Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yft|ROLtSlßTCD/VN
11. Lördagen den 6 Juni 1891.
Red. T. TOPELIUS. A. DAHLGREN. Adress: Jlariegatan 5. Helsingfors.
Ellis planer för sommaren.
Bref till Sländslukame.
är sommar, det är sommar! Adjö,
uttuggade läxböcker och bläckiga
pulpeter, roa er nu, bäst ni kunna, medan
jag är borta! Jag är fri, vi äro fria, alt är
bara glädje och frihet ända till nästa 1
September. Ja, för alla, utom de stackars
latmaskania, som få kräla mellan bokpärmarna,
medan göken galar i skogen. Det är rätt
åt dem, men det är också synd att de halfva
sommaren skola känna trycket af olästa läxor
på sin nacke. Hvarför ha de icke varit
flitigare under vintern och med större ifver
slukat der, die, da.s, matematiken eller
historien? Ja, hvarför är man aldrig klok på
förhand? Säg mig det, kära Sländslukare.
Hvad jag nu egentligen ville säga är, att
jag tänker använda all den smula förstånd,
som fallit på min lott här i lifvet, till att
draga mesta möjliga nytta och fröjd af min
12 veckors sommar. Trallala, hvad det skall
bli härligt! Lediga kläder först och främst,
med utrymme för skuldror och bröst att
vidgas och växa. Hvad jag hatar de
urvuxna klädningarna som jag fön- i världen
blef inspärrad i, antingen de passade, eller
ej! Böjde jag mig, flög en knapp ur ryggen,
ville jag klättra i ett träd, vips remnade
lifvet under armen. Åt jag mig mätt af
filbunke eller smultron, kände jag bela
behaget af att vara hårdt snörd, utan att behöfva
lägga mig till snörlif. Ja, vet ni, jag
afskydde och föraktade mina urvuxna,
riins-garnerade kattunsklädningar, som aldrig tålde
en hurtig lek. Deras enda förtjänst var
att de voro korta, så korta, att knäna kröpo
fram vid hvarje liten knix.
Nu tänker jag ställa det annorlunda Jag
börjar ju bli människa jag, som andra, och
vill icke klämma in mig i trånga och
ändamålslösa kläder. Jag vill kunua springa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
