Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 NYA TROLLSI.ÄNDAN. N:0 15
inot en villa, från hvars skorsten en tjock rök nppsteg
och förrftdde, att middag höll pä att anrättas i boset.
Styrkta af donna npplifvande syn, fördubblade de
ln\da resenärerna sina steg och befunno sig snart
iuoin kuset.s hägn i skydd för regnet.
Jag anser det vara af noden att lämna några
närmare underrättelser om de håda pojkarna, innan jag
skrider vidare i berättelsen. Den ene af dem, den
korta, var den som skrifver dessa rader och kallades
i dagligt tal Kalle: den längre åter hade kommit
på besök till honom för någon vecka af sommaren
och bar det klingande namnet Ville.
„Sed illue ruvertor’, siiger gamle Cornelius.
Knappast var middagen med frisk aptit inmundigad innan
Knlle kom upp mod förslaget att vi, trotsande det fula
viidret, skulle begifva oss att botanisera. Ville
svarade med en bifallande nick, och jag klef upp pä
vinden Tör att sökn upp något slags skodon, som
kunde skydda en för vätan.’ Villo var lycklig, han:
ban hade ott ]>ar duktiga smorliidorestöflar och
behöfde sålunda alls icko bekymra sig om sina nedre
extremiteter.
Tå mitt ströftåg fann jag 1) ott par gamla bottiner
2) ett par apokryfiska gummi gamascher och 3) ett
par nfdankado Kaiana stöttar. I dessa trodde jag
mig hafva funnit tillräckligt skydd mot vätan, och
begaf mig, sedan jag dragit do tre olika plaggen pä
folierna, med lugnt hjärta ut i regnet.
I närheten af vårt ställe rann ön å, som jag af
gammalt kände för dess rika Hora. Men jng liadn
aldrig förut besökt den pä försommaren, så att jng
föreslo» Ville att gà dit.
Förelaget antogs, och vi vandrade med stora steg
genom det våta gräset mot ån. Dä vi kommit till
dess rand, hefnns det, att åns stränder, som annars
också voro ganska sumpiga, genom regnet blifvit
försatta alldeles pä gungande fot. För oss återstod då
intet annat, än att finna oss i värt öde och spatsera
högro upp på åns strand och därifrån speja eftter
obekanta växter.
Jjångt hade vi inte hunnit, förrän Ville
plötsligt upptakt» en för honom ny växt, ocih,förtröstande
pa sina sinoriiidersstöfhirs täthet, gaf sig ut på det
gungande gebitet! Lyckligt och väl anlände ban till
växterna och kastade’ en medlidsam blick på mig,
som mod deltagande blickar följt hans tåg och nu
hof upp det vid dagliga tillfällen sedvanliga ropet"
tag åt mig också några exemplar".
„Kom själf och ta!" svarado Ville föremädligt och
beredde sig att gräfva upp ett vackert exemplar af
den sällsynta växten.
— ,,Jag riskerar," tänkte jag och steg ned pä den
sumpiga stranden. Men rodau vid första steget faun
jag, att Kajanastöflarna läkte som en fore, ntt
gnm-migamascherua voro ganska porösa, och att bottinerna
ej häller voro täta. Förskräckt ville jag så fort som
möjligt komma upp pä det torra igen, men balkade,
och, plitsch, buffl satt jag icke ganska fast inkilad i
den mjuka, djupa marken.
Hade ]ag halt hast, då jag förra gängen skulle upp
pä land. sä vet jag icke hvad namn jag skall gifva
den ifver, ined hvilken jag nu ilade upp från min
sittplats. Villo stod med händerna i sidorna och höll
pä att kikna af skratt ät min ömkliga uppsyn. Jag
föreslog ofiirdröjligoii, att vi skulle bcgifvn oss till
hästhagon, där det fanns wi sjö, i hvilken jag en
gång fångat en abborre, och vid hvilken det
säkert fanns växter. Villo låtsade ej om, att mitt prat
var något osammanhängande, utan lemnade, äfven
han, östranden och följde mig till hästhagon.
Sont på aftonen kommo vi hem med fyllda
portö-ror och toma magar, vata som hundar och hungriga
som vargar. Vi sofvo liolt godt efter dagens mödor,
mön bela natten drömde jag, att jag fastnat i en
lergrop och ej kunde arbeta mig lös.
Kalle.
Bref under vingen.
Mor/etts Kristinestailsbor! Känner ni en Hicka i
Lappfjärd, sont heter II by, så hälsa heune frän
bennos korpral.
Snälla lilla Aili. Skrif du till mig, så skrifver
jag till dig. Kili.
Fjäl lf I. Är du gosse eller flicka? Jng vef att om
du säger dig vara gosse, sà är du en Hicka och
tvärtom. Skrif i tilia fall till Kili.
Slärulslukarc. Den som ej vef till hvem ban skall
skrifva, don sku’ sk|ifva till mig. Kili.
Puff. Jag såg i sländan att du är lika gammal
som jag. Om du är Hicka sii skrif till Kili, mon om
dn är gosse, så skrif till Burribux?
Bumburrifcx, Lur i fax och Fix. Alla pä x. Ha u
lust göra bekantskap med Burribux?.
Nore. Hjärtlig tack Kr brefvet och hälsningarna.
Halsa hjärtligt tillbaka. Skrif nu om det passar
någongång till Dagmar T.
Aili. Nog vill jag gärna skrifva till dig. Hur
gammal Kr du och hvar Iwar du? Dagmar T.
]lei, het Slåiulslukarc. Hvilka vilja vara mod oiu
en utfärd till Paul Joachims hemmet? Då jag var
där för några veckor sedan, voro bariton så glada.
Lilla Eugla lad hiiLsa till alla släiidbarn jag kände
och had mig komma snart igen. Så, att den som
har lust och får, bör genast skrifva till mig därom
mød sin adress i, så att jag kan skrifva när vi resa.
Då skola vi alla taga något med oss nt.de små.
Adressera brefven till Fröken l.ollt/ T—m Äggelby station,
sa far jag dem nog. Ja, viilkonnm nu sä många som
möjligt! Sägen era mammor, att de lugnt kunna lata
er resa, ty ljottv är stora Hickan. Alla hälsas af
Lott g.
Gurli, .Saga, Edit, Anda, Signe 1.—w, Yrsa,
M—j i Åbo, Elli, ha alla hälsningar frän Lott g,
ehuru brefven ej ha rum. Hon ber er skrifva under
den adress som uppges i föregående bref.
Viinskapsfullt
Sländan.
Mej. Jag siar croqbot för det mesta, men äker
också duktigt, nog brukar jag rara ute och ro också.
Skrif snart igen till Mascha.
Yrhättan. Hu måtto vara rysligt fiffig, ty ditt namn
är så trissi"t. Jag är 13 sir och bor nu i Laihela, om
vintrarna i Vasa. Skrif svar i nästa n:r.
Mascha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
