Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
NYA TKOLLSLÅNDAN.
N:0 10
gunga, ro och arbeta utan att ständigt
behöfva tänka: nu snafvar jag i kjolen, eller:
nu spricker lifvet i sömmarna. Lätta, vida
bluser, som icke hindra bröstets eller
armarnas rörelser; korta och lagom vida kjolar, så
jag bekvämt, kan hoppa öfver ett dike; en
hatt som skuggar och som är lätt, icke
onödigt behängd med tyllslarfvor och
konstgjorda blommor. Vill jag ha den prydd,
sticker jag dit en doftande syrenkvist eller en
blåklint ur den böljande rågåkern.
Vidare skall jag ha stadiga skor, breda i
tån och med ’/4 tums höga klackar. Jag
vet att många af er skola skratta åt min
„bondsmak7!, men jag sticker icke desto
mindre frimodigt fram min fot och säger: så
här skall den fot se ut, som skall orka
trafva i backarna och med minsta möjliga
ansträngning bära mig genom alla slags
strapatser. Trippa ni vackert och sirligt, små
fina, bleka stadssystrar, jag sätter mera
värde på en stark och stadig, än på en
vacker fot.
Håret då? Skall jag utsätta mig för att
fastna i skogens snår, som Absalon i trädet?
Eller efter hvarje dykning vid simstranclen
känna en lång, slaskig orm dingla mig på
ryggen? Eller vid utfärder till sjös se
hårtestarna fladdra som lössläpta fångar och
smyga sig in i ögonen just när man som
bäst behöfver dem till att se med?
Nej tack, icke för mig! Jag tänker stubba
mig kort som en nyslagen äng, så jag kan
njuta af att simma och dyka i det klara
vattnet. Det är bekvämast och
hälsosammast. Om det är vackrast, beror
naturligtvis på tycke och smak.
Mina bröder njuta alla den stora
förmånen att icke behöfva släpa på en tung fläta i
sommarhettan, eller använda en kvart timme
hvarje morgon att reda och släta dess
trassliga halfva. Hvarför skulle icke jag få njuta
samma frihet, fastän jag är en flicka?
När jag på detta sätt stält alt så lätt och
bekymmerslöst som möjligt, så skall jag
också arbeta och njuta som en sund ocli
lycklig människa. Jaha. Jag älskar icke
att promenera längs landsvägen i handskar
och parasoll, jag ger mig af in i skogen,
där det doftar af hälsa och kådiga stammar.
Där samlar jag larver och puppor för att få
veta mera af fjärlarnas hemligheter, där spio- \
nerar jag på myrornas arbeten, för att lära
mig flit och uthållighot: där snokar jag upp
sällsynta växter, som bröderna ännu icke
fått tag i. Och kommer hem med korgen
full af rariteter,, med bruna tassar och
hungrig måge. Är icke det roligt, så
förstår jag ej hvad man menar med det
ordet.
Eller också ger jag mig ut på kapprodd
med gossarna. Det gör musklerna godt att
handtera åren, och jag vill gärna bli stark.
Den, soin hinner först fram till holmen,
eger rätt att göra upp eld under
kaffepannan, och sedan hjälpas vi alla åt att tömma
segrarens skål i det rykande kaffet och
mumsa på de goda dopperier mamma lagt
med i korgen.
Min trädgård, min kära lilla trädgård,
hvad jag längtar till dig! Jag har dragit
upp plantor af löfkojor och astrar. rescda
och lathyrer och dem skall jag sätta ut på en
bänk som jag själf gräft och gödslat. På en
annan bänk sår jag rädiser och spenat, på eu
tredje sockerärter. Så har jag altid litet i
reserv, om mamma skulle bli utan.
När regnet öser ned eller när sydvesten
tvingar en att hållas inom hus, då ha mamma
och jag kappsyning i matsalen. Och mamma
hinner altid först, ty mina fingrar äro styfva af
att hålla i åren och spaden. Vi prata och
skratta, mamma är nästan lika barnslig som
jag, och dessa stunder äro förfärligt roliga.
Men mamma vill hälst att jag skall vara ute.
Och när vi fått något angeläget arbete
färdigt, tager jag henne vanligen under armen
och drager henne bort till miua
älsklings-ställen och säger: — se så, lilla mamma,
var nu förnuftig och sitt härute i
gröngräset och hvila dina händer och dina tankar
från alla världens omsorger! — Då brukar
mamma kyssa inig på pannan och säga att
den tid i hvilken vi lefva, uppfostrat mig
bättre än hon kunnat.
— — Ilå hå, ja ja! Den som nu strax
kunde flyga bort till alla dessa härligheter!
Säg, tro ni icke, att min sommar skall bli
skön och ha ni icke lust att ställa för er på
samma sätt?
Er vän
Elli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
