Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 Id ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGDOM OCH BARN. ]OD
lätt händer det ej, att en eller par blir
borttappade.
Nu skall ni bli här hos oss i natt,
om ni vill hålla till godo, — föreslog Stina.
— Nej, nej, jag måste hem i kväll, annars
bli pappa och mamma så grymt oroliga.
— Gå den långa vägen i afton, nej, det
kan ni icke med era små ben, — försäkrade.
Lars. Men vill ni, så skall jag klifva i
väg till staden och säga till åt edra
föräldrar? Öfver mossarna är det en knapp
mil, och jag vet nog hvar doktorn bor.
Innan Henriette hann tacka honom, hade
ban hatten på hufvudet och gick med stora
steg bort mot staden,
— Nu taga vi af de våta kläderna,—
sade Stina. - Ack, så’na små genomblötta
skor! Och den hvita klädningen, den har
nu varit i byke på egen hand!
Sä letade Stina fram torra kläder ur sina
kistor, och Henriette bytte om. Hon var af
samma längd som den gamla lilla gumman,
men betydligt spinkigare, sä kläderna hängde
på henne som pä en käpp och de fingo sig
ett godt skratt tillsammans.
— Stina! Stina! hördes der plötsligt från
en vrå af stugan. Henriette tittade förvånad
upp, men säg ingen mer än Stina.
— Stina, Stina! lät det igen med ett
lustigt, skrattande ljud. Man hörde ett
Haxande, ett hoj)]) och midt på bordet
framför Henriette satt en stor, svart fågel, som
såg pä henne med sina kloka ögon.
Det är Hans, vår tama skata. sade
Stina. — Ilan har lärt sig våra namn . . .
— Lars! Lars! kom det igen. — Snapp!
Snapp!
— Jo, du är mig en egenkär kurre, —
skrattade Stina, du vill ju riktigt krama
ur dig bela din lärdom för att sxiyta för
den unga fröken.
— Krukl Kink! låt det borta i det
motsatta hörnet. En bred, gul höna vände
sig i korgen, som 0111 hon blifvit väckt, och
lade sig åter till rätta öfver de små
kycklingarna.
Ja. jag har tagit in Netta och de små
till natten för det regnade in i hönshuset
— sade Stiua till svar på Henriettes
frågande blick. Nå, där ha vi ju också Metta
de söka skydd för regnet allesammans, de
söta kräken.
Hon öppnade dörren vid ett ljudeligt
skrapande, hvarvid en svart och hvit get stack in
sitt hufvud och mumlade något, så atl
hakskägget gick upp och ned.
— Jaså, du vill också vara här inne i natt.
sade Stina och klappade geten. — Ja,
jag vet ej, om den lilla fröken vill ha dig
tiil kamrat. Med oss gamla är det en
annan sak, de här djuren äro så godt som
våra barn,
Henriette smekte geten och tykte att, det
var det roligaste sällskap man kunde ha.
Med ett skutt var Hans uppe på Mettas
rygg och Metta stod tålig och nöjd och
småtnggade. Men katten sträkte sig
makligt på sin kudde och kisade med ögonen,
som om hon funnit det under sin värdighet
alt åse sådana barnsligheter. (Forts.)
Noiraud
Af Lndociv Jlalcry.
(i ifvwsiütning frän franskan.)
— Var lugn min herre, vi komma tids
nog till tåget . . . üet är nu femton år,
som jag skjutsat resande till järnvägen . . .
och ännu har det aldrig händt, att vi
ko|li|nit för sent. Aldrig, försäkrar jag er! Se
inte på er klocka, det är onödigt. Jag skall
säga er eii sak, som är bättre att veta, och
det är, att tåget alltid kominer en kvart för
sent. Aldrig har det ännu anländt i rätt
tid. -
Det inträffade emellertid denna gång
tidigare än vanligt, och följaktligen kommo vi
fiir sent till tåget. Min kusk var högeligen
uppbragdt.
— Hvarför inte underrätta allmänheteu,
om tågen börja afgå precis? Något dylikt
liar man ännu aldrig hört! och så tog
han de kringstående i ill vittnen, att det icke
var hans fel, att jag icke kommit med
tåget-
livad skulle jag nu taga mig till under de
tre timmar jag var dömd att tillbringa i en
liten bedröflig by i kantonen Vaud, belägen
mellan två bedröfliga berg med hvar sin
suökalot på hufvudet?
Jag rådfrågade de kringstående, och man
svarade i korus, att. jag borde se jättegry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
