
Mer klok lär hon vara än någon man,
Och ung och fager är hon försann.
Kungen: Käre, säg, Sigvold. hvad är det
för ord,
Som jungfru Disa har fält. öfverbord?
Siyvald: Hon sade det vara ett dåligt
förslag,
Som nyligen gjordes på vår riksdag.
Om hon något härom blefve tillsport,
Ett bättre råd ville hon gifva fort.
Kungen: Den saken skall jag strängelig
bedrifva.
Henne skall du nu strax tillskrifva,
Hit skall hon sig skynda med det första,
Om hon nu vill undfly straffet det största.
Hon skall ej till fots och ej till häst
Och ej till oss häller åka härnäst.
Ej dag, ej natt. ej nedan eller ny.
Ej klädd, ej oklädd komma till vår by
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
