Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
N:o 10
Ole var 10 år, Brita 8 år. — Gud vare med
eder. sade föräldrarna. Stäng dörren, när
det blir mörkt!
Far och mor voro gudfruktigt folk, som
ofta talat med barnen om Jesus. När det
nu led mot kvällen och Brita begynte duka
kvällsvarden, som mor lärt henne, sade Ole:
jag undrar, om Jesus vill vara med oss i
kväll.
— Ja, tänk du! svarade Brita. Kanske
ban kommer om vi rätt innerligt bjuda
honom Jag skall duka för tre.
Och barnen bådo: käre herre Jesus, far
och mor ha rest till staden, och vi äro
alldeles ensamma hemma. Kom till oss i
afton, och ät kvällsvard med oss!
Brita hade dukat bordet för tre, och
barnen satte sig att vänta. Nu kommer ban!
. . . Nej. det var grannens hund, som skälde
. . . Nu? . . Nej, det var kölden, som
sprakade i väggen Det är så kallt i afton.
Icke kommer Jesus nu. när det är så kallt.
Nog kommer ban, menade Brita. Men
Ole begynte tvifla. De hade nu väntat en
lång stund: potäterna började kallna.
Då knackade någon sakta på dörren.
Öppna du, Ole! jug är så rädd.
Ole öppnade. Men i stället för Jesus kom
der en fattig gosse, alldeles blåfrusen af köld.
Ole betänkte sig. — Jag vet ej, om jag törs
låta dig komma in Vi äro ensamma hemma.
— Låt mig en liten stund värma mig,
bad den fattiga gossen
— Ja, låt honom komma. Ole Vi ha ju
dukat för tre, men Jesus har kanske ej tid
att komina i kväll, lian har ju så många
andra.
Gossen fick komma in och värma sig vid
spisen. Barnen betraktade honom tysta med
en hemlig förundran. Hvem var han? Tänk,
om hau vore . . . Men ban liknade ju eu
vanlig tiggaregosse, en sådan, som barnen
ofta sett förut. Ole sade: nu kau du äta
kvällsvard med oss. Vi ha väntat så länge,
och Jesus vill icke komma.
Gossen satte sig på den tredje platsen vid
bordet och lät den enkla måltiden smaka
sig godt. När ban bröt brödet, betraktade
honom Brita med eu hastig, rädd blick; hon
hade hört, att lärjungarne igenkände Jesus,
när han bröt brödet ined dem. Men den
fattige gossen förblef oförändrad. Ingen
guldkrona strålade på lians panna, ingen
gloria glänste omkring hans bleka kinder.
Ilan var tyst och sorgsen Han hade visst
lidit mycken nöd, men nu var ban hos goda
menniskor. Barnen öfvervunno sin rädsla
och blefvo snart förtroliga med sin gäst.
Nej, han var nog ett barn, liksom de,
endast mycket fattigare. De uppmuntrade
honom med vänliga ord. visade honom sina
leksaker, läste med honom aftonbönen och
tillredde åt. honom en sofbädd af halm, lika
mjuk och bekväm, som Oles egen.
Sent på aftonen kommo föräldrarna hein.
Barnen vaknade, öppnade dörren och
berättade huru de bjudit Jesus till kvällsvard.
De hade länge väntat, men ingen annan kom
än en fattig gosse, som nu sof så godt der
på halmen.
— Kära barn, sade modren, då ha ni ju
lått mottaga vår Frälsare sjelf! Det är ju
han, soili sagt: „A//t fi vad l haf ren gjort
en aj’ dessa minsta mina bröder, det
hafven I gjort mii/•’.
Z. T.
De smås
Hvad Torsten gömde i lådan.
törsten stod på gården och ordnade
kanalväsendet med en gammal skidstaf. Det
var så roligt nu på vårsidan att liksom
hjälpa till att få sommar på gården och
Torsten var därute och plaskade så ofta
ban bara kunde för skolan. Den ena lilla
putten förbands med den andra genom en
rännil, hvilken sedan rensades med
outtröttligt tålamod. Där kom alt som oftast ett
halmstrå eller en spån seglande med
strömmen, och oiu inte Torsten passade på, kunde
de ställa till ch hel fördämning. Därför fick
mau vara påpasslig och ha ögonen öppna.
— Tor–sten!
Det kom från köksbalkongen och var
„in-Haniias’’ röst, men Torsten låtsade ej höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
