Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o IG ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGIlON OCH BARN. 125
Pelle skickade till landthandlaren och köpte
karameller åt guhbens barnabarn, Juho och
Wiünö, som trillade honom i fötterna och i
smyg undersökte hans ränsel.
Alt var godt och väl och Pelle
prisade sig lycklig att ha träfiat på så
vänliga människor, som bjudit honom mat och
nattkvarter och lofvat sjunga för honom sina
vackraste visor. Men sà kom gubbens son
hem, en lång räkel med hvass näsa och elaka
ögon. Och då var det slut med
heintrefna-den. Räkeln spände sina ögon i den
beskedliga Pelle och började examinera honom.
— Hvarifrån är ni?,
— Från Helsingfors.
— Åhå, ljug inte. Hvarifrån är ni?
— Jag sade ju från Helsingfors.
— Och jag frågar ännu engång, hvarifrån
är ni? — Och räkeln tykt.es vilja
genomborra honom med både näsa och ögon.
Pelles lugna blod kom litet i svalning,
men ban beherskade sig och teg. Hvarför
skulle ban svara en menniska, som ändå
icke trodde hans ärliga ord? Räkeln blef
vred och lofvade honom stryk, om ban inte
strax gick så långt vägen rakte.
Nå ja, Pelle tykte också att det inte var
så särdeles frestande att bli under samma
tak, som den ohöfliga karlen och så tog
ban sin rensel och lagade sig i ordning att
gå. Men så blef räkeln än värre argsint
och lofvade föra honom till länsman, ty det
stod aldrig rätt till med den landstrykaren,
som sade att ban var från Helsingfors.
Pelle skulle lett i sitt skägg, om han hade
haft nfigot, ty ban kände sitt samvete rent
Och som han ändå skulle åt det hållet, där
länsmannen bodde, var han glad att få fri
skjuts. Han klef godvilligt upp i kärran, där
en annan karl höll fast honom medan räkeln
körde, och Pelle räknade ut, att klockan sju
skulle ban vara framme hos länsman och
bli bjuden på the och en god säng.
Räkeln körde, så stickorna stodo och oin
en stund voro de framme hos länsman.
— Herr befallningsman. här hämtar jag
er rackaren, som rymt ur fängelset härom
natten.
Befallningsman tog på sig sin strängaste
embetsmin ocb befalde barskt, att fången
skulle föras in till honom. Pelle knuffades
ned ur kärran och in i länsmannens
mottagningsrum, där ett strängt förhör begynte.
Räkeln och den andra karlen slickade sig
om inun i förväntan på den utlofvade
belöning åt den, „som grep och till häktet
införpassade förrymda fången Paavo Jussila
från Björneborgs länsfängelse".
Om en stund kom befallningsman ut,
al-deles röd af skratt och förargelse och skrek
till karlarna, att de kunde resa hem igen,
för nu hade ban bjudit studeranden
Mikko-lainen på the och en god säng efter
dagens mödor.
Pelle stod i dörren och nickade
godmodigt, då räkeln och handtlangare med
förlängda näsor svängde sig upp i kärran och
kuskade därifrån.
Och så gick ban in och drack tlié med
länsman ocb blef där till följande dagen.
♦ -«•
Pren.umer&nternes sida-
I Regnet.
Examen var afslntad och stora skaror af gossar
strömmade nt ur lyoeilinsct i staden X. Bland de
många pojkar, som sträfvade gatan framåt i hållande
regn, må man särskildt fiista sig vid tvenne figurer,
som veko af vid eu sidogata och begåfvo sig till en
väntande ängslup.
l)en enn af dessa boniärkolseviirda personer var en
kort, knubbig företeelse, som ihärdigt traskade
framåt längs den slaskiga gatan under fåfänga försök att
hålla ett stort paraply upprätt i blåsten ocli dyniedels
bibehålla sin värdighet; don andre äter var lång ocli
senig samt synbarligen obekymrad om regnet som
piskade honom i ansiktet.
De båda gossarne satte sig på ångbåten, och ett
lifligt samtal utspann sig om hur rättvisa siffror
pojkarna fått. I synnerhet var det dun korte som
förde ordet, dou längro inskränkte sig till mera
fåordiga svar.
Emellertid böljade ångbåten fyllas af folk, som
längtade till landet, från stadens kvalm och dam,
hvilka senares störande invärkningnr för tillfället doek ej
föi-spordes. Afgiuiessignalcn ljöd, ångbåten satte
maskinen i gång. Om en half timme landade den vid
en brygga; vara hjältar stego nr och styrde sina steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
