Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TO ROlISLJfoDJTO
-
JNT» 13. ^ Lördagen den 4 Juli 1891.
Red. T. TOPELIUS. A. DAHLGREN. Adress: Mariegatan 5. Helsingfors.
SK
Ett barndomsminne.
(Ur Djurvännernas tidning.)
}et var en klar och strålande augustidag.
Solen gick upp, härlig och skön.
Daggdropparna glänste i träden, som hade det varit
tusen diamanter däruppe, och fåglarne märkte
nog också den härlighet, som omgaf dem, ty
de sjöngo af alla krafter. En mild
sunnanvind jagade dimman med väldig fart in i
skogen, och de små elfvorna, hvilka nyss
dansade så glädtigt, måste gömma sig, där
det bäst passade. Själfve Näcken, som satt
vid stranden och klagade, dök ned ibland
näckrosorna; ty ban skall vara rädd för
solen. De höga furorna, som under natten
stått tysta och allvarsamma, började gunga
för vinden och regna ned spjut och kottar
på den blyga, vackra Linnéan vid deras fot.
Bland andra, som fröjdades af denna
sommarmorgon, voro äfven jag och mina barn-
domsvänner Nils och Jonas, ett klöfverblad
som såg lifvet i de ljusaste färger. Vi voro
elfvaåriga alla tre och hade pröfvat ljuft och
ledt, tillsamman.
— Hvad skola vi hitta på i dag? — var
den fråga, som tydligen stod skrifven på våra
friska, solbrynta ansikten, när vi kommit ned
från höskullen, där vi bru <ade tillbringa
nätterna i det nyslagua, doftande höet, och
sågo oss omkring i den sköna naturen.
Att vårt arbete uuder dageus lopp borde
blifva så trefligt som möjligt, därom faus
blott en tanke hos oss, men hvad som skulle
göras, var dock ej så lätt afgjordt.
Vi beslöto emellertid attjåta den viktiga
frågau hvila en stund, hvarunder vi oroade
de stackars gäddorna med våra snaror, hvilka,
gjorda af fin mässingstråd, fästes på ett
metspö. Gäddorna stodo, intet ondt anande, i
vassen och njöto af solens strålar, då våra
snaror beredde dem en oväntad luftfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
