Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 10 ILLUSTRE It AU TIDNING FÖR UNGDOM OCU BARN. 103
så skall man gå till fröken Skade, — tänkte
fru Möller inom sig, men sade ingenting.
Ute på fältet lektes enklek, femte lijulet
under vagnen, röfvare ocli fasttaga re, hök
och dufva m. fl. glada lekar.
Som en af de flinkaste dufvor flög
Henriette öfver fältet, det var ingen lätt sak att
fånga henne. Vid hvarje skutt skramlade
korallhalsbandet oin hennes hals; det lät så
muntert, alldeles som om det lekte med.
Hon bar det första gången i dag. och
hennes mainma hade varnat henne för att taga
det med ut i skogen. Men Henriette var
envis, och så hade mamma gifvit efter.
Men solen blef trött vid leken långt
innan barnen blefvo det, och hur det var,
sade hon godnatt innan det ännu var hennes
softid.
— Ja, det ser värkligen hotande ut där i
vester, — sade fru Möller. Hon måste
medgifva, att fröken Skade dock ibland kunde
ha mer rätt i sina dystra spådomar, än som
kunde vara behagligt.
Vid långa bord njöto barnen sin
kvälls-vard, medan de äldre tittade upp mot
skyarna, hvilka sågo alt hotfullare ut.
— Hvad var det I Jag fick en droppe
rakt på näsan, — utbrast Henriette. Alla
vid hennes bord skrattade. Men genom
skrattet ljöd snart lärarinnornas rop: —
alla barn till vagnarna! Vi få snart
ovädret öfver oss
— Är det för Henriettes näsdroppe vi nu
skola rymma? — hördes en upprorisk
stämma ur hopen, men i den allmänna
förvirringen blef näsvisheten oanmärkt.
Det var icke en enstaka droppe som föll.
Snart smattrade regnet som ärter mot de
stora kastanjebladen.
— Hvar lärarinna sörjer för sin klass!
— Med dessa ord tykte sig fru Möller
hafva sörjt för ett ordnadt återtåg, i det
hon med ett par af de minsta barnen vid
handen marscherade i spetsen.
Man hjälpte- hvarandra i flygande fläng
med öfverplaggen. Då sade någon plötsligt:
— men. Henriette, du har ju tappat dina
koraller!
— Tappat! — utbrast Henriette förfärad
och grep efter halsbandet. Det var borta.
Några af kamraterna spredo sig sökande
åt olika håll, trots regnet, som nu föll i
strömmar utan medlidande med de ljusa
sommarklädningarna.
— Skynda er, flickor! — ljöd fröken
Skades stämma. — Koraller? Inte kunna vi
bli här och leta efter dem. Vi bli ju
genomvåta, och det blir snart kväll.
De andra följde henne, men Henriette
ville göra änuu ett försök där borta under
bokträdet, där de hade lekt. Ilon skulle
strax vara tillbaka, så länge kunde de nog
vänta på henne. Hon kastade sig ned i det våta
gräset och sökte med ögon och händer, —
men där fans intet.
Vagnarna hade emellertid kört fram och
alla samlades i hast kring dem.
— Äro alla här? — frågade fru Möller,
och lärarinnorna upprepade frågan.
Ett enstämmigt ja hördes från vagnarna.
De satté sig i rörelse, liknande stora hus
af bara paraplyer och tåget vek jif in på
skogsvägen.
(Forts.)
OUO
När ni simma,
bästa Sländslukarc, så kom ihåg, att badet
bör vara icke blott ett nöje, utan också ett
medel att stärka er kropp. Huru många af
eder komma väl någonsin ihåg detta, jag
undrar! Ni inbilla er vara krabbor eller
krokodiler och så plaska ni i sjön 5, 6, ja,
ända till 10 gånger om dagen, ligga och
blöta er där, tills ni bli blåa af kyla och
äro naturligtvis altför lata att lyda pappas
råd och springa er varma efteråt. Ni bada
utan urskiljning hvilken tid på dagen soin
hälst, ofta med magen mätt efter en måltid.
Jo, jo. tror ni inte jag känner er, lurifaxar,
fixar, hobbar, buffar och hvad alt ni heta?
Men jag skall säga er, att detta är minst
sagdt oförnuftigt, det är orätt, ty det är
al-tid illa att star/va med sin hälsa. Hvad
ni kunde samla in af förökade krafter, det
blöta ni bort genom öfverdrifvet badande.
Och många af er, som om vintern knapt
nog känt bottnen i ett badkar, bli om
sommarn så omåttligt renlighetsälskande, att de
bokstafligen vattna all must och merg ur
sin Jilla kropp.
Om nu nägra af er värkligen ville vara så
förståndiga, att de hölle till godo med några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
