Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Altid skulle man l)li afbruten midt i sina
viktigaste ingeniörsarbeten!
— Torsten! — lät det andra gången, —
kom strax in!
Det lät ej otåligt, sora vanligt, när
Torsten brukade slå döförat till, det lät snarare
ifrigt, siim om det värkligen gälde något
annat än att äta eller stäfva på läxan Tor
sten lät sig därför beveka att vända på buf
vudet ocli titta upp åt balkongen med ena
ögat, medan han ännu envist petade i en
stadig kanal.
— Skynda dig, professor Topelius är här,
ljöd slutligen den trollformel, sora kom
honom alt först gapa af förvåning och sedan
slänga skidstafven utåt gården och rusa
uppför trappan.
Men kors, sä han såg ut, när Hanna tog
hand om honom i köket! Gytjan hade
stänkt upp på knäbyxorna, ocli stöflarna
sågo ut som mullvadare Det blef ett
hastigt och lustigt ombyte och så kom mamma
och tog sin gosse vid handen för att leda
honom in att hälsa.
Torsten var så glad och förlägen, att ban
först ej vågade se upp Men niir mamma
gaf honom en liteu uppmuntrande puff i
ryggen och sade: — här är min lilla gosse,
sora så gärna vill se den, som skrifvit
„Lasse liten" och „Refanut", — bestod
Torsten sin käckaste bockning och stannade
sedan i begrundande undran framför den rara
gästen.
— Nå, rain gosse, hvad heter du ? frågade
farbror Topelius vänligt.
— Torsten Johannes, — kom det perfekt.
— Jaså, Torsten Johannes! Nå, du har
väl brådtom nu, kan jag tro, när det är vår
och alla rännstenar äro fulla af vatten. Du
brukar väl bygga dammar i rännsten?
Nej, jag lagar kanaler, — sade Torsten
frimodigt. Farbror visste ju precis hvad
ban sysslade med.
Ja, det tror jag nog att, ger mycket.
arbete. — sade farbror allvarligt, — du
har väl ej tid att breda dig en smörgås
engång?
— Nej, skrattade mamma, — nog är
det så, att han ej hinner äta ordentligt dessa
tider. Mon ban sofver så mycket
duktigare.
Nu återtog pappa samtalet med farbror
Topelius och Torsten steg anspråkslöst till
baka. Han satte sig på pianostolen med
sina stora undrande ögon fästade pä sin
sagohjälte. Kanske förstod han, att minnet af
den litet böjda gestalten med det silfvergrå
håret och det vänliga leendet, skulle bli
ett af de vackraste minnen han kunde hämta
fram i kommande dagar!
Nu skulle han gå, ocli Torsten stod redo
med sin allra bästa bockning, när turen kom
till honom. Det låg något af saknad i hans
ögon, nar ban tänkte på att besöket nu var
slut.
— Skall jag hälsa I ill Walter och Pikku
Matti ? — frågade farbror i det ban skakade
hand med Torsten.
— Aj jo, hälsa så mycket! — sade
Torsten förtjust.
När farbror Z. T. gått. och hans steg dött
bort. i trappan, gick Torsten ovanligt
fundersam in i salongen igen. Det hade bjudits
kaffe och på bordet bredvid farbrors kopp
låg kvarglömd en half pepparkaka
— Mamma, har Topelius lämnat den här?
— Jo, rain gosse.
— Ska" vi icke ta ocli sätta den i förvar,
mamma . . . till minne?
Mamma smålog men svarade allvarsamt:
— jo. gör det, Torsten.
Då vek Torsten den halfva pepparkakan
in i ett fint, hvitt papper och präntade på
med sina sirligaste bokstäfver: Z. T. har
ätit andra häl/ten af denna pepparkaka.
Och nu ligger det lilla pakettet med
är-tal och datum omsorgsfullt förvaradt i
Torstens egen lilla byrålåda. Alta.
Prenumeranternes sida-
Den första sippan.
Ack hur htirlii/t tlock jan står
Här ill i tlru unga rdr.’
(i hur rarnit och tjust och skönt
Jr, och friskt och (jrrifit.’
Solens slrdle rann m-h bliil
Väcker all tilt Hf kriwj miy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
