Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
NYA TROLLSLÄNDA!!.
N:o 13
jämte omtalade hon för oss, att, om vi
befallde oss i Guds hand, var det inte farligt
i skogen.
När vi sedan, trötta af färden, lade oss
till ro, berättade bon en vacker saga för oss
och önskade sitt vanliga: „Gud vare med
eder!"
Med en viss vördnad betraktade vi
sedermera katten, och vi sökte belöna honom
genom att fånga råttar, hvilka vi skänkte
ho-uom.
Till minne af denna händelse skuro vi ett
kors i en fura vid skogsvägen, där vi
vandrade, och här kommo vi öfverens om att
hur det än blefve för oss i världen, skulle
— Jag har altid tur med vädret, — brukade
fru Möller säga. — Vill jag ha torkväder
till min tvätt, eller mina bai n ut i det gröna,
altid är solen till hands.
Hon sade detta med en säkerhet, som om
hon blott behöft säga: „ici!" till solen för
att få henne att lysa.
I dag hade det också varit öfverflöd på
solsken. Redan tidigt hade de glada
strålarna smugit sig in genom gardinernas
springor och kallat på alla de små, soin. ännu
lialfsofvande, flögo upp med ett glädjerop.
Och de hade tittat in i alla de vagnar, som
utstyrda med flaggor och fylda med
sjungande barn, körde genom staden och ut
vi troget hålla tillsammans och hjälpa
hvarandra. Lars. L—11.
Halsbandet.
(Frän danskan.")
vad var det på färde i Horsevang? Hur
muntra fåglarna än brukade vara, gjorde
de likväl aldrig ett sådant oväsen. Ocli alt det
röda, hvita och blå, som skymtade mellan
björkstammarna, det kunde väl icke vara blott
brokiga fjärilar, soiu fladdrade i solskenet?
Nej, nu såg man hvad det var. Där kom
fru Möller och fröken Skade och en hel tropp
andra lärarinnor i slutna led efter dem.
Det var flickskolan, som skulle på utfärd.
längs landsvägen mellan de grönskande
ängarna. Icke att tala om alt det vackra
solen hade åstadkommit i skogen! Icke en
knopp fick lof att blunda i gräset. Upp
med erl sade solen och petade i den med
sina långa strålar. Alla små fåglar voro i
briljant humör, det var en formlig koucert
af gökar och trastar däruppe i grenarna,
fastän den stora sångföreningen hade
hvarken noter eller taktpinnar, eller något af
det slaget.
— Riktigt en härlig dag! — utbrast fru
Möller förtjust.
-Åh ja, om bara icke hettan vore så stark,
— svarade fröken Skade. — Och regn få
vi nog, innan vi komma hein. Se på
molnet där i vester!
— Vill inan ha en glad stämning förstörd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
